Besök hos Billy

Idag bar det av till Saltsjö-Boo för att hälsa på gamla jourisen Billy. Han blev överlycklig när han vi sågs vid busshållplatsen och lika glad blev jag. Conrad delade inte glädjen utan spottade och fräste åt stackars Billy. Tydligen är det nått med den lilla plutten som lockar fram de värsta dragen i båda mina dumma hundar.

När vi kom hem till Billys matte Gunnel tyckte Conrad helt plötsligt att allt var ok och bjöd upp Billy till lek och snäll som han är så ställde Billy upp på att vara lekfarbror. Något han ångrade bittert efter ett tag då Conrad-Terrorist visade på det mest tydliga sätt han kunde komma på att han minsann var en staffe. Bett som en kobra och envishet som en grävling.

Billy flyr i skräck upp i mattes knä

Underbara Billy
Conrad försöker i alla fall vara artig och använda sig av lugnande signaler, så han backar in i Billys ansikte. Lek

Conrad var helt slut efter dagens strapatser så jag lämnade honom sovandes hemma och tog med mej Sonia ut på roligheter för att kompensera henne de timmar hon var ensam.

Hon badade en sväng först och sen åkte vi in till stan och sen promenderade vi till Rålambshovsparken och badade lite till samt flirtade med några killar som hade parkerat sej på gräset. (Sonia skötte flirtandet, inte jag) och sen gick vi hem.

Nu är både hundar och jag helt slut. De ligger och sover medan jag ska försöka skriva ett arbete om paradigm och Poppers falsifieringsteori. *SUCK*

Imorgon kommer det en sammanfattning om Conrads utveckling nu när han är hela 4 månader gammal!

Svårt beslut

Jag har nu helt bestämt mig för att Gus ska flytta vidare och antagligen kommer han att bli adopterad redan på fredag.

Han är en underbar hund som är otroligt rolig att jobba med. Fri-shaping är en ren glädje med den här hunden och det märks att han tycker att det nästan inte finns nått roligare än att få träna lite.

Dock har jag ju planerat en staffe och han är storlek större, plus att jag gärna vill kunna ha hundarna lösa och med Gus så kommer det antagligen att krävas en hel massa träning innan han kan vara okopplad. Han har så stark jaktinstinkt att han blir helt fixerad när han ser vilt, även en bra stund efter att djuret har försvunnit utanför synhåll.

Sen tycker jag ju att det skulle vara roligt att få vara med från början för första gången.

Men jag kommer att sakna den lilla rackaren. Han är så snäll och glad och kärlekstörstande. Kommer till och med att sakna hans äckliga fisar som han bränner av hela tiden.

Träning med ny hund...

...är alltid intressant. Gus är väldigt rolig att jobba med eftersom han så gärna vill vara till lags plus att han är så glad och tycker att det är roligt. Visst gör Sonia det också nu för tiden men det har jag fått arbeta för att hon ska tycka. Ibörjan var det inte alls så intressant att träna med matte.
Jag satte alltså igång att klicka in Gus andra dagen han var här och vi har redan hunnit med lite frishaping där han skulle bjuda på att sitta ner och jag har tänkt att så snart vi börjar få lite bättre flyt och har lagt på signal så ska vi börja med att ligga ner.
Vi har även provat på lite följsamhetsträning i koppel eftersom han drar så mycket att han nästan stryper sej själv. Jag tror att det är just det vi ska och bör jobba på mest den närmaste tiden eftersom det är så jäkla jobbigt och trist att promenera med honom när han slänger sej fram och paddlar på marken för att komma framåt.

Jag pratade idag med kvinnan som är intresserad av att adoptera honom och jag känner mej fortfarande inte helt säker på att jag inte kommer att ångra mej bittert om jag låter honom flytta här ifrån. Jag ångrar mej fortfarande idag att jag inte tog emot Baileys när jag hade chansen.....men jag vet ändå att det var rätt val just då.
Det lutar just nu mot att ta en valp.....men antagligen kommer jag hinna ändra mej miljoner gånger innan jag slutligen bestämmer mej helt.

Things can only get better

...och det menar jag inte på något negativt sätt som att det är så dåligt just nu att det bara kan bli bättre. Tvärt om så känns allt just nu väldigt bra och jag tror och hoppas att det bara kan bli bättre.

Sidney har flyttat till ett nytt jourhem. Det fungerade verkligen inte här eftersom han flög på Sonia ett par gånger och hon blev så deppig att hon slutade äta och ville inte gå ut. Det kändes inte riktigt ok att en snorunge som Sid på bara 6 månader skulle flyga på en 6 årig tik.

Det går bra i det nya jourhemmet och jag hoppas att det kommer att hålla i sig.

Istället kom Gus hit (även om jag kände att vi inte skulle ha flera jourisar nu) och han stal både mitt hjärta och i alla fall en liten del av Sonias.

Inte konstigt när man är så här jäkla söt.

