Lekdag

Idag har vi tagit en avslappnad lekdag. Sonia var pigg och glad så hon och jag gick en promenad på ca 1 1/2 timme där hon strosade lös och vi njöt av solen. Hon var så glad och det enda trista var när hon tjurade för att hon inte fick äta upp allt äckligt skit som har börjat komma fram när snön smälter undan. Helt plötsligt ligger det inte bara kilon med hundbajs överallt utan smörgåsar, chipspåsar och ett halvt paket påläggskorv i snövallarna. Var kommer allt detta ifrån???
Conrad och jag verkar ofta ha konflikter. Även om dom är relativt små som att han hittar en stor trädgren som han vill svälja hel och det vill inte jag. Eller att han tycker att det är okej att komma bakifrån och hoppa upp på mina ben och riva mej så att jag vill skrika. Hans nya grej som gör mej vansinnig är att han plockar upp tuggummin från marken och sen går han och tuggar, tuggar, tuggar på dom tills jag blir vansinnig.
I alla fall så tyckte jag att vi behövde en helt konfliktfri promenad så långlinan åkte med och vi gick ut på ängen med tennisbollar för att leka. Och jäklar vad vi lekte. Vi sprang som galningar i den slaskiga snön tills det brände i lårmusklerna och svetten rann. Men det var roligt. Väldigt roligt!
Gick hem och fortsatte dagen i samma anda. Lekte lite med Sonia och tränade på stadgan i kommandot "stanna". Conrad fick lite signalkontroll i "sitt" vilket faktiskt var roligt. Hade jag inte trott eftersom jag vanligtvis tycker att signalkontroll är ungefär lika roligt som att träna stadga eller att äta sågspån. Men det visar sej att bara man har rätt humör och lite fantasi.

Fint vinterväder

Förutom att bara sitta framför datorn och plugga som en tok har jag idag tagit mej tid att få till lite kvalitetstid med odjuren i det fina vintervädret. Conrad och jag gick en lång promenad där han fick vara i lina hela tiden. Det blev alltså en himla massa springade och plöjande i snön och jag tror att han sprang tredubbelt så lång sträcka som jag gjorde. Vi träffad massa hundar att skvallerträna på och den lilla svarta var duktig och tog kontakt med mej istället för att kasta sej framåt och vråla. Han pep lite och steppade omkring och jag såg att han var lite spänd i kroppen men mer än så visade han inte att han blev stressad.

Vi passade på att träna lite ingångar där det var upplogat och min träningsplan verkar ha fungerat för det blev klockrena ingångar idag. Första gången det går så fint utomhus! Sen flyttade vi oss till där det låg lite snö och körde fritt följ. Jag har ju alltid klagat på att hans position inte är riktigt rätt och han har en tendens att jämt ligga för långt fram, men inte idag. Kanske beror på att vi gick i snön så att det tog emot lite men han gick rakt hela tiden också vilket han inte brukar göra. Ibland sticker han ut med rumpan till vänster och går på snedden i fria följet. Dock inte idag då hans position var klockren och han hade fin attityd som vanligt. Han ser så stolt ut. Jag ska försöka hitta nån som kan filma nån dag så får ni se honom och sparkande belyft som en stolt häst =)

Sonia och jag var ute på äventyr i en timme och hon knallade på ganska bra. Vi körde lite inkallningsövningar och även om hon inte kommer i galopp så kommer tanten i alla fall i rask trav när jag ropar. Det räcker för mej just nu. Hon såg lycklig ut med öronen flygande i vinden och jag önskar att vi kunde ha lite fler såna här dagar. Tycker så synd om henne när det är så kallt och jag vet att hon ofta tycker det är ett ont måste att gå ut och gå. Varannan dag brukar jag tvinga med henne på en riktig promenad som är i alla fall en halvtimme (om det inte är allt för kallt) eftersom jag vill att hon inte tappar all muskulatur i bakdelen. Ska bli så skönt när det blir varmare och min tant blir gladare.

När vi kom in busade Sonia och jag en liten stund och sen var hon nöjd och sökte upp sin kudde i soffan.

Dåligt väder = bra träning

Dagen började med att Conrad spydde i min säng vid halv 7 på morgonen och sen ville han ut för att tömma det som var i magen den andra vägen. Redan då snöade det och i skrivandets stund (17.00) snöar det fortfarande.

Jag orkade inte gå någon lång vanlig promenad med hundarna så istället tog jag ut Sonia först och hon fick springa lös och skutta i snödrivorna. Härligt tyckte hon eftersom hon nu inte är lös lika mycket som förr då hon lyssnar lite dåligt när Conrad är med.

Efter det var det Conrads tur och efter att ha värmt upp ett bra tag fick han springa på en äng där snön är väldigt djup och jaga sin älskade fotboll. Myckte bra träning för honom och rolig underhållning för mej.

Efter det gick vi hem och tränade lite på motsatsen till full fart och shejpade att han skulle ligga lugnt och stilla med hakan tungt mot golvet. Alla passiva moment är supersvåra för honom och huvudet ville gärna flyga upp och ibland började han gnälla av frustration och otålighet. Men på det stora hela tyckte jag att det gick bra. Det är mitt fel att han är så dålig på det. Jag vet om hur svårt det är för honom att vara passiv och borde därför öva mycket oftare på det....men jag håller med den lilla svarta. Det är ju så förbannat TRÅKIGT!!!!

