05 oktober 2009

Så stolt och glad....

...över den lilla svarta. Träningen bara flyter på och det känns som att vardagen funkar också med några undantag som måste tränas lite mer på.
Det är så roligt att träna med honom just nu att jag måste behärska mej så att det inte blir för mycket. Han är ju faktiskt inte gammal alls och jag vill inte att han ska tappa sugen eller bli överaktiverad.

Idag tränade vi signalkontroll på sitt, ligg och backa. Det gick som ett rinnande vatten och han har till och med bra stadga i sitt och ligg även när jag drilla honom lite snabbare. När det gällde att backa så blev han lite konfys några gånger men det löste vi genom att bara träna backa ett pass och sen ta en lekpaus.
Jag började också ta tag i hans "hoppstå" vilket är något som jag tror Maria Hagström har kommit på. Hunden tar ett litet hopp med frambenen och ska landa med båda framtassarna hårt och tungt parallellt på marken och stå kvar där.
Det togs fram för att man inte fick till ett bra ställande under gång. Hundarna tog gärna ett par extra steg framåt innan dom stannade ordentligt vilket självklart drog ner poängen på tävling.

Jag har länge tänkt att jag skulle shejpa in det här med Conrad men av någon anledning så har jag hela tiden tänkt att "det går inte", "det är ju så svårt så det klarar vi aldrig". Nu när jag väl tog tag i det så visade det sej att det var inte speciellt svårt alls. Jag fick vara lite snabb fram med belöningen när han landade med tassarna och sen la jag på frisignalen på en gång så att han skulle förstå att det handlade om ett stadge-moment. Det vi ska jobba på nu är att få hoppen lite mindre och få större säkerhet i hur tassarna landar.
Jag vet att jag skrev att vi skulle fokusera mer på tricks och konster nu istället för lydnaden, men jag kna inte hålla mej ifrån. Det kliar i fingrarna och det är ju så himla roligt men min duktiga hund.

Sonia fick följa med matte på en lång och skön promenad där hon var lös hela tiden och vi gick och skrotade omkring. Vi avslutade promenaden i Fridhemsplan så att hon fick lite se lite stadsmiljö också och sen tog vi t-banan hem.
Jag fortsatte också att shejpa henne till bia-bädden och nu kan hon masa sej dit utan att jag behöver klicka och belöna för var enda tass. Stort framsteg när det gäller tanten!
Conrad fick också komma in till stan och välja ut reflexhalsband i djuraffären. Imorgon tänkte jag att vi ska ut i skogen istället. Det är så skönt och mycket roligare att gå ut nu när han kan följa med på en promenad om dagen som är mellan 30-40 minuter. Jag tror att han kommer att få en till växt-spurt snart så jag vill inte motionera honom för mycket. Ser fram emot när han kan följa med hur långt som helst. Då ska vi packa matsäck och gå ut i skogen på långtur.

3 kommentarer:

Jessica sa...

Hej!
Vad roligt att det går så bra nu!
Jag blev så imponerad och inspirerad av att se burträningen med Conrad, och med tanke på att vår burträning också legat på hyllan ett tag så kände jag att det var dags att sätta igång igen....Oh vad förvånad jag blev när vi lyckades med perfekt resultat direkt! Jag kunde tom. störa med boll (favvo-leksaken), och han satt där och väntade på sitt varsågod :)
Man blir ju så lycklig! Vilka duktiga små grisar vi har!

Sofia sa...

Ja, vi har verkligen dragit en vinstlott med våra små. Roligt att höra att brorsan är så duktig. Du får skicka kort på honom så att jag får se hur han har utvecklats, eller så kan vi ta en promenad tillsammans någon dag.....(då det inte regnar) =)

Maria sa...

härligt att följa er, massor som händer :-) Och vad tjusig han ser ut på bilden!
kram