Stora Stockholm

Igår bar det iväg till Älvsjö för att titta på och hångla med mamman, mostern och mormorn till min blivande valp.

Catharina följde med och sov över här kvällen innan så att vi kunde åka tidigt. Blev dock lite för mycket prat och för lite sömn, men det är väl inte någon överraskning när det gäller oss två.

Jättemycket folk på mässan och hundar överallt. Egentligen hade jag kunna lämna Catharina i den gången där akita-montern låg. Hon fick nästan tårar i ögonen när vi var framme och hälsade på den ståtliga akita hanen och den söta tiken. Herre jösses va härliga hundar. Jag och hanen hade en liten privat puss-stund genom staketet.

Träffade Maria, min uppfödare och hon hade tydligen nerver av stål för hon stog och pratade med oss medan hon stog inne i ringen och visade upp Yoyo. Vi stog där och babblade om staffar och uppfödning till hon skulle springa varvet runt med lill-skruttan. Inte nervös för fem öre. Men hon är väl van.

Mamma Ylle var en riktig liten pudding och helt oberörd av alla människor och hundar.

Ylle och syrran Yoyo är lika snygga båda två och jag gillar Yoyos färg, den är läcker.

Men det är ju inte konstigt när man har en sån här snygg och stilig mamma. Garpenborgs Underverk; Vera.

Och här är mamma och systrarna tillsammans när de visar upp det nya regnmodet. Så jäkla söta små grisar alla tre.

Så för att samanfatta det hela så är jag nöjd med dagen och hoppas bara på att Ylle ska börja löpa snart så att hon och pappa Pumba kan få börja jobba på valparna. Då blir det hämtning i april och det skulle vara härligt med en påsk-valp. Jag fick Sonia i april så jag tar det som ett tecken på att Mr Valp kommer att bli lika härlig som hon.

Catharina åkte hem tidigare än jag och Johanna kom istället. Sen gick vi omkring som två häxor och förfasade oss över feta labbar, överstylade pudlar och långhåriga småhundar som snavade på sin egen päls. I smyg så hånade vi också Tv4+ hundcoach och hans schäfer som såg hade en rygg som en brant slalombacke. Ja....vi hånade ju inte hunden utan tyckte att det var ganska tragiskt och sorgligt. Undrar om vi har blivit cyniska eftersom vi har hållit på med omplaceringar för länge eller om vi håller på med omplacering av hundar just för att vi är så cyniska skeptiker?!