Sonia fick träna på att gå till en utlagd target. Vi tränade inte så länge för hon tröttnar ganska snabbt på såna "onödigheter". Varför ska hon gå förbi mej som har godis för att gå till en target....och sen komma tillbaka till mej för att få belöningen??????? Och springa till target kan jag glömma. Lugnt och värdigt med viftande svans går hon till targeten och visar därmed tydligt att hon endast gör detta för att det verkar göra mej glad.

Nu är dom i alla fall trötta och nöjda, speciellt den lilla svarta och jag ska ställa mej och göra hemgjort hundgodis och plugga lite.

Visst är han fin, min underbara galna, pälsiga lilla knodd. Man vill bara dra tag i hans feta kinder och tvångspussa honom vilt!

Ensamhund

Conrad är för tillfället ensamhund eftersom Sonia har åkt några dagar till mina föräldrar. Där blir hon alltid så bortskämd att det är skamligt. Hon blir klappad konstant, får överflöd av godis och grisöron och få alltid bestämma var dom ska gå på promenaden. Lite skilland från här hemma där hon faktiskt måste rätta sej efter mina regler och där jag har annat att göra än att enbart leva för att klia hennes mage.
Medan tanten lever lyxliv så gör Conrad det också....fast på ett annat sätt. Nu blir helt plötsligt promenaderna längre och vi tränar mer än vanligt. Han är en sån söt liten knodd och tycker att det är livet när han får all min uppmärksamhet för sej själv.
Igår gick vi en långpromenad och stannade för att träna flera gånger på vägen. Den lilla svarta hoppade i snöhögarna och var allmänt galen. Skvallerträningen gick väldigt bra och jag tycker att han känns lugnare och säkrare vid hundmöten.
Ingångarna blir bättre och bättre inomhus medan de fortfarande behöver lite mer träning när vi är ute. Då går han fortfarande in för "djupt" vilket resulterar i att han sätter sig för långt bak.

Fotgåendet är jag jätte nöjd med just nu. Positionen är inte helt perfekt men det är däremot uthålligheten och attityden. Han är så himla "showig" och glad att det är helt omöjligt att inte bli smittad av den känslan.

Härliga Zion

Igår var jag och Conrad på promenad med Garpenborg´s Äventyrlige Zion. Hans trevliga matte Kattis erbjöd sig att vara promenadsällskap till oss när jag hade skrivit om våra problem med hundmöten här i bloggen.

Zion visade sig vara en underbar kille och jag hade gärna tagit med honom hem. Hans päls ser ut som chokladfärgad sammet och han hade staffens charmiga kvittrande fågelljud. Jag förstår att Kattis kanske inte tycker att det är så charmigt alla gånger, men för någon som är utomstående och inte behöver höra på det varje dag så var det ganska bedårande när han drog ihop sin mun till ett skrynkligt russin och kvittrade.

Conrad var oväntat duktig och gjorde inte ett enda utfall och han vrålade inte heller när han såg Zion. Kanske kände han av släkskapen dem emellan ;)
Både jag och Conrad ser fram emot att få gå fler promenader med Kattis och fina Zion.

Plan för utgångsposition och ingångar

Jag har tänkt lite av och till på att inte hålla på och pilla med lydnadsträningen utan satsa mer på vardagslydnaden. Men jag kan inte släppa det. Det är ju så roligt!
Så nu har jag funderat ut en plan för snyggare ingångar och större förståelse för utgångspositionen.

Flyt på klossen
Jag har slarvat en del med det och flytet är inte riktigt så lätt som jag vill ha det. Plus att han fuskar lite med att röra framtassarna onödigt mycket

Djupare ingångar
Med det menar jag att jag vill att Conrad självmant söker upp en viss punkt som är precis bakom mitt vänstra ben innan. När han ska komma in i utgångsposition vill jag att han söker upp den punkten med sin nos innan han vänder in med bakdelen. Som det är nu går han in för grunt och ingångarna blir inte så snygga då.

Nöta in positionen
Jag vill att han ska ha full förståelse för vad som är rätt position. Jag ska inte behöva "fela" honom genom att kliva ur position utan han ska själv inse att han har satt sig fel.

Ingångar från alla håll och kanter
Ska sedan försöka få till ingångar från alla vinklar, även rakt bakifrån så att han förstår att han inte alltid måste svänga med baken innan han sätter sig i position.

Överträna
Jag tror att ingångarna och utgångsposition är jätteviktigt eftersom det är med i nästan alla moment som finns. Det är därför jättenyttigt att överträna detta på så många sätt som det går.

Lägga på signal
Jag känner att jag vill vänta med att lägga på signal tills det sitter perfekt så att jag inte har satt signal på något som han inte har förstått till fullo.

Nära, nära med massa kroppskontakt...

...är vad Conrad helst vill vara. Så också med Sonia som är mycket ovillig och kan till och med bli ganska arg och sur när han kommer och vill gosa. Han kan inte hjälpa att han är irriterande, det är bara så han är av naturen. Helst skulle han vilja ligga på Sonia med hans huvud vilande som en svart pälsig mössa ovanpå hennes.

Eftersom Sonia är så ovillig så har den lilla svarta utvecklat olika tekniker för att uppnå sitt mål.

1. Han hoppar upp i andra delen av soffan och smyger sig försiktigt över mot Sonias håll. Sedan lägger han sig ner och fortsätter avancera mot henne tass förr tass, krypandes mot den tjuriga tanten.


