Älskade Billy

Jag åkte då iväg till Billys nya hem med fjärilar i magen och stor förväntan. Tänk om han bara skulle bli ledsen att jag kom, tänk om han inte ville se mej, tänk om han blev osäker och trodde att jag skulle komma och hämta honom......

Ja tankarna snurrade runt men jag tog mej dit i alla fall.

Matte och Billy stog och väntade vid bussen när jag kom. Han såg så himla fin ut och jag kände hur det snörpte lite i hjärtetrakterna. Han kände inte igen mej först och såg bara allmänt frågade ut, men när jag lockade lite på honom så blev han tokig av glädje. Här skulle det pussas ordentligt tyckte han och skuttade upp i mitt knä. Snörvlade lite av lycka och ögonen tårades....

När vi gick hemåt höll han sej bredvid mej och delade ut små pussar på min hand.

Det kändes i alla fall verkligen som att han hade kommit hem nu och att han tyckte mycket om sin nya matte.

Med mej var det värre. Jag satt och ville ta med honom hem på stört, men när man blir bjuden på goda smörgåsar och gott te så är det inte god ton att sno med sej värdfolkets hundar hem.

Skulle ta lite kort men kameran dog när jag hade knäppt två stycken.

Hoppas man ser hur smal och fin han har blivit i alla fall.
Möten med andra hundar går bättre och bättre och han reagerar nu bara på schäfrar och dobbisar. Rottisar kan han skälla lite på ibland men det går också framåt. Han kändes väldigt lugn och trygg och det märks att matte avgudar honom.
Min lilla lurv-pelle, vad jag har saknat honom!!!!!!!
Dom föjde mej till bussen igen och Billy trodde att han skulle få följa med. Han försökte kliva efter mej men matte halade tillbaka honom. Fick lite tårar i ögonen då också. Gud va jag är blödig men den där hunden ligger mej varmt om hjärtat.