Han kom travandes med en stor tratt runt huvudet eftersom han hade opererat sitt öga. Det satt en vagel där som irriterade hela tiden. Sonia tittade mycket skeptiskt på honom och undrade antagligen varför jag envisas med att släpa hit tråkiga idioter (Billy), Småskitar (Bandit) eller elaka valpar ( Sidney). Och nu kom det hit nått jävla mongo med tratt!!!!!

Hon hälsade på honom men blev urförbannad när han vände på huvudet och hon fastnade med nosen i hans tratt. Men lite härlig var han ju så det blev lite omväxlande att hon ville leka men ändå sätta honom på plats.

Den eventuella spänning som var lossnade nästan på en gång (bara jag tog av honom tratt-eländet) och första natten sov i alla i sängen ihop. Sen dess har jag två sängvärmare varav Sonia är den som snarkar minst och Gus är den som pruttar mest.

Är så himla sugen på att behålla honom. Så sugen att jag har lite ångest över att det är folk som har lämnat in intresseanmälningar på honom. Men jag har ju faktiskt planer för mej och min valp och det skulle vara roligt att för första gången få lära in allt nytt och inte som tidigare, lära om alla ovanor som hundarna har lärt in. Plus att om jag ska ha flera hundar så vill jag att i alla fall en av dom ska kunna gå lös för det mesta. Sonia kan bara gå lös ibland och Gus verkar vara helt jaktgalen. Han skulle gärna flänga efter både kaniner, katter och fåglar om han fick. Kan bara tänka mej hur roligt dom skulle kunna ha när dom sätter efter en kanin tillsammans och skiter i mej och min inkallning.

Dessutom har Ylle äntligen börjat löpa så snart kommer parningen med Pumba att ske. Spännande!

Ja som ni ser så har jag inte bestämt mej för något än och jag plågas över att behöva ta ett beslut. Men kanske jag borde hålla mej till min plan om att skaffa min första valp någonsin?! Eller??????

Sid och Sonia

Sonia är redan skittrött på Sid. Utomhus kan dom leka lite men inomhus är det mest irriterade tillsägningar som kommer från Sonias håll.

Han snor hennes leksaker ur munnen från henne och försöker skuffa undan henne när hon vill gosa med matte.

Inte för att jag tillåter det utan är mycket mer med Grisen än vanligt, men hon är så snäll mot Sid och låter honom få som han vill för det mesta. Har inte sett den här sidan från henne förr. Inte i samband med andra hundar i alla fall.

Här har Sid krupit ner bakom Sonia vilket inte uppskattades.....

....så hon gick därifrån och lämnade bädden till Sid.

Jourisen Sidney

Idag kom helt oväntat en liten jourvalp hit. Sidney som är en liten 5 månaders bullmastiff-blandning är helt underbar och har den mjukaste valppäls som kan tänkas.

Sonia blev förtjust och ville leka med honom direkt trots att Sid blev lite rädd för henne. Inomhus låg hon och tittade kärleksfullt på honom när han sov.

Allt var frid och fröjd till skithundarna började leka och Sid spydde lite. Då blev det genast tjafs om vem som skulle få äran att äta upp spyan. Sonia vann ju så klart, men jag hann torka upp nästan allt innan hon hann glufsa i sej för mycket.

Sen dess har Sonia inte velat leka mer... Trist tycker Sid som försöker få igång henne genom att skälla, morra och pipa samt bita henne i svansen, hänga henne i halsen och nafsa i öronen.

Sonia har bara sagt till slyngeln en gång så det kommer nog fungera fint med valpen som kommer i vår.

Älskade Billy

Jag åkte då iväg till Billys nya hem med fjärilar i magen och stor förväntan. Tänk om han bara skulle bli ledsen att jag kom, tänk om han inte ville se mej, tänk om han blev osäker och trodde att jag skulle komma och hämta honom......

Ja tankarna snurrade runt men jag tog mej dit i alla fall.

Matte och Billy stog och väntade vid bussen när jag kom. Han såg så himla fin ut och jag kände hur det snörpte lite i hjärtetrakterna. Han kände inte igen mej först och såg bara allmänt frågade ut, men när jag lockade lite på honom så blev han tokig av glädje. Här skulle det pussas ordentligt tyckte han och skuttade upp i mitt knä. Snörvlade lite av lycka och ögonen tårades....

När vi gick hemåt höll han sej bredvid mej och delade ut små pussar på min hand.

Det kändes i alla fall verkligen som att han hade kommit hem nu och att han tyckte mycket om sin nya matte.

Med mej var det värre. Jag satt och ville ta med honom hem på stört, men när man blir bjuden på goda smörgåsar och gott te så är det inte god ton att sno med sej värdfolkets hundar hem.

Skulle ta lite kort men kameran dog när jag hade knäppt två stycken.