2. Han hoppar upp i mitt knä (när jag sitter i soffan bredvid Sonia) och lägger sig till rätta där. Sedan hasar han försiktigt ner från mitt knä i riktning mot Sonia.


3. Han hoppar upp snabbt som satan alldeles bredvid henne och slänger sig ner i liggande position. Antagligen hoppas han att hon inte ska ha uppfattat hans blixtsnabba "moves" och därmed inte ska vara riktigt medveten om att han är där.

Kan tillägga att Sonia oftast ligger kvar i ca 30 sekunder. Hon suckar och blänger på honom för att han ska förstå vinken. Det gör han aldrig. Sedan flyttar hon sig en bit bort i soffan om det finns plats för det, annars hoppar hon surt ner och lägger sig nån annan stans.

Idag har jag och den lilla svarta varit ute och tränat. Det blev stadga i sitt vilket var väldigt svårt utomhus. Det som har var så duktig på tidigare. Fritt följ gick helt ok och han har en super attityd men är lite långt fram för att jag ska vara nöjd. Jag vet inte om jag borde träna positionen separat eller om man faktiskt kan ha som kriterie att det både ska vara perfekt position och en fin attityd??? Han är väldigt "showig" när han går och jag ser att han kommer tycka att det är roligt att visa upp sig på planen. Det är något mina båda hundar har gemensamt. Deras dröm är att så många människor som möjligt ska stå omkring dem, titta på dem, beundra dem och ge dem uppmärksamhet. Vi avslutade med lite ingångar med det blev pannkaka av det. Han gjorde ingången men ville sedan inte sätta sig i utgångsposition. Han stod istället bredvid mig och pep lite samtidigt som han svängde med bakdelen från sida till sida. Verkar som att vi får överträna ingångarna inomhus lite mer innan det funkar lika bra utomhus.

Garageträning

Äntligen har det blivit lite varmare, eller mindre kallt är nog mer rätt uttryckt. Så eftersom jag MÅSTE få till en massa positiv träning med andra hundar drog jag med mig Conrad till Älvsjö-garaget för att träna lite med klickergruppen.
Det gick väl sådär. Det är väldigt svårt att se på när andra hundar leker och nästan plågsamt när han får stå bredvid och kolla när dessa hundar får komma fram till människor och få klappar och kel. Han vill ju också!!!! Det är ju faktist Conrad som är bäst i stan på att mysa, så frustrationsnivån flög i taket ganska många gånger. Han låter förskräckligt då måste jag erkänna.
Jag tror att det var jättenyttigt för honom så vi får väl se om vi kan göra om det nästa vecka också om det inte är för kallt.

Sonia har ruttnat på vintern nu och är till och med grinig på långpromenaden mitt på dan som hon i vanliga fall brukar gilla. Nu tjurar hon och i perioder kan hon helt plötsligt inte gå i koppel längre utan drar lite hur som helst. Ska bli så skönt när våren har kommit igång helt och man har kommit förbi perioden då det är slask överallt och hundarna ser ut som vandrande slaskhögar när man kommer in.

Min Conrad är fantastisk!

Igår åkte vi ut i spårskogen igen med Helene och Inca. Vädret var underbart och det kändes mer som en vårdag än en vinterdag i november.
Eftersom det gick så dåligt sist vi spårade tänkte jag släpa en leksak i det första spåret och på det sättet göra det enklare för Conrad. Virrig som jag är så glömde jag självklart bort det även om jag gick och bar på leksaken. Var därför beredd på att det inte skulle gå speciellt bra, men min lilla svarta bevisade att jag hade underskattat honom. Han tog upp spåret nästan på en gång men stannade för att smaska i sig lite blåbär. (hade lagt spårbörjan i blåbärsris)
Efter det körde han hela spåret och de gånger han villade bort sig stannade han upp och tittade bak på mig, men körde sedan på igen och hittade spåret självmant. Jag var väldigt glad och stolt men tänkte att det kanske bara var en flax.
Lade ett till spår som jag var tvungen att lägga över en ganska stor stig. Trodde att Conrad med säkerhet skulle tappa bort sig vid stigkorsningen innan spåret fortsatte upp för en slänt, men jag tänkte att om det krisar får jag väl hjälpa till så att han kommer vidare.
Den här gången var han mer laddad och mer fokuserad också. Ner med nosen på en gång och gjorde ett nästintill perfekt spårupptag. Han jobbade mer nosen nere hela tiden och travade på som en liten maskin. Jag var behövde inte hjälpa honom över stigen mer än att hålla tillbaka honom när han gick fel och titta i spårriktningen. Han villad bort sig lite alldeles innan spårslutet men fann det igen utan hjälp från mig och hans min var förtust när han såg leksaken som låg i slutet.
Jag är så stolt över honom! Tydligen var det något som trillade ner efter förra gången när det gick så himla dåligt. Han har bra fart, bra motivation och är fortfarande ganska noggrann.

Det gick inte super bra för Inca och Helene. Inca vet vad hon ska göra men Helene tyckte det kändes som att hon inte riktigt kunde fokusera på spåret. Dom gick mitt och Conrad sista spår efter vi var klara eftersom Helene inte var nöjd med deras 2 spår. Det gick bättre och både kunde vi avsluta dagen med att känna oss nöjda. Hundarna fick kuta runt som galningar och leka både före och efter och det värmer mitt hjärta att se hur fint dom leker och hur säker Conrad känner sig med Inca. Även om hon rusade omkull honom ibland så gick han inte in i försvar och blev inte rädd. Förhoppningsvis hittar vi en dag nästa vecka då det passar oss båda så kör vi igen. Har fått blodad tand nu när det gick så bra.

