Om 60-63 dagar.....

..kommer förhoppningsvis min valp att födas. Ylle har nämligen äntligen släppt till och slutat vara svårflörtad.

Pumba har tydligen varit mycket tålmodig och uppvaktande och till slut gav Ylle med sig, avväpnad inför Pumbas stora charm :)

Visst ser han stolt ut!!!

Det är inte lätt..

..att få till det ibland. Pumba håller just nu på att försöka charma Ylle men det har inte gått något vidare. Hon har visat upp sina tänder för honom ett antal gånger. Ibland låter hon sej jagas lite men så fort Pumba blir närgången så tar det stopp. Detta har hållit på sen igår och Ylle visar tydligt att hon minsann inte är någon donna som är lätt att förföra.
Visst är jag för att tjejer ska hålla på sej om dom tycker att killen är fel, men kan inte hjälpa att jag tycker lite synd om Pumba i hans ansträngningar. Plus att jag längar efter den där valpen.....så Ylle, kan du inte vara snäll och släppa till nu?!

Spännande tider

Ja det är verkligen spännande tider just nu.

Gus flyttar ju antagligen imorgon och det är också imorgon som Ylle ska paras med Pumba. Ett steg närmare till en liten valpis i vår!!!!!

Det är alltså så här att jag väntar och hoppas på en staffordshire bull terrier från kennel Garpenborg.
Mamma heter Garpenborgs Ylle

Och pappa kommer från Kronsäters och heter Kronsäters Redige Reine (Pumba).

De ska alltså hem till Maria imorgon och paras under helgen. Så förhoppningsvis kommer det små valpar i slutet av mars som ska hämtas hem i maj.

Till dess kommer jag sitta och hålla tummarna så hårt att jag får blodförstoppning och hoppas att Ylle inte går tom och att det blir i alla fall en hane i kullen. Det är nämligen jag som har första tjing på en hane eftersom jag har tjatat längst på Maria ;)
Men i alla fall så ska jag och Sonia bara ha roligt och träna en massa till dess så att vi verkligen är tajta och så att hon lyssnar på mej. Det har varit lite si och så med det när vi har haft jourisar så det måste vi jobba på. Så inga fler jourhundar blir det nu.
Behöver en välförtjänt vila innan sömnlösa nätter kommer i maj och när det ständigt ska torkas upp kiss och bajs. Men det är onekligen väldigt spännande.

Svårt beslut

Jag har nu helt bestämt mig för att Gus ska flytta vidare och antagligen kommer han att bli adopterad redan på fredag.

Han är en underbar hund som är otroligt rolig att jobba med. Fri-shaping är en ren glädje med den här hunden och det märks att han tycker att det nästan inte finns nått roligare än att få träna lite.

Dock har jag ju planerat en staffe och han är storlek större, plus att jag gärna vill kunna ha hundarna lösa och med Gus så kommer det antagligen att krävas en hel massa träning innan han kan vara okopplad. Han har så stark jaktinstinkt att han blir helt fixerad när han ser vilt, även en bra stund efter att djuret har försvunnit utanför synhåll.

Sen tycker jag ju att det skulle vara roligt att få vara med från början för första gången.

Men jag kommer att sakna den lilla rackaren. Han är så snäll och glad och kärlekstörstande. Kommer till och med att sakna hans äckliga fisar som han bränner av hela tiden.

Träning med ny hund...

...är alltid intressant. Gus är väldigt rolig att jobba med eftersom han så gärna vill vara till lags plus att han är så glad och tycker att det är roligt. Visst gör Sonia det också nu för tiden men det har jag fått arbeta för att hon ska tycka. Ibörjan var det inte alls så intressant att träna med matte.
Jag satte alltså igång att klicka in Gus andra dagen han var här och vi har redan hunnit med lite frishaping där han skulle bjuda på att sitta ner och jag har tänkt att så snart vi börjar få lite bättre flyt och har lagt på signal så ska vi börja med att ligga ner.
Vi har även provat på lite följsamhetsträning i koppel eftersom han drar så mycket att han nästan stryper sej själv. Jag tror att det är just det vi ska och bör jobba på mest den närmaste tiden eftersom det är så jäkla jobbigt och trist att promenera med honom när han slänger sej fram och paddlar på marken för att komma framåt.

Jag pratade idag med kvinnan som är intresserad av att adoptera honom och jag känner mej fortfarande inte helt säker på att jag inte kommer att ångra mej bittert om jag låter honom flytta här ifrån. Jag ångrar mej fortfarande idag att jag inte tog emot Baileys när jag hade chansen.....men jag vet ändå att det var rätt val just då.
Det lutar just nu mot att ta en valp.....men antagligen kommer jag hinna ändra mej miljoner gånger innan jag slutligen bestämmer mej helt.

Things can only get better

...och det menar jag inte på något negativt sätt som att det är så dåligt just nu att det bara kan bli bättre. Tvärt om så känns allt just nu väldigt bra och jag tror och hoppas att det bara kan bli bättre.

Sidney har flyttat till ett nytt jourhem. Det fungerade verkligen inte här eftersom han flög på Sonia ett par gånger och hon blev så deppig att hon slutade äta och ville inte gå ut. Det kändes inte riktigt ok att en snorunge som Sid på bara 6 månader skulle flyga på en 6 årig tik.

Det går bra i det nya jourhemmet och jag hoppas att det kommer att hålla i sig.

Istället kom Gus hit (även om jag kände att vi inte skulle ha flera jourisar nu) och han stal både mitt hjärta och i alla fall en liten del av Sonias.

Inte konstigt när man är så här jäkla söt.

Han kom travandes med en stor tratt runt huvudet eftersom han hade opererat sitt öga. Det satt en vagel där som irriterade hela tiden. Sonia tittade mycket skeptiskt på honom och undrade antagligen varför jag envisas med att släpa hit tråkiga idioter (Billy), Småskitar (Bandit) eller elaka valpar ( Sidney). Och nu kom det hit nått jävla mongo med tratt!!!!!

Hon hälsade på honom men blev urförbannad när han vände på huvudet och hon fastnade med nosen i hans tratt. Men lite härlig var han ju så det blev lite omväxlande att hon ville leka men ändå sätta honom på plats.

Den eventuella spänning som var lossnade nästan på en gång (bara jag tog av honom tratt-eländet) och första natten sov i alla i sängen ihop. Sen dess har jag två sängvärmare varav Sonia är den som snarkar minst och Gus är den som pruttar mest.

Är så himla sugen på att behålla honom. Så sugen att jag har lite ångest över att det är folk som har lämnat in intresseanmälningar på honom. Men jag har ju faktiskt planer för mej och min valp och det skulle vara roligt att för första gången få lära in allt nytt och inte som tidigare, lära om alla ovanor som hundarna har lärt in. Plus att om jag ska ha flera hundar så vill jag att i alla fall en av dom ska kunna gå lös för det mesta. Sonia kan bara gå lös ibland och Gus verkar vara helt jaktgalen. Han skulle gärna flänga efter både kaniner, katter och fåglar om han fick. Kan bara tänka mej hur roligt dom skulle kunna ha när dom sätter efter en kanin tillsammans och skiter i mej och min inkallning.

Dessutom har Ylle äntligen börjat löpa så snart kommer parningen med Pumba att ske. Spännande!

Ja som ni ser så har jag inte bestämt mej för något än och jag plågas över att behöva ta ett beslut. Men kanske jag borde hålla mej till min plan om att skaffa min första valp någonsin?! Eller??????