Hoppas man ser hur smal och fin han har blivit i alla fall.
Möten med andra hundar går bättre och bättre och han reagerar nu bara på schäfrar och dobbisar. Rottisar kan han skälla lite på ibland men det går också framåt. Han kändes väldigt lugn och trygg och det märks att matte avgudar honom.
Min lilla lurv-pelle, vad jag har saknat honom!!!!!!!
Dom föjde mej till bussen igen och Billy trodde att han skulle få följa med. Han försökte kliva efter mej men matte halade tillbaka honom. Fick lite tårar i ögonen då också. Gud va jag är blödig men den där hunden ligger mej varmt om hjärtat.

Jobbig helg

Tycker att det är så lite påfrestande att ha en ny hund i huset. Man kan inte lita på hunden och Sonia tillsammans, man måste jämt kolla så att dom inte bråkar eller att hunden bajsar eller kissar på nån matta. Man har inte hittat nån rutin på promenaderna så allt blir bara ett jäkla slitande och dragande från alla håll och kanter. Det kanske bara är jag som tycker att det är jobbigt och jag har ju i så fall engagerat mej i fel sak, men det känns inte som att jag vill hoppa och skutta av skratt alla gånger.
Bandit är inte det minsta koppeltränad så han far hit och dit som en liten rabiat vante i kopplet och tittar klagande på mej när det tar emot i andra änden. Han ser mej uppenbarligen som ett jobbigt ankare i andra änden av snöret.
Han har i alla fall redan fäst sej vid Sonia (som inte kunde bry sej mindre om honom) och kissar där hon kissar för att visa att han minsann är tillsammans med den här bönan. För henne är han luft. En obetydlig varelse som matte har släpat hem. Hon går rakt över honom och knuffar undan honom om han står ivägen som om han inte alls fanns där. Han svarar med oerhörd beundrar för hennes oartigheter.


Idag flyttar han i alla fall vidare till en ny jourfamilj. Han kan inte vara ensam ännu så det är ett himla meck för mej i och med att jag är ensam. Gå och handla är omöjligt och att gå iväg på möten är det samma. Gräver i skåpen och frysen för att hitta gamla grejer som jag kan äta. Som tur är har jag i alla fall hundmat och medicin till Sonia som räcker.
Känns trist att han flyttar men skönt på samma gång. Är inte van vid att vara så begänsad så att jag inte kan gå ut i 10 minuter.
Hoppas nu att allt går bra. Har märkt att han är lite blyg och reserverad för nya människor så jag hoppas att det nya jourhemmet förstår det och lämnar honom lite i fred till en början.
På plus-sidan så kommer Grisen ännu en gång att bli överlycklig när hon märker att hon är ensam igen. Nästa hund jag tar hem får faktiskt vara en större lite macho hane så att hon blir nöjd och glad. ;)

Bandit

Var på bio med Andreas i onsdags och fick ett samtal från HUH:s jourhemsansvariga. Hon hade panik och bad att jag skulle komma till arlanda nästa dag för att hämta en jourhund.

Trodde att det var underbara Toby (staffe) som jag skulle få med mej hem.....men istället blev det en Parson russel som heter Bandit.

Sonia behandlar honom med djupaste förakt och avsky men tolererar honom i alla fall. Han är en glad liten skit. Nyfiken, modig och pigg på aktiviteter. Han kommer säkert att bli en underbar familjemedlem i ett aktiv hem där han får följa med på allt roligt.

Det första han gjorde efter att vi hade varit ute på första promenaden med honom och Sonia var att kissa en sjö i köket och sedan vandra runt i hela lägenheten och droppa små bajskluttar över allt. Han har dock varit helt rumsren idag så det var nog bara att spänningen efter flygningen släppte när han kom in. Om det är någon som är intresserad av den här lilla två åriga killen så titta in på http://www.hundarutanhem.se/ och kika.

Ensam lördag

Gårkvällen var otroligt lyckad även om det till slut bara blev jag och Catharina. Herregud vad vi åt, jag är fortfarande mätt. Till efterrätt fick jag hemgjord kladdkaka med hemgjord gräddglass. Välsignar Catharina och hennes stora amition i köket.
Hennes hundar åt nästan upp mej i sin iver att få pussas så jag kände mej populär. Glömde tyvärr kameran hemma så det blev inga bilder.

På förmiddagen kom Billys nya matte och hämtade honom. Han följde med villigt och glatt....men den som blev allra gladast var Sonia. Hon sprang omkring i lägenheten och letade efter honom och när hon upptäckte att han inte var kvar så morrade hon av förtjusning och rullade runt runt på golvet i en vild glädjeorgie.

När jag kom hem igår från middagen till ett tomt hus kändes det trist. Ingen som pussades och morrade, ingen som ville sova under täcket med mej och slicka mej på vaderna. Vaknade flera gånger under natten och trodde att jag hörde Sonia tassa omkring. Förväntade mej att hon när som helst skulle komma uppskuttande i sängen och lägga sej bredvid mej....men ingen kom.
Jag trodde att det skulle bli lite skönt att vara hundfri men ett liv utan hund känns ganska meningslöst och väldigt tomt.
Längtar till dom kommer hem imorgon.

