Dräktiga Ylle

Nu är det bekräftat av Maria att Ylle faktiskt är dräktig och hon verkar må fint även om hon har börjat med en del divafasoner. Men hon har ju hela tunga magen att släpa runt på så det är klart att man behöver lite extra omsorger då.

Hon hänger glatt med på långpromenader fortfarande och verkar vara pigg och glad.

Maria mailade bilder på henne och magen.

Fick också kort på Ylles son Östen som är ungefär ett år nu, och om jag får en liten kille som ser ut som honom så kommer jag att bli hur nöjd som helst.

Han är en riktig snygging tycker jag.

Sonia mår bra. Jag har varit lite lat på sista tiden och inte kännt någon inspiration till att träna. Det har väl bara blivit lite kroppskontroll och signalkontroll på lite grejer några dagar i veckan. Har faktiskt haft lite dåligt samvete för att det har blivit så lite träning så de senaste dagarna har vi tränat på att få en snabb rektion på "stanna" med hjälp av lek utomhus och även fri-shejpat in "vinka". Nu håller vi på att lägga signal på det och Sonia är nöjd och glad över att matte har tagit sej i kragen igen. Tror att jag har underskattat henne lite när det gäller fri-shejping för hon är väldigt duktig egentligen. Min lilla gris börjar bli ganska klicker-klok!

Bimbo-Sonia...

...som hon numera kallas mår super! Jag var lite nervös för att Cartophen-behandlingen inte skulle funka eller att det skulle ta lång tid för den smärtstillande effekten att kicka in men tydligen inte på Grisen.
Blodprovet såg bra ut och hon har än så länge inga problem med varken njurar eller lever för värdena är ok. Vi passade på att tömma hennes analsäckar också och om det är nått som fröken inte gillar så är det att bli petad i rumpan. Förstår henne till fullo.
De senaste dagarna har hon varit superlycklig och fånig, därav namnet Bimbo. Hon verkar har glömt vardagslydnaden och hur man går fint i koppel. Hon skuttar, hoppar och flänger som en tok. Plöjer genom snön och morrar av lycka.
Känns så härligt att se hur bra hon verkar må.

Imorgon ska vi till vetten...

...för att byta över Sonia från metacam till cartrophen eftersom det är så mycket snällare mot de inre organen. På grund av det har hon inte fått smärstillande idag och det märks att hon har ont även om det inte riktigt var lika illa som jag var rädd för.
Hon har för tillfället virat in sej i ett duntäcke som en rulltårta. Hon klarade av att gå några småpromenader idag så jag är glad och lättad eftersom jag trodde att hon inte skulle kunna gå överhuvudtaget.
Detta kan man alltså tolka (med lite god vilja) som att hon kanske inte är i så dålig form i alla fall!

Annars knatar allt på. Instruktörsutbildningen går framåt och jag fixar och tricksar med en massa projekthundar just nu och ska försöka pussla in tider.
I april börjar jag som assistent hos Irene Westerholm http://www.hundlaroverket.se/ och det ska bli jätteintressant. Förhoppningsvis hinner jag assistera nästan hela kursen innan valpen kommer.... om den kommer. Jag har inte hört nått än från Maria så jag vet inte om Ylle går tom eller om hon faktiskt har små grisar i ugnen. Håller tummar och tår korsade.

Så ska balansövningar gå till

Först kan man försöka fuska....

Om det inte funkar och gör matte nöjd så försöker man fuska en gång till...

Om matte fortfarande kräver att man ska upp och ställa sej på Pigge så kan man istället vräka sig upp helt glatt och veva okontrollerat med fram och bakben. Nästan som att torrsimma....


Om matte inte nöjer sej med denna uppvisning så får man helt enkelt se söt ut och hoppas på att hon fattar vinken och går sin väg.

Det är inte bättre...

utan snarare sämre. Sonia gick i snigelfart på andra promenaden idag och haltade lite lätt. Jag brukar inte ge henne maxdosen smärtstillande men idag tryckte jag faktiskt i henne hela...och som tur var så kände hon sej lite bättre sedan.

Hon orkade till och med gå en hel halvtimme på kvällen. I helgen när jag ska på instruktörsutbildning så får hon vara hos mina föräldrar istället för att följa med som jag hade tänkt. Hon kan behöva lite lugn och ro och bara vanka omkring på deras tomt.

Var hemma hos Johanna idag och tittade med beundran när hon tränade sin förtjusande staffe Millie i balansövningar på sagostenen Pigge. Finns att köpa på IKEA. Millie hoppad vigt upp på Pigge och både satt, låg, vinkade och snurrade runt.