Trots det ruskiga vädret....

...har vi ändå varit ute på en ganska lång promenad. Conrad gjorde framsteg i att inte kasta sej på Sonia och bita henne i benen och försöka få igång henne till lek så fort han gick lös. Långa stunder så gick han bara som en fullt normal hund ;) och nosade i backen och kutade fram och tillbaka så fort hans små ben kunde bära honom. Sonia gjorde framsteg genom att inte tjura för att det regnade och vilja gå hem fler än 2 gånger på hela promenaden =) Härligt!

Conrad har det varit fart på sen vi gick upp i morse så innan frukost bestämde jag mig för att vi skulle träna lite. Det blev liggmarkering av spårpinne som vi började med. Jag valde liggmarkering eftersom jag tror att vi skulle få massa poängnerdrag för bitmärken om han apporterade spårpinnarna.
Han var superduktig!!!! Jag börjde att klicka när han nosade på pinnen och försökte hinna med det innan han bet tag i den. Det gick fint och jag körde lite låg belöningsplacering så han lade sig självmant ner. Filmen är från vår andra träning. Visst är han hur duktig som helst, han har redan fattat poängen även om han ibland inte lägger sig på rätt ställe. En gång när han inte får belöning lägger han ner huvudet i golvet för att dagen innan tränade vi på platsliggning med hakan i backen. Han är så himla duktig min lilla korv!!!!!!

Vi spårade igen...

...idag på dagen. Jag gick ut och la två spår till den lille. Ett ganska kort och ett som var i alla fall 100 meter långt. Det gick väl inte så himla bra.

Han gjorde inga bra spårupptag i början utan jag fick vänta ut honom ett tag innan han fick ner nosen och började spåra. Då gick det fint men han blir osäker när han tappar bort sig och söker inte reda på spåret igen självmant. Han går gärna tillbaka till mig för att jag ska hjälpa honom vilket jag tror lätt kan bli en dålig vana om jag tillåter det. Därför hjälper jag honom inte speciellt mycket utan står still och håller emot när han vimsar åt fel håll. Jag vill att han tar upp spåret själv så att han förstår att det är faktiskt det som det hela går ut på.

Han är också väldigt lättdistraherad. Hittar pinnar som han biter tag i och strimlar till småflis och han kan också helt obekymrat sätta sig mitt i spåret och kissa lite =)

Jag tror att det kommer att lösa sej självt när han väl har förstått ordentligt vad vi håller på med så jag oroar mej inte för det. Jag tror att nästa gång vi kör ska jag göra som Gun-Marie visade och dra en leksak i spåret för att underlätta för Conrad.

Förhoppningsvis ska jag och Helene ses och spåra igen på tisdag så vi får se om det går bättre då.

När jag hade varit ute med den lilla svarta gick jag och tanten en långrunda själva. Jag släppte henne på Conrads gamla 100 meters-spår och hon tog det utan någon större glädje. Hon tycker nog mest att personspår är onödigheter tror jag. Viltspår är mer hennes melodi och det kan jag förstå. Hon är inte en hund som jobbar bara för jobbets skull utan det måste finnas en ordentlig belöning. En klöve eller en skank i slutet smäller mycket så klart mycket högre än en trist leksak.

Garageträning i Älvsjö

Det var en liten grupp som tränade i garaget ikväll. 5 staffar och en liten mini pincher. 3 av staffarna var där för att miljöträna så det var egentligen bara jag, Jojjo och tjejen med pinchern som tränade på lite lydnadsmoment.
Conrad var jätteduktig på att fokuser på mig och träningen även fast det var ny miljö och främmande hundar runt omkring.
Jag bestämde att vi skulle upprepa lite gamla grejer som stadga i sitt och ligg och sen också försöka ta tag i hans hopp-stå och hans ingångar.

Stadga i sitt gick bra och jag kunde backa en bra bit och även stå kvar en liten stund utan att han rörde sig ur fläcken. Jag behöver inte ens hjälpa honom med omvänt lockande varje gång utan det räckte att jag gjorde det de 2 första gångerna och sen behövdes inte den hjälpen mer.
Stadga i ligg gick lite sämre. Han la sig tveksamt och långsamt de första gångerna och ville gärna sätta sig upp igen. Men det är helt ok. Han är ju staffe och det var hårt, kallt och äckligt cementgolv. det vill väl ingen normal staffe ligga på.
Hopp-stå gick inte så himla bra heller. Vi har tränat mycket på ingångar till utgångsställning på sista tiden och han försökte sätta sig i fotposition hela tiden. Fick klicka för position istället för att gå direkt på hopp-stå. När poletten väl trillade ner gick det fint men vi ska jobba lite mer på stadgan när han landar med framtassarna. Som det är nu står han oftast helt stilla med framtassarna men de bakre kan steppa runt lite grann ;)
Ingångarna till fotposition hade nog kunnat gå mycket bättre om jag bara hade satt tydligare kriterier på en gång. Men nu fick jag hjälp med det av Jojjo som kollade när vi tränade. Jag har ignorerat det faktum att det faktiskt också är en stadgeposition precis som sitt och ligg och inte fokuserat vår träning på det. Jag har också varit lite osäker på om det har varit för mycket att träna var han ska stanna och vända med bakdelen, i vilken position bakdelen ska vara och sitt i position. Nu när jag har funderat och fått diskutera om det hela så tycker jag inte att det är omöjligt mycket att träna på. Jag tänker hålla på kriterierna att han ska stanna och börja vända in bakdelen vid rätt punkt och att bakdelen ska stanna så att han står/sitter rakt. Då är det egentligen bara dumt att inte lägga till sittandet på en gång. Han bjuder oftast på det i alla fall.

Nu ska vi träna och fixa lite själva hemma innan det blir dags för ny träning nästa vecka igen. Är sugen på att ta upp tricks-shejpingen igen. Det har legat lite på hyllan ett tag nu men snart ska han nog kunna sitta fint, snurra runt och puppy-yoga + alla andra tricks man kan komma på.

Personspår

I lördags åkte jag och Conrad ut till Lidingö tillsammans med min gamla kurskamrat Helen från HundensHus och hennes hund Inca. Vi skulle få en lektion i personspår av Gun-Marie som bland annat är instruktör i specialsök på HundCampus. Hon var superduktig och väldigt pedagogisk så henne kan jag varmt rekommendera. http://www.swedepaws.com/

Vi började med att Gun-Marie la ett spår som Conrad och Inca omväxlande släpptes på bara för att se hur vi låg till. Inca körde ner nosen på en gång medan Conrad försökte vinda istället och gick ofta med hög nos.
Vi gick sedan in i skogen vid Lidingögolfbana och där finns det perfekta spårmarker om man har hund som är nybörjare. Vädret var också optimalt, lite fuktigt men ändå uppehållsväder och inte allt för kallt.
Vi lade var sitt spår på ca. 100 meter och släppte på hundarna ganska direkt. Conrad fick faktiskt ner nosen ganska länge i vissa partier och följde spåret riktigt fint. Men när det var en liten stigkorsning gick han hellre på stigen istället och vissa gånger stannade han och tog en pinne eller åt lite blåbär. Han spårade på slutet men virrade bort sig igen innan spårslutet.

Vi la nu två nya spår på ungefär samma längd fast den här gången hade vi en leksak som släpade efter oss. Denna gången gick det mycket bättre för Conrad och han hittade till och med fram till spårslutet även om han kanske inte var så intresserad av vad han hittade där. Han var mest glad över att jag verkade så lycklig och stolt.
För Inca gick det bra. Inte heller hon hittade spårslutet på första spåret men det gick bättre på det andra. Hon har lättare för sig än Conrad att få ner nosen ordentligt vilket jag tror beror på att jag har kört en hel del vindövningar med honom för att kunna lägga grunden till uppletande. Vi ska ta en paus med det nu och istället bara köra spårträning. Det var så himla roligt och lika spännande som alltid när man ser att det går upp ett ljus för en hund som aldrig har spårat förr.

Både Helen och jag fick blodad tand och ska träffas antingen i helgen för att spåra eller i nästa vecka och imorgon är det dags för träning med klickergruppen i Älvsjögaraget igen. Det ska bli jätteroligt och jag har verkligen sett fram emot det.
Jag har inte bestämt mig för någon träningsplan ännu eftersom jag inte har någon aning om hur den lilla svarta kommer att reagera med en massa nya hundar, människor och ny miljö. Mest blir det nog kontaktövningar, lite lek och kanske till och med några stadgeövningar. Ska försöka få med mej kameran också och knäppa några bilder.

Sammanfattning Conrad 7 månader

Den lilla svarta har susat in i slyngelåldern/tonåren/trotsålder. Det innebär i praktiken att hans lilla hjärna verkar ha fallit ur någonstans på vägen. Jag hoppas att vi hittar den igen snart....Det är inte lika viktigt att komma på en gång på inkallning, koppelgåendet går vissa dagar inte alls och all passivitet som vi har tränat på är som bortblåst. Han anstränger sig för att lyfta tufft på benet när han kissar men har inte lärt sig att sikta helt rätt än så ibland blir det fel.

Vi har fått gå tillbaka i vår träning jättemycket och göra det lättare för den lilla korven, speciellt då vi tränar utomhus. Det är ju så mycket annat som lockar och han har just kommit på att allt luktar helt fantastiskt spännande. Och vissa gångar så kliar det så mycket i benen att han bara måste springa som en tok fram och tillbaka i ett par minuter.

Hans osäkerhet när det gäller andra hundar är fortfarande kvar men vi jobbar hårt på det varje dag. Hans kompis Millie (staffe) är en perfekt lekkompis som förstår när han tycker det blir läskigt och som då ger honom utrymme och visar att hon inte vill nått illa. När han leker med Sonia tycker han inte att det är läskigt alls. Snarare kan han istället bli ganska pestig och jobbig istället.

Han är fortfarande väldigt valpig i kroppen och är inte inne i någon "snygg-period" just för tillfället. Hans ben är långa och lite vingliga, huvudet litet som en ärta och nosen är lååååång. Han har en massa päls och ibland tycker jag att den känns mer som pälsen på en labbe än på en staffe ;)

Det ska bli väldigt spännande att se hur han kommer att utveckla sig när han väl börjar bredda sig lite och växa upp.