Sista helgen med Billy

Jag både hoppas och inte hoppas på att det här är den sista helgen för Billy-Busen här hemma. Hans nya matte kommer och hämtar honom imorgon på förmiddagen och ska ha honom över helgen. Tror verkligen att det här kommer att bli bra men är samtidigt ledsen över att han ska flytta. Det känns verkligen som att han är MIN hund nu men jag antar att det är bäst för alla.

Sonia blir glad eftersom hon aldrig riktigt gillade Billy, ja förrutom när hon jagade honom utomhus och vrålande sprang efter honom med öppen käft. Han sprang för livet den lille stackarne. Då tyckte hon i alla fall att han var ganska rolig.

Billy slipper bo med surgrisen Sonia och får en egen matte som BARA lägger all sin kärlek på honom.....och jag få mer tid att träna och jobba med Sonia. Det har inte alltid blivit så mycket spår eller roliga skogpromenader för henne på sista tiden. Har masat mej iväg en gång i veckan eller så. Men nu har jag ju verkligen tid och det ska bli kul och nyttigt för henne att vara min kurshund när jag går instruktörsutbildningen.

Lyckligt ovetande ligger Billy här i soffan utan att ana att han ska få åka iväg imorgon.

Sonia däremot verkar känna på sej nått för hon sitter här bredvid mej och fjäskar. Hon verkar nöjd den lilla illojala skithunden.

Upp som en sol, och ner som en pannkaka

Jag tror att jag tog ut det hela lite i förskott med Billy, för den bästa familjen sa nej (av bra och föståndiga skäl) och de två andra intressenterna har jag inte hört något alls ifrån. Verkar som att han stannar här ett tag till med andra ord. Där fick jag för att jag trodde att det hela var ordnat och klart.

Annars har det här varit veckan från helvetet med en massa problem med hundarna jag placerar, avsaknad av jourhem, en himla massa hembesök och Sonia som absolut tycker att jag ska få det att sluta regna innan hon tänker ge sej ut och kissa. Var tvungen att ge min åsikt angående en avlivning om en hund också och det är ju aldrig roligt. Känner mej lite som en urvriden disktrasa just nu. Har fått hem Sonias nya spårsele från Carina nu och jag ska lägga upp bilder på den fina skapelsen så fort jag orkar.

Från 0 till 100

Från att inte ha fått in en enda jävla intresseanmälan på Billy under 6 måndader kommer det nu tre stycken på en gång. Man kan ju tro att jag skulle bli glad och tacksam, men som den underliga människa jag är kände jag mej bara sur och elak.

Vafan ska dom komma och vilja sno MIN hund tänkte jag. Säkerligen mycket äckliga och otäcka människor.

Fick faktiskt nästan ge mej själv en örfil innan jag kunde ringa upp dom och ta en telefon intervju. Grillade dom med hemska frågor och var allmänt obehaglig.

En av familjerna blev inte avskräckta utan kom hit och hälsade på samma dag. Billy, den lilla skiten, vägrade uppföra sej som han brukar runt andra hundar och när det kommer in främmande genom ytterdörren. Han bara blev väldigt glad och stog och såg helt fåraktigt på den andra hunden när vi va på promenad. Varför ska min träning börja ge utdelning just nu kan man ju undra????

Summan av det hela är att hela familjen kommer hit idag igen. Dom säger mycket störande de rätta sakerna på mina frågor och Billy älskar och avgudar matten i familjen. Så snart sitter jag nog här med bara Sonia-grisen.

Har också blivit rörande kär i en av Hundar utan Hems jourisar som jag ska placera. Dave heter han och är en stor och klupig staff-blandning på två år.

Han älskar barn och andra hundar. Han är nästan lite dum-snäll och när andra står och bandskäller på honom så piper han bara och tycker att dom ska leka. Så jäkla härlig hund!!!! Saken är den att han inte kan vara ensam hemma. Inte ens en minut.

Om det inte vore för detta så skulle han få komma hit bums och stanna här.

Titta bara på honom. Är det lagligt att vara så söt???!!!!!

Ny kamera

Äntligen har jag köpt en egen kamera!!!!!!

Efter att ha lånat av kompisar i evigheter så har jag äntligen fått arslet ur vagnen och köpt en helt egen. Nu är det slut på snyltar-tiderna och jag ska knäppa massa kort på mina vovvar och andras också.

Eftersom Sonia är ute på föräldrarnas landställe och leker att hon är en säl så tog jag lite kort på jourisen Billy istället.

Han är ju bara så himla söt den här lilla killen. Kan fortfarande inte fatta att ingen vill ha honom. Jag har nu satt en deadline och sagt att han måste flytta härifrån innan december eftersom jag ska gå instruktörsutbildningen då på Hundens Hus. Sonia får följa med som min kurshund men jag kan ju inte lämna Billy ensam i så många timmar. Känner mej skitelak som har bestämt att han måste flytta men jag känner att jag kan inte sätta hela mitt liv på paus bara för att han ska vara min jourhund, plus att efter så här lång tid så borde han kunna få ett hem tycker jag.

