Fortfarande ingen som har nappat

Ja Billy är kvar och jag har inte hört nån som har varit seriöst intresserad av honom. Lille plutten, när ska han få hitta hem ordentligt?

Billy-Bus är en otroligt vänlig och mjuk kille som bara vill vara till lags och göra folk nöjda och glada. Han kan nästan vända ut och in på sej själv i sina försök att göra mej lycklig om jag verkar missnöjd med honom. Han gillar att sitta i knät och allra helst när man sitter ner på huk. Då är hans favorit position att sitta med rumpan i knät och tassarna på marken. Enormt rolig att jobba med eftersom han inte behöver så mycket motivation, det räcker med att bli jätteglad och säga att han är såååå duktig så lyser han upp. Bäst är han nog på agility och lydnad. Spår fattar han fortfarande inte poängen med men jag tror att det kanske har att göra med hans dåliga självförtroende.

Han kan åka både tunnelbana, buss och bil även om han kan pipa lite när vi åker lokaltrafik. Han är ganska valpig och kräver en hel del uppmärksamhet, men när han fattar att det inte går hem så lägger han sej ner och tar det lugnt. Det är inte heller några större problem med att klippa klor eller rengöra öronen.

Det han fortfarande har problem med är hundmöten eftersom han blir mycket nervös och orolig. Han kan gå upp i stress ganska snabbt då men det är lätt att bryta honom om han inte har kommit igång med full styrka. Vi tränar detta varje dag och det går bara bättre och bättre. Nu förtiden passerar han de flesta hundar på nära avstånd utan att bry sej. Han reagerar fortfarande mer på stora hundar och hundar som är svarta. (den lilla rasisten)

Nu kanske ni undrar varför jag inte behåller honom. För det första så är det jobbigt för Sonia nu när hon har ont. Hon vill så gärna leka med honom och fattar inte att hon blir näst intill handikappad efteråt den dumma lilla grisen.

Sen är inte Billy min typ av hund. Jag har ju skrivit här om hur lättmotiverad han är och att han högsta önskan är att vara till lags. Detta är inte alls min stil. Jag förälskar mej gärna i dessa envisa skithundar som tittar oförstående på mej när jag ber om nått.

-Varför skulle jag göra som du vill? Vad tjänar jag på det? Nä jag går hellre hit bort och luktar lite på kissfläcken här. Men du kan ju stanna kvar och göra som du vill.

Även om jag just vid tidpunkten sliter mitt hår och vrålar rakt ut i frustration medan min hund tittar nedlåtande på mej som om hon skämdes för matte så anser jag detta beteende vara oerhört charmigt av nån konstig anledning.

Jag gillar att Sonia har så mycket terrier i sej och att hon lider av hybris. Jag älskar att hon tittar på hundar som skäller på henne med förakt i blicken och jag dyrkar henne för att hon på fullaste allvar tror att hon är bäst och starkast i världen och skulle utan problem kunna döda en grandis med en liten puff.

Jag gillar att hon ibland vid inkallning kan sätta sej ner och se grinig ut.

-Kom själv om det ska vara så jävla nödvändigt, tänker hon säkert.

Dessa tjuriga, envisa, osamarbetsvilliga, svårmotiverade, glada, spralliga, kärleksfulla, gosiga och hyrbislidande hundarna är min typ av hund. Jag blir bara ledsen och vemodig när jag ser Billy titta på mej och jag ser att han vill veta vad jag vill göra så att han också kan vilja göra precis samma sak. Jag vill att han ska ha en egen vilja och inte rätta sej efter mej.

Därför efterlyser jag någon som kanske skulle vilja ha en hund som vill aktiveras, som vill följa med, vars högsta önskan är att du aldrig ska bli sur eller arg på honom. En hund som alltid vill gå dit du vill gå och som vill göra exakt det du vill göra. Gå in på http://www.hundhjalpen.se/index2.html så kan ni ser kort och läsa lite mer om honom.