Det vi jobbar mest på just nu är

• Ingångar till fotposition. Det går bra men han är lite dålig på frivilliga ingångar. Det står inte så högt upp på hans prioriteringslista så den positionen ska jag bygga mer värde i.
• Gripa leksaker ENBART på kommandot "Ta den!" Det funkar hur fint som helst hemma men så fort jag har med mej en leksak och vi åker ner i hissen kastar han sej efter den med huggande käftar. Lite mer träning behövs med andra ord.
• Förståelse för fotpositionen. Jag vill att han ska börja få en förståelse för i exakt vilken position som är rätt när det gäller det fria följet. Han går gärna lite för långt fram och baken svänger hit och dit som en salsadansares.
• Komma in med leksaker och lämna dom i handen. Påbörjade den träningen idag och det gav redan resultat så det är bara att fortsätta på samma spår. Jag kastar iväg en leksak och när han springer iväg efter den tar jag fram en annan leksak och börjar ha väldigt roligt med den. När han kommer tillbaka med leksaken för att se vad jag gör kastar jag iväg min leksak. Vi har kommit så långt att han springer fram med sin leksak i munnen och droppar den framför mina fötter. Än så länge vill han inte lämna den i handen.
  

Jag tycker att han är jättejobbig bitvis men det tillhör ju tonåren. Men han är fortfarande oerhört kelig och snäll. Han är fortfarande en glad lite skit som tycker att det mesta är jättekul. Han har fortfarande en massa arbetslust och en massa energi och han gillar att träna tillsammans med mej. Och han är fortfarande världens finaste kille även om jag vissa dagar skulle vilja sälja honom för en billig penning på Blocket. =)

Så stolt och glad....

...över den lilla svarta. Träningen bara flyter på och det känns som att vardagen funkar också med några undantag som måste tränas lite mer på.

Det är så roligt att träna med honom just nu att jag måste behärska mej så att det inte blir för mycket. Han är ju faktiskt inte gammal alls och jag vill inte att han ska tappa sugen eller bli överaktiverad.

Idag tränade vi signalkontroll på sitt, ligg och backa. Det gick som ett rinnande vatten och han har till och med bra stadga i sitt och ligg även när jag drilla honom lite snabbare. När det gällde att backa så blev han lite konfys några gånger men det löste vi genom att bara träna backa ett pass och sen ta en lekpaus.

Jag började också ta tag i hans "hoppstå" vilket är något som jag tror Maria Hagström har kommit på. Hunden tar ett litet hopp med frambenen och ska landa med båda framtassarna hårt och tungt parallellt på marken och stå kvar där.

Det togs fram för att man inte fick till ett bra ställande under gång. Hundarna tog gärna ett par extra steg framåt innan dom stannade ordentligt vilket självklart drog ner poängen på tävling.

Jag har länge tänkt att jag skulle shejpa in det här med Conrad men av någon anledning så har jag hela tiden tänkt att "det går inte", "det är ju så svårt så det klarar vi aldrig". Nu när jag väl tog tag i det så visade det sej att det var inte speciellt svårt alls. Jag fick vara lite snabb fram med belöningen när han landade med tassarna och sen la jag på frisignalen på en gång så att han skulle förstå att det handlade om ett stadge-moment. Det vi ska jobba på nu är att få hoppen lite mindre och få större säkerhet i hur tassarna landar.

Jag vet att jag skrev att vi skulle fokusera mer på tricks och konster nu istället för lydnaden, men jag kna inte hålla mej ifrån. Det kliar i fingrarna och det är ju så himla roligt men min duktiga hund.

Sonia fick följa med matte på en lång och skön promenad där hon var lös hela tiden och vi gick och skrotade omkring. Vi avslutade promenaden i Fridhemsplan så att hon fick lite se lite stadsmiljö också och sen tog vi t-banan hem.

Jag fortsatte också att shejpa henne till bia-bädden och nu kan hon masa sej dit utan att jag behöver klicka och belöna för var enda tass. Stort framsteg när det gäller tanten!

Conrad fick också komma in till stan och välja ut reflexhalsband i djuraffären. Imorgon tänkte jag att vi ska ut i skogen istället. Det är så skönt och mycket roligare att gå ut nu när han kan följa med på en promenad om dagen som är mellan 30-40 minuter. Jag tror att han kommer att få en till växt-spurt snart så jag vill inte motionera honom för mycket. Ser fram emot när han kan följa med hur långt som helst. Då ska vi packa matsäck och gå ut i skogen på långtur.

Burlek

För första gången på jag vet inte hur länge så ägnade vi träningen till lite burlekar. Trodde att Conrad hade glömt bort det mesta men där underskattade jag honom. Han var såååå himla duktig så vi behövde inte backa i träningen alls. Kriterierna var denna gång:

# Att springa in i buren/ut ur buren på signal

# Bra fart in och ut ur buren

# Att kunna stanna kvar i buren korta stunder även med mild störning utanför

Han var så duktig att jag filmade en liten snutt.

Med Sonia tänkte jag träna i stort sett samma sak men med bia-bädden istället för buren. Kan vara praktiskt att ha någonstans att beordra henne när det ringer på dörren. Jag började att shejpa henne till bian och det gick väl helt ok. Ingen direkt fart och även om hon vet vad hon ska göra så tvekar hon först. Antar att det är för att hon är en cross-over hund. Shejping tar längre tid för henne, men det är bra för henne att få klura lite så vi kör på i alla fall. Dock så blir det ingen film på henne för jag tror att det inte finns nån som skulle orka hålla sej vaken medan tanten saaaaakta masar sej in i bia-bädden, tass för tass.

