Zion visade sig vara en underbar kille och jag hade gärna tagit med honom hem. Hans päls ser ut som chokladfärgad sammet och han hade staffens charmiga kvittrande fågelljud. Jag förstår att Kattis kanske inte tycker att det är så charmigt alla gånger, men för någon som är utomstående och inte behöver höra på det varje dag så var det ganska bedårande när han drog ihop sin mun till ett skrynkligt russin och kvittrade.
Conrad var oväntat duktig och gjorde inte ett enda utfall och han vrålade inte heller när han såg Zion. Kanske kände han av släkskapen dem emellan ;)
Både jag och Conrad ser fram emot att få gå fler promenader med Kattis och fina Zion.
Både jag och Conrad ser fram emot att få gå fler promenader med Kattis och fina Zion.
1 kommentar:
Tack så mycket! Jo, jag tror absolut att tröjan uppskattades. Som tur är har jag en vovve som inte är det minsta kinkig med sånt där, hon bär till och med tratten med glädje! Och jag tyckte mig allt se att hon höll sig varm lite längre, när vi gav oss ut i snöstormen och kommunaltrafiken mitt i natten! :D
Skicka en kommentar