Jag har också en Pigge hemma men Sonia är inte lika förtjust i att stå på honom. Hon lägger sej dock gärna över honom på magen med alla ben spretande åt alla håll och kanter.....men hon vill INTE hoppa upp och stå på honom. Väldigt underhållande men det gör ju inte så mycket nytta när det gäller Sonias kroppskontroll precis. Jag lyfte upp henne en gång för att kolla om det var svårt för henne att trampa upp med bakbenen eller om hon helt enkelt inte ville. Sonia gjorde det MYCKET klart för mej att hon ville fan inte stå på den obehagliga igelkotten. När hon blir lite bättre så ska vi fortsätta att jobba på det för att det är så nyttigt för henne men också för att bevisa att matte är envisare än sin lilla gris.

Sonia har varit lite konstig...

...den senaste veckan. Jag vet inte om hon har extra ont i höfterna/ryggen eller om det är så att metacamet börjar ta ut sin effekt på magen. Hon har varit lite dålig i magen och igår spydde hon två gånger...båda gångerna i min säng. Andra gången det hände så smet hon ner och sprang och gömde sej i buren i köket. Där hittade jag henne och hon det såg ut som att hon skämdes.

Lilla älsklingen! Hon får spy i min säng när hon vill utan att skämmas det minsta.

Hon har också visat en stor ovilja mot att gå på promenad när det har blivit mörkt och hoppar inte upp i soffor eller sängen lika ofta som förr. Nu ligger hon på golvet eller i biabädden istället. Ibland när hon ligger i köket hör jag henne gnälla lite lågt.

Blir så konfunderad för hon verkar inte ha ont på långpromenaden mitt på dagen eller efter det. Hon sover mindre också och verkar...ja...bara konstig. Finns inget bättre sätt att förklara det på. Jag ska ringa vetten imorgon och beställa tid. Vi får nog ta blodprov för att kolla om de inre organden har blivit påverkade av metacamet. Sen har jag och min veterinär redan planerat att börja ge henne injektioner av Cartrophen som är snällare mot mage och organ än metacam. Hoppas att det fungerar bara.

Idag verkar hon vara bättre i magen i alla fall och hon har inte spytt. Jag kanske är naiv och förtränger att hon faktiskt blir 7 i år och att hon är sjuk men jag blir så förvånad när hon blir dålig så här plötsligt. Jag hoppas i alla fall att Cartrophenet kommer att vara effektivt så att hon blir bättre. Vet inte riktigt vad jag skulle göra utan henne så det känns lite skrämmande just nu när hon mår dåligt.

Trött och belåten

När jag gick upp idag och såg att det inte var sol och att det var svinkallt ute trodde jag att det skulle bli en jobbig dag. En sån där dag då man bara vill gå och lägga sig igen.....men man kan inte det eftersom man har en hund som vill ut och kissa.
Men dagen blev faktiskt ganska bra och jag känner mig duktig som inte tappade sugen. Dagen började med att Johanna hade "Bull-kurs" för adoptörer från HuH och hon hade bett mig vara med som assistent. Tänkte faktiskt ringa och säga att jag inte orkade först men tog mig samman och åkte dit.

Möttes av härliga Tessa, numera Buddha som jag placerade för några månader sen. En urhärlig liten kråka som var super glad.

Sen bar det av hemmåt och ut på långpromenad med en skitlycklig Sonia. Hon var faktiskt överlycklig trots att det var så kallt och trots att jag flera gånger skällde på henne när hon letade upp isglass-bajs som hon mumsade på. Ögonen lyste och öronen fladdrade av glädje.....

Sonia och hennes galna fladder-öron :)

Så tränade lite grann och la på signal på "backa" även om vi inte har jobbat bort hjälperna än. Jag tar fortfarande ett steg mot henne när hon ska backa men det ska vi jobba bort.

Vill gärna lära henne "titt-ut" vilket går ut på att jag ska sitta på huk och hålla ut min arm och hon ska langa upp framtassarna på den. Sen ska jag säga titt-ut och hon ska hålla kvar tassarna på armen men kika under den med huvudet. Funderade lite på att börja med det men blev rädd bara på tanken att frishejpa det så det får vänta lite till jag är modigare och mer ambitiös.

Uppletandet ligger lite på is just nu och vi jobbar mest på frivillig kontakt, följsamhet, jobba in en ny inkallningssignal och lite tricks. Vi har en del att göra innan sommaren då valpisen kommer. Vill jobba upp kontakt och följsamhet med Sonia så mycket som det går innan det kommer en ny hund, så man inte står där med en olydig, busig valp i ena snöret och en sur och nonchalant Sonia i det andra.

Ändå tycker jag att hon har utvecklats enormt sen hon kom hit. Nu vill hon gärna jobba och tigger till och med om det i bland. Hon går fint i koppel och blir inte längre skitsur och vägrar gå när vi inte är överens om riktningen. Hon verkar också gladare och mer samarbetsvillig. Jag är faktiskt väldigt bortskämd med att ha en sån fantastisk hund vilket jag har märkt varje gång jag har haft jourhundar. Ska försöka komma ihåg det bättre även när jag inte har jobbiga jourisar att jämföra henne med.