Sammanfattning Conrad 6 månader

Nu märks det att killen håller på att bli stor. Concentrationen tryter snabbare och han springer längre från mej under promenaderna. Ett par gånger har han också ignorerat att komma på inkallning så det är definitivt något som jag borde styra upp. Alltså träna mer planerat och med bättre belöningar. Jag är ju så himla bortskämd eftersom båda mina hundar mer än gärna jobbar för sitt tråkiga torrfoder, men ibland ska det faktiskt till något godare.

Han sover mycket mindre nu för tiden och orkar mer. Tiden som vi tränar har utökats och det är kul att se när jag verkligen lyckas få honom att tända till. Inomhus går träningen ungefär som vanligt men utomhus är det värre. Det är så mycket som distraherar och lockar. Ibland springer han bara runt som en galning och då kan jag få vänta ut honom ett bra tag innan han kommer och tar kontakt och vill jobba igen.

Han skäller inte längre när han ser andra hundar men är fortfarande inte helt bekväm och avslappnad heller. Han har ju alltid tyckt att andra hundar är intressanta och det blir inte lättare att träna skvallerträning när han också blir nervös och osäker efter att han blev biten.

Annan info som kan vara intressant är att han fiser mycket och det luktar värre än några andra hundfisar jag har känt förr. Han har tappat alla tänder förrutom en som fortfarande hänger kvar. Båda öronen är normala nu igen och håret har vuxit tillbaka nästan helt på baktassarna. (ett tag var han kal där och jag var lite orolig)

Han har inte lyft på benet när han kissar än heller så vi får väl se när den dagen kommer.

Han har brutit ner Sonia som i normala fall inte vill ligga nära och sova bredvid någon hund. Han tränger sig glatt in så nära han bara kan....och vågar. Om hon mullrar lite så makar han på sej en halv milimeter men inte längre.

Dom har också äntligen börjat leka på ett bra sätt utomhus. Inomhus så vill jag inte att dom springer runt och fnattar utan lek inomhus innebär att dom får ligga och brottas.

På sista tiden har det varit svårare att träna Conrad. Han kan inte fokusera och ger ofta upp när han blir frustrerad. Detta resulterar i att jag blir irriterad både på honom och mej själv vilket inte är bra alls. Jag vill inte träna hund när jag är på det humöret. Så därför har jag lagt upp en plan för vår träning den närmaste tiden.

• Vi ska backa i vår träning och jag ska inte kräva så mycket av honom just nu eftersom det verkar vara en jobbig period.


• Jag ska fokusera på att shejpa tricks eftersom det alltid är "lättsammare" än de "allvarliga" lydnadsmomenten


• Ska också försöka shjepa lite mer kroppskontroll-övningar


• Ska träna stadga och passivitet utomhus för att göra det lättare för Conrad. Jag tror att det är lättare för honom att inte sticka iväg och springa då.


• Måste också ta tag i koppelgåendet och inte bara låta honom springa lös jämt för att det är bekvämt.


• Träna kortare pass igen med mycket lek och bra belöningar

Nu ska vi följa den här planen så hoppas jag att den hjälper. Hade också tänkt att han ska få gå sitt första personspår snart. Har varit lite dålig med nosövningar så det måste jag bli bättre på.

Det jag längtar mest efter när det gäller den här lilla svarta är att han ska kunna hålla sej lite längre. Nu måste han ut med bara 2 timmars mellanrum. Jag har hört att det är olika när det kommer och att det brukar ändra sej över en dag......jag längtar så tills den dagen är här så jag slipper springa ut och in hela tiden.

Det blev en dålig början....

på en dag som till slut blev ganska fin. Jag vaknade av att mina grannar över mej klumpade omkring tidigt på morgonen och jag hade planerat att få ta sovmorgon.
Släpade mej ur sängen och upptäckte att någon blockerade hissen så jag fick stå med två kissnödiga hundar och vänta i 10 minuter. Förstår inte människor att man packar ur hissen och ställer lådorna alldelse utanför och SEDAN bär dom till förådet eller bilen. Hänsyn finns det faktiskt nått som heter.
Tänkte på förmiddagen att jag skulle ta lite fina kort på hundarna i höstvädret men kameran vägrade fungera.
Vid det här laget var jag så turig att jag bestämde jag mej för att bara skrota alla seriösa planer jag hade för dagen och bara ta det lugnt och njuta.

Det blev alltså en härlig promenad med Sonia som avslutades nere vid Fredhällsklipporna där vi satt och hånglade och tittade på utsikten, kisspromenader med Conrad utanför huset där vi lekte som galningar och till sist repriser på tv av de sista avsnitten av Greys anatomy.

Hade tänkt träna utgångsposition med Conrad eftersom den har varit lite vinglig och osäker men jag orkade inte. Han gör en fin ingång men jag tycker att han sätter sig för tidigt och sedan hasar/skuttar in i position på rumpan, plus att han inte är helt säker med framtassarna på klossen. Skulle säkert kunna lösa sej med tydligare kriterier och lite mer omvänt lockade för att få honom stadigare på klossen.....men just nu känner jag att jag hellre skulle slita av mej håret än att hålla på med mer stadga. Är så himla trött på det även om jag vet att det är både nödvändigt och nyttigt.
Vi shejpade att buga istället och början på sitta fint.
Sonia fick träna lite på att apportera och på att vinka eftersom hon tycker att det är så roligt. Sen satte jag Conrad i buren och Sonia fick ligga på mattan och så fick dom var sitt ben att knapra på medan jag vräkte i mej en hel potatisgratäng och kollade på Borta med Vinden. Det blev en ganska trevlig och fin dag i alla fall.