Har också börjat "jobba" för Hundar utan Hem där jag placerar staffar. Jag är jättenöjd med det hela och det är verkligen en seriös och bra organisation. Gillar de medarbetare jag har träffat också och tycker att deras engagemang är helt otroligt. Det kändes som en bra möjlighet för mej att få engagera mej mer i dessa underbara staffar och bullar, något som inte var möjligt för mej inom Hundhjälpen. På det stora hela så känns allt ganska bra just nu. Jag är nöjd med mina hundar, med vad jag gör och att jag har börjat planera mina framtidsplaner lite mer.

Jag kommer att utbilda mej till intstruktör och sedan får jag se om det är just det jag vill jobba med i framtiden. Om det är det så kommer jag att vidareutbilda mej så att jag kan hålla flera kurser och ha ett större utbud så som klicker, spår, kanske sök, hundpsykolog och utbildning av assistanshundar. Samtidigt så kommer jag att fortsätta plugga vidare och försöka komma in vid universitetet för att läsa psykologi. Det kanske blir för mycket att BARA jobba med hundar hela tiden så något jobb att alternera med kan ju vara bra.

Lägger in ett kort på utsikten från min balkong också i kvällssolen. Jag älskar den utsikten och kan sitta där hur länge som helst och bara stirra.

Tillbaka i stan igen

Nu är man tillbaka i stan igen efter semestern på landet. Tog med mej voffsen och drog ut på föräldrarnas landställe ute på Djurö där dom har hus med strandtomt.
Sonia låg hela tiden nere vid stranden och vägrade masa sej upp till huset. Hennes största glädje var när någon orkade kasta en pinne till henne som hon hämtade in till stranden igen och mördade med stor glädje, eller när någon badade. Då simmade hon genast ut efter personen och "räddade" honom eller henne med resultatet att den stackarn nästan drunknade.
Billy vägrade fortfarande att bada fastän den lilla pälsbollen skulle ha mått bra av det. Han stog mest och slickade försiktigt på sjögräset vid strandkanten. Han är så snäll och försynt den pojken.

Annars hände inte så himla mycket. Jo skithundarna rök ihop en dag när jag hade åkt in till stan för att betala räkningar. Dom stog tydligen bara och stirrade på varandra och sen var dom igång. Pappa försökte sära på dom men dom flög bara på varandra igen. Min mammas assistent hjälpte till på sitt sätt och vattnade hundrna med vattenkannan eftersom jag hade sagt åt dom att kasta en hink vatten på dom om dom skulle bråka.
Jäkla bajshundar!!!!
Dom bråkade en gång innan vi åkte ut till landet också. Fattar inte vad som har flugit i dom små ärthjärnorna.

Jag latade mej i alla fall riktigt ordentligt och Billy ser lite småmullig ut nu så jag tänkte hårdträna med honom lite grann så att han blir smal och vacker igen. Sonia simmade ju så himla mycket så hon har bara gått upp i muskelmassa, mest på låren och rumpan men även lite på ryggen. Blev så glad över det eftersom det är just det jag har eftersträvat. Nu ska vi fortsätta hennes simmning i bassäng så får hon nog lika stora muskler på låren som en fotbollsspelare.

Har börjat placera staffar för Hundar utan Hem också och det går bra. Just nu har jag tre stycken som söker hem. Helt underbara små bullar är dom så hör av er till mej om ni funderar på en liten staff-bulle.....ja eller om ni skulle vara intresserade av Billy så klart. Det känns lite trist att han har varit hos mej i snart ett halvår nu. Det blir så mycket svårare för honom att flytta vidare sen. För att inte tala om hur överjävligt det kommer att bli för mej. Jag har funderat tusen gånger på att behålla honom men det verkar inte gå ihop riktigt med det praktiska. Han kan ju vara lite knepig ibland och man måste kunna ta honom på rätt sätt. Men vilken jävla ångest jag kommer att ha när han ska flytta iväg!!!!!!!

Klickerträning och en intresseanmälan

Nu har jag äntligen fått in en intresseanmälan på Billy. Blev oerhört glad när jag såg det men min glädje förbyttes i irritation efter att jag hade läst igenom den.
Den kom från en gubbe som skrev att han tyckte att Billy lät perfekt och att han var såååååå intresserad av honom. MEN han ansåg att priset (4800) var alldeles för dyrt för en sån "gammal" hund. Han skrev också att han hade tränat hundar i det militära och var för diciplin och regler. Trodde han att jag skulle ta det som en positiv merit eller??? Låter alldeles för mycket "gamla brukshundsmetoder" för att det ska passa Billy-Bus som är så känslig och osäker. Visst behöver Billy mycket regeler och rutiner precis som alla andra hundar men han ska också ha mycket kärlek, mjuk uppfostran och inte behöva utsättas för en massa straff och korrigeringar hela tiden.
Hoppas att det kommer in nått bättre snart.

