MIn lilla Gris

Sonia-grisen var sååå duktig när vi va på djursjukhuset i Strömsholm. Ortopeden klämde och sträckte och grisen låg eller stog bara där och tittade lidande på mej. Hon reagerade lite när ortopeden drog som värst i högerbenet men ryckte bara till och låg sen stilla igen.
Vilken underbar hund man har!!!!
Kan bara tänka mej vilket jäkla liv det hade blivit om det hade varit Billy som låg där. Han hade antagligen skrikit högt av fasa även om han inte ens hade ont noch dragit igång det där enerverande schäfer-pipet som han har fått i arv av någon förfader.

I alla fall så sa dom att Sonia inte var en kandidat för höftoperation eftersom dom inte brukade operera så små hundar men i utlandet så hade dom minsann konstgjorda höfter för katter också. Jaha...och?????? Skicka hit några mindre då om det nu finns tillgängligt tyckte jag.
Men det glada nyheten var att hon inte tyckte att Sonia behövde operation eftersom hennes höfter såg mycket bättre ut än på de hundar som vanligt vis genomgår en sådan. Det såg ut att vara "bra" D-höfter med pålagringar sa hon och rekommenderade sjukgymnastik och byte av foder till Hills för hundar med artros.
Köpte en stor säck på en gång som kostade uppåt 700 spänn. Hoppas verkligen att det hjälper för det är ju inte billigt precis.
Har bokat in simning för grisen på måndag så får vi se vad madam tycker om detta nya påfund. Hoppas hon är samarbets villig och glad över mina ansträngningar och mina stora hål i plånboken som jag kommer att få.
Det blir till att sätta sej och lappa och laga gamla kläder för nått nytt kommer antagligen inte att göra entré i min garderob på väldigt länge. Men det gör inget för min gris är värd det bästa som finns.

Annars har det väl inte hänt nått speciellt. Fattar inte dessa människor som kan fylla sina bloggar med roliga nyheter och spännande äventyr varje dag.
Jag har suttit mycket i telefonen den sista tiden och försökt planera den stora hundhjälpen-träffen som går av stapeln på söndag den 18/5. Den hålls för övrigt i Tullinge på Rikstens hundsportcenter om någon skulle vilja komma. Start klockan 11.00 och slut vid 15.000.

Jag tycker att jag och mina medorganisatörer har gjort ett bra jobb eftersom det ser ut att bli både goda mackor (hembakade) och bullar på träffen samt försäljning av de nya hundhjälpen-tröjorna och smycken och hundhalsband.

Men jag tvivlar starkt på att vi hade kunnat göra detta om inte Catharina hade varit med. Hon är så ambitiös och duktig. När hon sa att vi kunde baka eget bröd istället för att köpa log jag lite stilla till jag insåg att hon menade allvar. Herre gud tänkte jag. Vad är det i bröd egentligen????
Mjölk? Jäst? Smör? Men när hon sa att hon skulle göra det så kände jag mej lite lugnare igen och blev fylld med beundran över hennes kunskap.
Det värsta med att ha henne med i gruppen är dock att hon är så jävla rolig. Varje gång jag ringer henne så lyfter jag luren med intentionen att bara ställa en kort fråga eller meddela något. Det funkar aldrig. Vi pratar och pratar och pratar. Tror att hennes man och son tycker väldigt illa om mej eftersom vi sitter och gapskrattar och fnissar i all oändlighet medan dom antagligen står bredvid och ser helt oförstående ut.

Såhär tror jag att det ser ut hemma hos dom när vi pratar med varandra.
Catharinas man kommer in i köket och ser att hon pratar i telefonen. Hon skrattar högt och han tittar ner på hundarna som ligger vid hennes fötter och ser uttråkade ut.
Jaha tänker han, hon har alltså pratat ett tag redan.
Catharina fortsätter att skratta och säger nått om dansande pingviner och Happy feet. Vad fan är det hon snackar om tänker han???!!!! Hans fru bara fortsätter att prata och nämner nu något om gris-hundar och fnissar i luren.
Så det är Sofia igen tänker hennes man och suckar. Han kväver en impuls att säga till sin fru att bilen har exploderat för att få henne att lägga på. Den där Sofia kan ju inte vara helt frisk tänker han och undrar varför hon jämt måste ringa och dra med just hans fru i konstiga samtal. Han ger hundarna varsin empatisk klapp för att säga att han förstår dom och tycker synd om dom och går sen ut igen. Det är väl ingen idé att försöka prata med Catharina nu eftersom hon antagligen bara kommer att svara nått konstigt om gris-hundar och glada fötter.

Riktigt så illa kanske det inte är men vi brukar prata länge och om just de samtalsämnena som jag tog upp. Fast hennes familj kanske har vant sej nu....vem vet.

Ska försöka börja plugga igen. Har ett arbete som ska skrivas där jag gör en jämförelse mellan sveriges och USA:s statsskick. Oerhört lärorikt och tråkigt. Kunde man inte få skriva nått kul för en gångs skull som tex. en uppsats om varför George Bush borde deporteras till Afganistan eller en djupgående psykologisk analys om varför sagor som askungen och snövit är så kvinnoförnedrande.
Nä nu måste jag sätta igång så kanske jag kan tillåta mej själv att ringa Catharina lite senare som en belöning.