The world according to Sonia

Billy flyttade för gott idag. Han var ju borta hos sin nya matte förra helgen och jag var så himla glad för jag trodde att han inte skulle komma tillbaka....men det gjorde han ju. Matte va så gullig mot honom och sa att hon hade saknat honom. Jag tyckte bara att det var skönt jag.

Försökte ge matte hintar hela veckan om att det bästa vore om han bara åkte tillbaka dit han var men hon fattade inte. Till slut kände jag mej tvingad att vara lite mer tydlig. Vi var ute på promenad och han stog och slickade på ett grässtrå. Blev så himla irriterad på honom att jag gick fram och bet honom i örat. Kände mej ganska nöjd efteråt och tänkte att nu MÅSTE ju matte förstå, men hon blev bara arg på mej. Jag var sur hela kvällen och kände mej väldigt orättvist behandlad.

Idag kom Billys nya matte Gunnel och hämtade honom. Han var lite förvirrad när han skulle gå men jag gav honom lite tyst uppmuntran. Kände mej så glad att jag nästan vinkade hej då men så slog mej tanken att han kanske kommer tillbaka den här gången också.

Jag låg för säkerhets skull vid dörren ett tag och höll koll men han kom inte. Så jag drog igång en glädjedans och sjöng högt och ljudligt. Matte var lite ledsen för hon satt på golvet och grät...men hon kommer väl över det snart. Jag menar det var ju inte som att hon måste lämna ifrån sej mej......det var ju bara Billy.

Matte började städa hela lägenheten för att ha nått att göra och sa att nu kommer inte Billy tillbaka och det finns ingen söt liten kille som hårar ner hela lägenheten längre. Ja tack och lov för det tänkte jag, äntligen är vi av med honom. Vi kanske kan ta hem nån annan kille istället. Nån som är lite mer macho och inte lika fjantig som Billy.

Fast det ska bli skönt att få ha matte för mej själv ett tag så att hon fattar vem det är som räknas här. Tar ju ett tag att skola om de här människorna.
Nu ska vi ut i skogen för matte har lovat att lägga ett spår till mej.

Over and out /Sonia