Conrad är för tillfället ensamhund eftersom Sonia har åkt några dagar till mina föräldrar. Där blir hon alltid så bortskämd att det är skamligt. Hon blir klappad konstant, får överflöd av godis och grisöron och få alltid bestämma var dom ska gå på promenaden. Lite skilland från här hemma där hon faktiskt måste rätta sej efter mina regler och där jag har annat att göra än att enbart leva för att klia hennes mage.Medan tanten lever lyxliv så gör Conrad det också....fast på ett annat sätt. Nu blir helt plötsligt promenaderna längre och vi tränar mer än vanligt. Han är en sån söt liten knodd och tycker att det är livet när han får all min uppmärksamhet för sej själv.
Igår gick vi en långpromenad och stannade för att träna flera gånger på vägen. Den lilla svarta hoppade i snöhögarna och var allmänt galen. Skvallerträningen gick väldigt bra och jag tycker att han känns lugnare och säkrare vid hundmöten.
Ingångarna blir bättre och bättre inomhus medan de fortfarande behöver lite mer träning när vi är ute. Då går han fortfarande in för "djupt" vilket resulterar i att han sätter sig för långt bak.
Fotgåendet är jag jätte nöjd med just nu. Positionen är inte helt perfekt men det är däremot uthålligheten och attityden. Han är så himla "showig" och glad att det är helt omöjligt att inte bli smittad av den känslan.
2 kommentarer:
Oj vad han har växt, lillkillen.... Huvudet också, härligt ;)
Hoppas allt är bra med er!
Men HEJ det var ett tag sedan jag surfade runt, oj vad det händer saker hos er :-) och vad du kämpar på. Förstår precis din frustration över "p-händelsen" och tycker du både tolkar och läser din prins jättefint! Tänk om alla kunde förstå så som du gör.
Och vad roligt att se att Veras son varit och charmat dig :-) färgen är härlig, och hans matte en trevlig tjej. Hoppas ni får mer glädje av varandra famledes.
Blir varm inombords när jag läser att ni hjälper varandra.
Kram kram till er alla tre!
Skicka en kommentar