Det går framåt med träningen av Kotte och han är redan jätteduktig att ta kontakt. Varje gång han sätter sej ner på promenaden söker han min blick.
Kontakt, inkallning och namnträning är sånt som vi jobbar med varje dag. Inga av dom här grejerna är ju speciellt ansträngade för lillen eftersom det bygger på att jag belönar när han frivilligt bjuder på dessa beteenden. Lek är också nått som vi ägnar oss åt flitigt. Det är både för att jag ska kunna använda det som en bra belöning i framtida träning, men också för att Sonia inte vill leka med honom och han skulle få det bra tråkigt om han bara lekte själv hela tiden. Plus att det är super när det gäller att värdeladda mej själv.
Han förföljer bra och är envis och uthållig och han kampar jättefint. Drar hårt och rakt bakåt, men han har inte fattat poängen med att jag kastar grejer. Istället för att följa föremålet med blicken tittar han förväntansfullt på mitt ansikte eller min tomma hand.
Vi håller på att värdeladda buren så han får äta i den nu och jag kastar in lite godis då och då. Idag har vi också tränat lite på omvänt lockande. Jag höll några bitar köttbulle i min öppna hand, och vid varje ansats från Kotte att ta för sej så stängde jag handen. Varje gång han backade ifrån handen eller avvaktade så öppnade jag igen. Efter bara ett par gånger satt han kvar även när jag hade öppnat godishanden. Han är så duktig. Vi tränade bara det här i ca 1 minut så att han inte skulle bli trött. Jag går mycket efter Fanny Gotts artiklar om att träna valp med planer för lydnad som finns på klicker kloks hemsida. http://www.klickerklok.se/valp1.php
Sonia är fortfarande inte imponerad av lillen och jag märker att hon är tjurig och inte på humör. Hon är inte så pigg på att leka med mej heller och tycker att det är jobbigt att jag springer ut och in hela tiden så att Conrad ska få kissa. För att få henne på humör tränade vi på några av hennes favorit tricks med rikligt med köttbullar som belöning. Då blev hon lite gladare....i alla fall i några minuter. Vi var i köket och för att vi skulle få träna i fred skärmade jag av med kompostgaller. Kotte satte igång och vrålskälla ilsket. "Kom tillbaka, kom tillbaka NU! Hur vågar ni lämna mej utanför?!!!!" Sen tystnade han för att återkomma med en ny strategi, att gråta.
Sonia blev då lite orolig för honom och traskade iväg till dörren för att trösta honom. Det finns hopp om att hon kommer börja gilla honom i alla fall.



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar