Jävla skitvalp!!!!

Var och lunchade med en kompis idag och var borta i 2 timmar. Hundarna var ordentligt rastade och innan jag gick låg vi en stund och hånglade i soffan för att varva ner.
Kom tillbaka och möttes av synen av en karta av mina p-piller som låg på golvet tom och en resterna av en sönderbiten bläckpenna i soffan. Han hade inte ätit upp bläcket eller stålfjädern som finns innuti men fått i sej det mesta av plasthöljet. Dom bitar som låg kvar var långa och otäckt vassa.
Dessutom hade han hämtat klickern och lagt den bredvid Sonia (????) och placerat fjärrkontrollen i sängen vid fotändan.

In till djurakuten som hade en tid ledig och kolla om det gick att få honom att kräkas. Tyvärr så sa veterinären att det inte gick eftersom de vassa plastbitarna var för långa och om dom fastnade på väg upp så kunde det vara riktigt farligt. Det var i så fall bättre om dom fastnade på väg ut det andra hållet. P-pillerna var ingen fara med eftersom han hade fått i sej så få.
Hela kalaset gick på 1200 kr + 2 burkar sparris på vägen hem. Hoppas nu bara att det inte fastnar på väg ut så att vi måste åka in igen och öppna honom.
Förstår inte var det här kom ifrån. Han har ju gått att lämna ensam utan problem ända sen han kom.....
På plus-sidan så var han väldigt duktig och klarade av röntgen och allt annat utan värre problem än att han gärna ville våldta personalens munnar med sin glada tunga.

Sammanfattning Conrad 6 månader

Nu märks det att killen håller på att bli stor. Concentrationen tryter snabbare och han springer längre från mej under promenaderna. Ett par gånger har han också ignorerat att komma på inkallning så det är definitivt något som jag borde styra upp. Alltså träna mer planerat och med bättre belöningar. Jag är ju så himla bortskämd eftersom båda mina hundar mer än gärna jobbar för sitt tråkiga torrfoder, men ibland ska det faktiskt till något godare.

Han sover mycket mindre nu för tiden och orkar mer. Tiden som vi tränar har utökats och det är kul att se när jag verkligen lyckas få honom att tända till. Inomhus går träningen ungefär som vanligt men utomhus är det värre. Det är så mycket som distraherar och lockar. Ibland springer han bara runt som en galning och då kan jag få vänta ut honom ett bra tag innan han kommer och tar kontakt och vill jobba igen.

Han skäller inte längre när han ser andra hundar men är fortfarande inte helt bekväm och avslappnad heller. Han har ju alltid tyckt att andra hundar är intressanta och det blir inte lättare att träna skvallerträning när han också blir nervös och osäker efter att han blev biten.

Annan info som kan vara intressant är att han fiser mycket och det luktar värre än några andra hundfisar jag har känt förr. Han har tappat alla tänder förrutom en som fortfarande hänger kvar. Båda öronen är normala nu igen och håret har vuxit tillbaka nästan helt på baktassarna. (ett tag var han kal där och jag var lite orolig)

Han har inte lyft på benet när han kissar än heller så vi får väl se när den dagen kommer.

Han har brutit ner Sonia som i normala fall inte vill ligga nära och sova bredvid någon hund. Han tränger sig glatt in så nära han bara kan....och vågar. Om hon mullrar lite så makar han på sej en halv milimeter men inte längre.

Dom har också äntligen börjat leka på ett bra sätt utomhus. Inomhus så vill jag inte att dom springer runt och fnattar utan lek inomhus innebär att dom får ligga och brottas.

På sista tiden har det varit svårare att träna Conrad. Han kan inte fokusera och ger ofta upp när han blir frustrerad. Detta resulterar i att jag blir irriterad både på honom och mej själv vilket inte är bra alls. Jag vill inte träna hund när jag är på det humöret. Så därför har jag lagt upp en plan för vår träning den närmaste tiden.

• Vi ska backa i vår träning och jag ska inte kräva så mycket av honom just nu eftersom det verkar vara en jobbig period.


• Jag ska fokusera på att shejpa tricks eftersom det alltid är "lättsammare" än de "allvarliga" lydnadsmomenten


• Ska också försöka shjepa lite mer kroppskontroll-övningar


• Ska träna stadga och passivitet utomhus för att göra det lättare för Conrad. Jag tror att det är lättare för honom att inte sticka iväg och springa då.


• Måste också ta tag i koppelgåendet och inte bara låta honom springa lös jämt för att det är bekvämt.


• Träna kortare pass igen med mycket lek och bra belöningar

Nu ska vi följa den här planen så hoppas jag att den hjälper. Hade också tänkt att han ska få gå sitt första personspår snart. Har varit lite dålig med nosövningar så det måste jag bli bättre på.

Det jag längtar mest efter när det gäller den här lilla svarta är att han ska kunna hålla sej lite längre. Nu måste han ut med bara 2 timmars mellanrum. Jag har hört att det är olika när det kommer och att det brukar ändra sej över en dag......jag längtar så tills den dagen är här så jag slipper springa ut och in hela tiden.

Höstbilder från dagens promenad

Det blev en dålig början....

på en dag som till slut blev ganska fin. Jag vaknade av att mina grannar över mej klumpade omkring tidigt på morgonen och jag hade planerat att få ta sovmorgon.
Släpade mej ur sängen och upptäckte att någon blockerade hissen så jag fick stå med två kissnödiga hundar och vänta i 10 minuter. Förstår inte människor att man packar ur hissen och ställer lådorna alldelse utanför och SEDAN bär dom till förådet eller bilen. Hänsyn finns det faktiskt nått som heter.
Tänkte på förmiddagen att jag skulle ta lite fina kort på hundarna i höstvädret men kameran vägrade fungera.
Vid det här laget var jag så turig att jag bestämde jag mej för att bara skrota alla seriösa planer jag hade för dagen och bara ta det lugnt och njuta.

Det blev alltså en härlig promenad med Sonia som avslutades nere vid Fredhällsklipporna där vi satt och hånglade och tittade på utsikten, kisspromenader med Conrad utanför huset där vi lekte som galningar och till sist repriser på tv av de sista avsnitten av Greys anatomy.

Hade tänkt träna utgångsposition med Conrad eftersom den har varit lite vinglig och osäker men jag orkade inte. Han gör en fin ingång men jag tycker att han sätter sig för tidigt och sedan hasar/skuttar in i position på rumpan, plus att han inte är helt säker med framtassarna på klossen. Skulle säkert kunna lösa sej med tydligare kriterier och lite mer omvänt lockade för att få honom stadigare på klossen.....men just nu känner jag att jag hellre skulle slita av mej håret än att hålla på med mer stadga. Är så himla trött på det även om jag vet att det är både nödvändigt och nyttigt.
Vi shejpade att buga istället och början på sitta fint.
Sonia fick träna lite på att apportera och på att vinka eftersom hon tycker att det är så roligt. Sen satte jag Conrad i buren och Sonia fick ligga på mattan och så fick dom var sitt ben att knapra på medan jag vräkte i mej en hel potatisgratäng och kollade på Borta med Vinden. Det blev en ganska trevlig och fin dag i alla fall.

Full rulle

Vi har hållit oss upptagna trots att jag den här månaden inte har gått i skolan, så uppdateringarna här har inte blivit så många.

I helgen var det ännu en instruktörshelg, den näst sista. Nu är det bara slutproven kvar i oktober och sedan är jag förhoppningsvis hundinstruktör!!!
Denna helg handlade om stress och aktivering samt marknadsföring och eget företagande. Måste säga att jag var lite besviken på delarna som handlade om stress och aktivering. Det skulle dom kunna göra mycket bättre tycker jag.

Conrad var med båda dagarna för att öva sig i passivitet och för att få kika lite på de andra hundarna. Han var väldigt duktig. Tyckte att de två stora "grossrarna" var lite otäcka så dom frästa han åt i början men efter ett tag brydde han sig inte om dom heller. Den enda han fick hälsa på var Inca som han lekte så bra med på valpsläppet. Dom kände igen varandra och busade runt lite grann.
Vi skulle också visa upp vår "cirkuskonst" som var att backa. Det var ju det allra första som jag shejpade med Conrad och vi har faktiskt grym signalkontroll på momentet också, så det gick utmärkt.

Sonia är hos mamma och pappa över helgen och eftersom jag ska på långt möte med Hundar utan Hem imorgon kväll så fick hon stanna där till på onsdag. Jag saknar henne. Det känns så konstigt med bara den lilla svarta hemma i soffan.
Conrad själv tycker att det är ganska trevligt för då får han ligga närmast matte hela tiden, både i soffan och i sängen och behöver inte blir utmanövrerad av Sonia.

Conrad får följa med imorgon på mötet så idag tog vi det lugnt och tränade inget speciellt. Vi gick några trevliga små promenader där vi övade att inte dra i kopplet och lite lösträning. Han är så himla följsam och har stenkoll på mig när vi är ute så det är egentligen ingen träning alls.
Det är bara när det är andra hundar i närheten som han inte kan hålla sig utan vill kuta iväg för att undersöka. Skvallerträningen har gett resultat när det gäller människor och han kan gå förbi hur nära som helst utan att springa fram och hälsa. Nu är det hundarna vi ska fokusera på och det är svårare, men jag har gett mig sjutton på att det ska gå att ha honom lös så ofta som det bara går och då är det ju nödvändigt att ha full kontroll.

Jag hade sista tillfället på grundkursen idag och det var jättetrevligt. Vi fikade i slutet och hade en riktigt bra och givande utvärdering av kursen. Valpkursen är redan slut så nu ska jag bara smälta det hela och sedan använda de små grå för att få till det ännu bättre till nästa gång. Conrad fick ligga hemma och tryna medan matte höll kurs. Man orkar inte träna hur mycket passivitet som helst.....