Klickerträningen har verkligen börjat komma igång med hundarna nu. Sonia fattade inte alls i början och det var svårt att få henne att bjuda på några beteenden överhuvudtaget. Hon satt mest framför mej som ett tänt ljus och rörde sej inte ur fläcken med följden att vi satt och stirrade på varandra. Hon i väntan på att jag skulle klicka och ge henne godis, och jag på att hon skulle vända på huvudet, titta bort eller göra nått alls.
Billy är alltid lika rolig att jobba med. Han bjuder på beteende efter beteende och slår knut på sej själv för att komma på vad jag vill att han ska göra. När han gör rätt blir han så lycklig att han glömmer bort att ta godisen när han hör klicket. Herre gud vad jag önskar att Sonia var lite mer så den envisa jäkla terriern.

Igår var jag ute med min äldsta systerdotter för att fira hennes födelsedag lite i efterskott. Bjöd henne på Pizza Hut som hon ville. Har inte ätit där sen jag flyttade hem från Spanien så jag var glad som en gurka över hennes val. Vi tog varsin liten pizza och jag var så mätt att det nästan kom ut genom öronen medan hon hade kunnat äta dubbelt så mycket. Lite konstigt tyckte jag eftersom hon är smal och ser ut att äta ett riskorn i veckan ungefär.
Blev också lite chockad över att behöva inse hur gammal hon har blivit. Hon fyllde 17 nu och pratade om att hon hade gått på bio och sett sex and the city filmen.
Herre Jesus tänkte jag. Är det verkligen passande att hon ser en sån film?!!! Men jag måste erkänna att när jag var 17 var inte jag främmande för sex och trodde inte att missionären var det enda ställning som var laglig så det var nog lite naivt av mej att tänka så.
När det gäller min syrras barn är jag både framstegs och utvecklingsfientlig av mej. Jag vill att dom ska vara barn hela tiden så att jag kan fortsätta köpa lego och barbie-dockor till dom.
Jag ska nog inte ha barn inser jag mer och mer. Jag skulle antagligen tvinga dom att titta på teletubbies och svamp Bob för resten av sina liv.

Idag....

...hade jag tänkt att jag inte skulle göra ett skit. Har inte vant mej än vid att inte ha skolan att stressa med så jag kände att jag skulle tvinga mej själv att inse att min semester har börjat.

Tog sovmorgon och åkte sen ut i skogen med hundarna med medhavd matsäck och diverse leksaker till skitdjuren. Strålande väder och nästan äckligt varmt ute så den optimala utflyktsplatsen blev en skog med en sjö intill.

Sonia blir näst intill skogstokig när hon är nära vatten och plaskar runt som en anka så jag visste att hon skulle ha roligt. Billy har bara plaskat lite i vattenbrynet hittils men jag ska nog få honom att bada till slut.

Sonia hittade genast en stor gren på botten och släpade upp den medan jag såg förtjusningen skina i hennes ögon. Äntligen något riktigt STORT som skulle dödas och strimlas av hennes käftar!!!!!

Billy klev ut i vattent lite försiktigt och såg inte riktigt hur djupt det var så helt plötsligt stod han med vatten upp till magen. Han blev helt stel stackarna och stod där som paralyserad i flera minuter innan han generat såg upp och fattade att det inte var så farligt. Då nappade han åt sej ett näckrosblad som han kom med som om han menade att det hade varit hans uppdrag hela tiden.

Efter det var han inte lika rädd av sej men efter att Sonia blängde misstänksamt på honom med elaka ögon så fort han närmade sej hennes jäkla gren så hölla han sej vid vattenbrynet hela tiden och åt gräs. Det är så kul att se hur olika dom är varandra även om dom kan vara lika ibland. När Sonia betar gräs gör hon det som om hennes liv hängde på att hon fick i sej så många grässtrån som möjligt. Billy däremot slickar lite försiktigt på grässtråna och tuggar lite försynt på toppen av dom. Han hittade också en ny delikatess: KLÖVERBLOMMOR. Ibland tror jag verkligen att han borde ha blivit en ko istället.

Det var en jättehärlig utflykt och när jag kom hem var jag helt slut, men kunde fortfarande inte slappna av. Det kändes som att jag bara måste göra något nyttigt. Så jag städade hela lägenheten, bytte sängkläder och diskade.

Nu har jag gjort mitt för idag och ska hoppa in i duschen och äta lite fruktsallad.

Tyvärr har jag fortfarande ingen kamera så det blir inga bilder från utflykte. Sätter in några andra istället på grisen.Sonia när hon var i hägnet i Rumänien/Medgidia. Det här var en av de bilder som gjorde att jag blev kär i henne. Tyckte att hennes hängtuttar var bedårande och det gör jag än i dag.

Sonia när hon ligger och njuter på rygg på vardagsrumsgolvet.

Billy och grisen när dom försöker riva av varandra öronen i soffan.