Två hål i kinden....

...fick Conrad förra veckan då han lekte med sin gamla kompis Kelly (staffe). Hon tände till på alla cylindrarna och bet honom ordentligt i kinden. Vi fick lyfta bort henne för att hon skulle släppa så av någon anledning var hon rätt sur. Vid det laget hade även unge Herr Conrad blivit förbannat och tyckte att jag skulle släppa loss honom så att han kunde få bita tillbaka.

När humöret hade lugnat ner sig lite gick vi en promenad och Conrad fick träffa snälla Millie (staffe) så att han inte skulle tycka att det var för läskigt.

Tycker att det tyvärr har påverkar honom lite grann, och han är mer på alerten när han ser andra hundar nu och vissa gånger låter han som en hel rottweiler. En kombination av frustration och osäkerhet misstänker jag.

Han har fått gå lite prommisar med bra hundar och följa med till Hundstallet när dom hade öppet hus i helgen för att träna passivitet och för å se att det faktiskt inte händer nått läskigt när man ser andra hundar. Tycker att det har funkat helt ok men vi ska jobba vidare på det för säkerhets skull.

Sonia har vårdat Conrads ansikte ömt sen han blev biten och är noga med att tvätta honom. Conrad pussar tillbaka men iblan kan han inte hålla sej när Sonias tunga är så lätt tillgänglig utan biter tag i de

I måndags och i dag tränade vi med Johanna och Millie. Lilla Kelly var också med idag och tydligen var varken hon eller Conrad långsinta för dom verkade ganska glada och nyfikna när dom såg varann. Självklart fick dom inte hälsa eller leka men dom kunde sitta bredvid varann och träna nära utan att det var några som helst konstigheter.

Vi har tränat fotgående och jag tycker att det känna ganska bra. Han har en fin attityd men som den lilla kille han är så är det ganska vingligt fortfarande.

Har också tränat en del stadga i både sitt och ligg och han är hur duktig som helst. Har tagit tag i början till ett hopp-stå också men inte kommit så långt. Har lite svårt för att få till det omvända lockandet precis när han har landat med framtassarna så att han ska stå kvar. Men jag får väl träna upp min dåliga koordination så att han förstår vad jag menar.

Sonia och jag tog en härlig promenad alldeles själva och avlslutade den nere vid Fredhälls klippor där hon badade och jag njöt av solen och utsikten.

Sammanfattning Conrad 5 månader

Ja, den lilla svarta har hunnit fylla 5 månader och han har lärt sej en massa saker.

• Det gör inget om man nästan stryps av halsbandet om man verkligen vill fram till nått (även om matte aldrig släpper fram en, men det kan ju hända någon dag. Vem vet?!)
• Alla hundar ska man hälsa på, även om man aldrig har fått göra det tidigare. Om man inte får det så skriker man högt
• Stenar, ekollon, gråsuggor, spindlar, kattbajs, papper, fågelbajs och alla sorters tyg är gott att äta
• Om det regnar går man inte ut. Inte ens om man håller på att kissa på sej
• Om man springer runt runt som en tok så får man superkrafter och kan äntligen hoppa upp i soffan alternativt sängen helt själv.

Det är främst det här som vi ska träna på nu. Alltså mer PASSIVITET, koppelträning, skvallerträning med godare godis och en snabbare matte och att man inte behöver äta upp allt man ser. Det sista har jag ingen aning om hur jag ska kunna träna eftersom det är så självbelönande beteende så om någon har tips tas det tacksamt emot.

Vi tränar vidare på lydnadsträningen också och håller fortfarande på med både signalkontroll i sitt och backa och även stadga i sitt och ligg som vi nu har fått till ganska fint. Bakåtmarchen går också helt ok och jag har börjat vända håll nu och han verkar fatta det också. Tycker nästan att han har bättre attityd när vi går åt rätt håll båda två. Bakdelskontrollen tar sig och han kommer nu in i utgångsposition helt av sej själv när vi tränar på klossen. Nu ska vi bara få till lite mer säkerhet i det beteendet och sen kan vi ta bort klossen och träna på en filt på marken istället.

Han är en väldigt duktig liten valp tycker jag och väldigt enkel. Han är glad nästan jämt men har ett himla humör när han verkligen blir sur eller frustrerad. När vi tränar sånt som det ska vara fart i så är han suverän och det finns massa GO i honom. Kanske borde fundera på att träna agility med honom också men jag kan inget om det så vi får se hur det blir när han blir äldre.

Hans huvud har börjat bredda sej lite och är inte i storlek av en ärta längre. Och öronen har blivit som de ska igen. (Ett tag låg det ena örat som ett labbeöra)
Tycker att han är helt fantastisk liten kille. Precis vad jag ville ha när jag började tänka på valp. Glad, kelig, snäll och en massa GO!

PS. Fick ett sms från Maria (uppfödaren) där hon undrade om allt var ok med oss eftersom vi inte hade hörts och att jag inte hade skrivit på bloggen på länge. Där kan vi prata om en riktig toppenuppfödare. Det är verligen inte alla som oroar sej när man inte skriver på ett par veckor. Tack Maria, du är en underbar uppfödare!