Två hål i kinden....

...fick Conrad förra veckan då han lekte med sin gamla kompis Kelly (staffe). Hon tände till på alla cylindrarna och bet honom ordentligt i kinden. Vi fick lyfta bort henne för att hon skulle släppa så av någon anledning var hon rätt sur. Vid det laget hade även unge Herr Conrad blivit förbannat och tyckte att jag skulle släppa loss honom så att han kunde få bita tillbaka.

När humöret hade lugnat ner sig lite gick vi en promenad och Conrad fick träffa snälla Millie (staffe) så att han inte skulle tycka att det var för läskigt.

Tycker att det tyvärr har påverkar honom lite grann, och han är mer på alerten när han ser andra hundar nu och vissa gånger låter han som en hel rottweiler. En kombination av frustration och osäkerhet misstänker jag.

Han har fått gå lite prommisar med bra hundar och följa med till Hundstallet när dom hade öppet hus i helgen för att träna passivitet och för å se att det faktiskt inte händer nått läskigt när man ser andra hundar. Tycker att det har funkat helt ok men vi ska jobba vidare på det för säkerhets skull.

Sonia har vårdat Conrads ansikte ömt sen han blev biten och är noga med att tvätta honom. Conrad pussar tillbaka men iblan kan han inte hålla sej när Sonias tunga är så lätt tillgänglig utan biter tag i de

I måndags och i dag tränade vi med Johanna och Millie. Lilla Kelly var också med idag och tydligen var varken hon eller Conrad långsinta för dom verkade ganska glada och nyfikna när dom såg varann. Självklart fick dom inte hälsa eller leka men dom kunde sitta bredvid varann och träna nära utan att det var några som helst konstigheter.

Vi har tränat fotgående och jag tycker att det känna ganska bra. Han har en fin attityd men som den lilla kille han är så är det ganska vingligt fortfarande.

Har också tränat en del stadga i både sitt och ligg och han är hur duktig som helst. Har tagit tag i början till ett hopp-stå också men inte kommit så långt. Har lite svårt för att få till det omvända lockandet precis när han har landat med framtassarna så att han ska stå kvar. Men jag får väl träna upp min dåliga koordination så att han förstår vad jag menar.

Sonia och jag tog en härlig promenad alldeles själva och avlslutade den nere vid Fredhälls klippor där hon badade och jag njöt av solen och utsikten.

Valpsläppet på HundensHus....

...gick väl sådär förra helgen. Det var väldigt nyttigt för unge herr Conrad att få följa med och träna passivitet hela lååånga dagen och jag tyckte att han var duktig. Han ska minsann få följa med nästa gång också.
När vi skulle släppa valparna för att titta på deras språk och hur de kommunicerar så fick Conrad först träffa Malte som är en Grandis, Inca som är en Portugisisk vattenhund och en liten schäfer-flicka.
Först ut var Malte som han välte omkull och ställde sej över medan överläppen fladdrade lite. Det var nästan så att man såg hur hans öron blåste i vinden medan han ropade ut: I am King of the world!!!!!!!!!!
Martina (läraren) gick då in och bröt genom att helt lugnt plocka upp Conrad och sätta sig med honom till han lugnade ner sej. Det var inte populärt kan jag tala om och han fräste ordentligt av frustration. När han var lugn fick han springa och hälsa igen men resultatet blev det samma.
Med Inca försökte han samma strategi men hon var så snabb och hal så han hann inte med att vare sig välta omkull henne eller ställa sig över. Hon gjorde en massa lugnande signaler åt honom och lockade med honom i lek istället.
Med schäfern började han med att vara väldigt artig. Han backade in i hennes ansikte medan han tittade bakåt mot henne och slickade sej om munnen. -Jaha, vad trevligt. Du verkar ju vara en snäll kille, tänkte schäfern och gjorde en lekinvit.
Conrad vände sej då blicksnabbt om och skrek: Haha, jag ljög bara. Jag är inte alls snäll! Och han lät sina tänder klappra på ett mycket talade sätt mot den förvånade schäfern och började sedan jaga henne så att hon flydde upp i sin mattes famn.

Summan av kardemumman är att jag tycker att han inte behöver leka med yngre valpar eller hundar som han kan ta sig i ton för mycket med. Nej, nu ska här bli träffar med vuxna och säkra hundar som inte tar någon skit från den lilla kaxiga pojken.
Det var några på kursen som antydde att han var en mycket dominant valp och jag blir så trött på såna åsikter!!!! Conrad är inte dominant utan en liten smart kille som prövar vad man kan komma undan med. Om man kan sätta sej på andra, så varför inte göra det? Man känner sej ju så stor och stark när man trycker till andra.
Det betyder ju inte att han kommer att vara så när han blir vuxen utan förhoppningsvis så kommer han att fortsätta vara en trygg och säker hund som inte känner att det är nödvändigt att trycka ner andra bara för att man kan.....men i den här åldern så måste man ju få försöka i alla fall. ;)