Sonias nya spårsele

Har äntligen tagit mej i kragen och ska lägga upp lite bilder på Grisen i hennes nya spårsele. Jag specialbeställde det från Carina från Hundhjälpen och det kostade mej så lite som 300 kr. Inte dåligt när det är måttbeställt och utprovat till Sonia.

Nu jäklar ska det beställas hem blod och äckliga klövar.....fast om jag känner mej själv rätt så blir det nog bara personspår som jag kommer att köra ordentligt. Jag är ju så himla lat och att slabba med grisblod eller tina grisklövar är inte riktigt min grej.

Visst är hon underbar, min lilla fotomodell. Vackrare kampgris tror jag inte finns på denna jord.

Upp som en sol, och ner som en pannkaka

Jag tror att jag tog ut det hela lite i förskott med Billy, för den bästa familjen sa nej (av bra och föståndiga skäl) och de två andra intressenterna har jag inte hört något alls ifrån. Verkar som att han stannar här ett tag till med andra ord. Där fick jag för att jag trodde att det hela var ordnat och klart.

Annars har det här varit veckan från helvetet med en massa problem med hundarna jag placerar, avsaknad av jourhem, en himla massa hembesök och Sonia som absolut tycker att jag ska få det att sluta regna innan hon tänker ge sej ut och kissa. Var tvungen att ge min åsikt angående en avlivning om en hund också och det är ju aldrig roligt. Känner mej lite som en urvriden disktrasa just nu. Har fått hem Sonias nya spårsele från Carina nu och jag ska lägga upp bilder på den fina skapelsen så fort jag orkar.

Från 0 till 100

Från att inte ha fått in en enda jävla intresseanmälan på Billy under 6 måndader kommer det nu tre stycken på en gång. Man kan ju tro att jag skulle bli glad och tacksam, men som den underliga människa jag är kände jag mej bara sur och elak.

Vafan ska dom komma och vilja sno MIN hund tänkte jag. Säkerligen mycket äckliga och otäcka människor.

Fick faktiskt nästan ge mej själv en örfil innan jag kunde ringa upp dom och ta en telefon intervju. Grillade dom med hemska frågor och var allmänt obehaglig.

En av familjerna blev inte avskräckta utan kom hit och hälsade på samma dag. Billy, den lilla skiten, vägrade uppföra sej som han brukar runt andra hundar och när det kommer in främmande genom ytterdörren. Han bara blev väldigt glad och stog och såg helt fåraktigt på den andra hunden när vi va på promenad. Varför ska min träning börja ge utdelning just nu kan man ju undra????

Summan av det hela är att hela familjen kommer hit idag igen. Dom säger mycket störande de rätta sakerna på mina frågor och Billy älskar och avgudar matten i familjen. Så snart sitter jag nog här med bara Sonia-grisen.

Har också blivit rörande kär i en av Hundar utan Hems jourisar som jag ska placera. Dave heter han och är en stor och klupig staff-blandning på två år.

Han älskar barn och andra hundar. Han är nästan lite dum-snäll och när andra står och bandskäller på honom så piper han bara och tycker att dom ska leka. Så jäkla härlig hund!!!! Saken är den att han inte kan vara ensam hemma. Inte ens en minut.

Om det inte vore för detta så skulle han få komma hit bums och stanna här.

Titta bara på honom. Är det lagligt att vara så söt???!!!!!

Ny kamera

Äntligen har jag köpt en egen kamera!!!!!!

Efter att ha lånat av kompisar i evigheter så har jag äntligen fått arslet ur vagnen och köpt en helt egen. Nu är det slut på snyltar-tiderna och jag ska knäppa massa kort på mina vovvar och andras också.

Eftersom Sonia är ute på föräldrarnas landställe och leker att hon är en säl så tog jag lite kort på jourisen Billy istället.

Han är ju bara så himla söt den här lilla killen. Kan fortfarande inte fatta att ingen vill ha honom. Jag har nu satt en deadline och sagt att han måste flytta härifrån innan december eftersom jag ska gå instruktörsutbildningen då på Hundens Hus. Sonia får följa med som min kurshund men jag kan ju inte lämna Billy ensam i så många timmar. Känner mej skitelak som har bestämt att han måste flytta men jag känner att jag kan inte sätta hela mitt liv på paus bara för att han ska vara min jourhund, plus att efter så här lång tid så borde han kunna få ett hem tycker jag.

Har också börjat "jobba" för Hundar utan Hem där jag placerar staffar. Jag är jättenöjd med det hela och det är verkligen en seriös och bra organisation. Gillar de medarbetare jag har träffat också och tycker att deras engagemang är helt otroligt. Det kändes som en bra möjlighet för mej att få engagera mej mer i dessa underbara staffar och bullar, något som inte var möjligt för mej inom Hundhjälpen. På det stora hela så känns allt ganska bra just nu. Jag är nöjd med mina hundar, med vad jag gör och att jag har börjat planera mina framtidsplaner lite mer.

Jag kommer att utbilda mej till intstruktör och sedan får jag se om det är just det jag vill jobba med i framtiden. Om det är det så kommer jag att vidareutbilda mej så att jag kan hålla flera kurser och ha ett större utbud så som klicker, spår, kanske sök, hundpsykolog och utbildning av assistanshundar. Samtidigt så kommer jag att fortsätta plugga vidare och försöka komma in vid universitetet för att läsa psykologi. Det kanske blir för mycket att BARA jobba med hundar hela tiden så något jobb att alternera med kan ju vara bra.

Lägger in ett kort på utsikten från min balkong också i kvällssolen. Jag älskar den utsikten och kan sitta där hur länge som helst och bara stirra.