14 okokta potatisar

Igår kväll kände jag mej energisk nog att för att ställa mej och koka min berömda grönsakssoppa. Sagt och gjort knatade jag iväg till affären och inhandlade ingredienserna förrutom potatisarna vilket jag redan hade hemma. Dom låg och väntade på att bli skalade i en påse på diskbänken. Jag uträttade mina inköp på en kvart och klev in genom dörren och överöste jourisen Billy med beröm för att han inte hade förstört någon i min lägenhet. Han fick till och med pussa mej på munnen med sin äckliga stinkande andedräkt.
Tog av mej strumporna i vanlig ordning (jag måste vara barfota hemma) och klev i något blött. Tittade lite noggrannare och upptäckte att det var en liten våt plastslamsa som låg där. Var fan kom den ifrån tänkte jag och förstod sedan med fasa att det var Billy som hade ätit upp alla potatisar i påsen. Dom var ungefär 14 stycken stora jäklar som jag hade tänkt mätta magen med till middag.
Jag var helt säker på att Sonia inte hade deltagit i potatis-orgien eftersom hon är kräsen som få. Om man vill vara snäll och bjuda henne på en delikat morrot eller en bit äpple ser hon bara förnämad ut och knatar surt där i från.
Var lite orolig över vilken effekt dessa potäter skulle ge Billy och hans mage så jag ringde till Bagarmossens djursjukhus för att fråga.
-Oj, 14 råa potatisar!!! utbrast sköterskan som svarade. Det vet jag inte alls hur dom brukar reagera av. Det kan bli spännande att se. Kom in om han inte verkar må bra, sa hon och la på.
Jaha, tyckte jag som inte ansåg att det hela var riktigt så spännande som sköterskan tydligen gjorde. Ringde för säkerhets skull upp Uppsalas djursjukhus för att dubbelkolla.
Där blev dom helt förskräckta och utbrast att jag genast skulle åka in med honom så att han skulle få kräkas.
-Potatisar kan man ju dö av, ropade hon till mej i luren. JÄVLAR!!!!!!!! tänkte jag men sansade mej och ringde till Albano i förhoppningen om att dom skulle säga nått bättre där. Det gjorde dom minsann så jag sket i att åka in och sa en liten bön om att det inte skulle finnas spyor och diarre' blandat med osmälta potatisbitar över hela huset när jag vaknade nästa dag.

Summan av hela äventyret är att Billy satte sej idag på morgonen och krystade som fan....och visst så ploppade det ut en hel del potatis. Han spydde även en gång lite senare men det kom ingen potatis den vägen. Han verkar ha lite ont i magen ibland men är ganska glad och larvig som han brukar vara mesta delen av tiden.
Är dock ganska skeptisk mot alla dessa åsikter som djursjukhusen som jag ringde hade om Billys tilltag. Om dom säger så totalt olika saker så undrar man ju om någon av dom vet vad som säger, och i så fall VILKET sjukhus är det som säger rätt???????

Jag har i alla fall inhandlat nya potatisar och tänkte göra ett nytt försök att få lite hemlagad soppa i magen. Vi får se om jag lyckas.

Fortfarande ingen som har nappat

Ja Billy är kvar och jag har inte hört nån som har varit seriöst intresserad av honom. Lille plutten, när ska han få hitta hem ordentligt?

Billy-Bus är en otroligt vänlig och mjuk kille som bara vill vara till lags och göra folk nöjda och glada. Han kan nästan vända ut och in på sej själv i sina försök att göra mej lycklig om jag verkar missnöjd med honom. Han gillar att sitta i knät och allra helst när man sitter ner på huk. Då är hans favorit position att sitta med rumpan i knät och tassarna på marken. Enormt rolig att jobba med eftersom han inte behöver så mycket motivation, det räcker med att bli jätteglad och säga att han är såååå duktig så lyser han upp. Bäst är han nog på agility och lydnad. Spår fattar han fortfarande inte poängen med men jag tror att det kanske har att göra med hans dåliga självförtroende.

Han kan åka både tunnelbana, buss och bil även om han kan pipa lite när vi åker lokaltrafik. Han är ganska valpig och kräver en hel del uppmärksamhet, men när han fattar att det inte går hem så lägger han sej ner och tar det lugnt. Det är inte heller några större problem med att klippa klor eller rengöra öronen.

Det han fortfarande har problem med är hundmöten eftersom han blir mycket nervös och orolig. Han kan gå upp i stress ganska snabbt då men det är lätt att bryta honom om han inte har kommit igång med full styrka. Vi tränar detta varje dag och det går bara bättre och bättre. Nu förtiden passerar han de flesta hundar på nära avstånd utan att bry sej. Han reagerar fortfarande mer på stora hundar och hundar som är svarta. (den lilla rasisten)

Nu kanske ni undrar varför jag inte behåller honom. För det första så är det jobbigt för Sonia nu när hon har ont. Hon vill så gärna leka med honom och fattar inte att hon blir näst intill handikappad efteråt den dumma lilla grisen.

Sen är inte Billy min typ av hund. Jag har ju skrivit här om hur lättmotiverad han är och att han högsta önskan är att vara till lags. Detta är inte alls min stil. Jag förälskar mej gärna i dessa envisa skithundar som tittar oförstående på mej när jag ber om nått.

-Varför skulle jag göra som du vill? Vad tjänar jag på det? Nä jag går hellre hit bort och luktar lite på kissfläcken här. Men du kan ju stanna kvar och göra som du vill.

Även om jag just vid tidpunkten sliter mitt hår och vrålar rakt ut i frustration medan min hund tittar nedlåtande på mej som om hon skämdes för matte så anser jag detta beteende vara oerhört charmigt av nån konstig anledning.

Jag gillar att Sonia har så mycket terrier i sej och att hon lider av hybris. Jag älskar att hon tittar på hundar som skäller på henne med förakt i blicken och jag dyrkar henne för att hon på fullaste allvar tror att hon är bäst och starkast i världen och skulle utan problem kunna döda en grandis med en liten puff.

Jag gillar att hon ibland vid inkallning kan sätta sej ner och se grinig ut.

-Kom själv om det ska vara så jävla nödvändigt, tänker hon säkert.

Dessa tjuriga, envisa, osamarbetsvilliga, svårmotiverade, glada, spralliga, kärleksfulla, gosiga och hyrbislidande hundarna är min typ av hund. Jag blir bara ledsen och vemodig när jag ser Billy titta på mej och jag ser att han vill veta vad jag vill göra så att han också kan vilja göra precis samma sak. Jag vill att han ska ha en egen vilja och inte rätta sej efter mej.

Därför efterlyser jag någon som kanske skulle vilja ha en hund som vill aktiveras, som vill följa med, vars högsta önskan är att du aldrig ska bli sur eller arg på honom. En hund som alltid vill gå dit du vill gå och som vill göra exakt det du vill göra. Gå in på http://www.hundhjalpen.se/index2.html så kan ni ser kort och läsa lite mer om honom.

Stolt

Ja precis som rubriken säger så är jag så jävla stolt över min vovve. Vi åkte till hundpoolen i sundbyberg igår och simmade för första gången.
Sonia blev lite rädd alldeles i början när hon fattade att hon var i en massa vatten och inte kunde komma upp ur poolen, men snart tog hon kopplet i munnen och simmade som en retriver. Sen hämtade hon en långsmal pipleksak och simmade runt med den också.
Önskar att jag hade kunnat ta kort för hon såg väldigt rolig ut men jag var fullt upptagen med kopplet och att springa runt poolen och hojta uppmuntrande.
Min älskade gris, det finns ingen hund som är mer underbar eller duktig än hon.

Hon var jättetrött efter 4 minuter i poolen men vi ska gå dit 2 gånger i veckan nu så att hon får upp muskelmassan och så kan vi säkert köra lite längre pass med lite pauser emellan. Förhoppningsvis så kommer hon att bli bättre och bättre så att vi kan träna lite på promenader och så hon kan gå längre sträckor. Tyvärr så kan hon aldrig leka med andra hundar mer men vi får väl hitta på andra grejer istället. Lade ett spår åt henne idag och det gick galant även om det regnade och spåret gick över olika underlag.

Billy fattar fortfarande inte alls det där med spår. Jag visade honom en godis idag och sedan kastade jag ut den en halvmeter framför honom när han såg på. Det tog honom en evighet att leta reda på den och han gav upp flera gånger innan han hittade den. Det blir nog ingen spårhund av honom eftersom han saknar envisheten, men vi kör lydnad istället eftersom Sonia inte får göra det. Jag hade inte ens tänkt på att hela kroppen är sned på hunden när man kör fritt följ eller linförighet. Sök är väl också att glömma eftersom det hunden går upp i så höga hastigheter då.

Gick och fikade med H för ett tag sen. Vi hade inte setts på skitlänge men vi faller alltid in i samma jargong när vi väl ses så det känns som den gamla goda tiden. Vi har väl känt varandra i...hmm...14 år nu tror jag. Det var i alla fall ett givande samtal och vi diskuterade bland annat hans promiskuösa polare som han inte vill släppa i närheten av mej (snåla jävel) och varför vi aldrig har tumlat om i halmen. Han sa att sexuellt frispråkiga tjejer alltid har fått honom att bli lite rädd. Försöker han antyda att jag är vulgär i mitt språk eller?????!!!!

Tänkte försöka sätt mej med mitt skolarbete igen *SUCK* och sen träna lite med vovvarna. Det får bli inomhus eftersom regnet pissar ner utanför fönstret. Håller på med lite target stick träning med Sonia och med Billy så tänkte jag försöka få upp hans föremålsintresse. Han fattar verkligen inte poängen med leksaker och tittar bara dumt på mej om jag viftar med en blå pip-hummer eller kastar iväg en boll. Sen viftar han lite tveksamt på svansen som för att säga "ja jag fattar inte vad du sysslar med för dumheter men jag är glad för din skull om du är lycklig". Eftersom han fortfarande behöver gå ner lite i vikt så vore det bra att kunna belöna med leksaker istället för bara med godis hela tiden. Rapporterar om det funkar och om det inte gör det så glöm att jag nånsin skrev nått inägg i ämnet.