Ja, av något konstig och helt okänd anledning så har jag nu fått något som kallas för partiell Facialisparese, vilket helt enkelt innebär att jag har fått ansiktsförlaming på högra sidan av ansiktet.
Oerhört störande!!!
Mitt öga rinner och ibland bryter det ut som ticks som i protest. Jag har världens problem med att dricka eftersom det bara vill rinna ut på höger sida där läppen inte har någon vidare styrsel eller kontroll. Har tappat smaken på högra delen av tungan och ibland känns det som att den vill samarbeta lika lite som Sonia när hon är som surast.
Har börjat äta hög dos av cortison men ingen förbättring har inträffat. Snarare blir det värre oroväckande nog.
Vi får se vad som händer så jag skriver FORTSÄTTNING FÖLJER.....
Jag håller i alla fall igång när det gäller hundarna som inte kan hjälpa att matte är halvt förlamad.
Igår tog jag och tanten en sväng in till stan och Conrad fick lite enskild koppelträning. Vi tränade också lek eftersom jag kände mej inspirerad. Jag vill att han istället för att ta tag i leksaken och sedan kuta iväg åt helvete med den eller lägga sej ner en bit bort och slita den i stycken, att han ska komma in till mej med den och lämna den i handen. Hahahaha!!!!!
Ja som ni förstår så är vi en bit bort från det målet men man måste börja någon stans.
Jag tog alltså med mej MASSA leksaker och roliga pinnar ut. Så lekte vi lite tillsammans och när han sprang iväg med föremålet började jag leka vilt med en annan leksak. Då kom han i full fart för att se vad jag höll på med och fick stor belöning för det....även om han inte hade föremålet med sej in till mej.
Tanken är alltså att han ska tycka att leksaker är roligast när vi leker tillsammans och att det lönar sej att komma in till mej med dom.
Vidare har vi jobbat en del med signalkontroll på sitt och backa och även börjat fixa lite med stadgan på sitt. Jag har kört med omvänt lockande för att han ska förstå att han ska fortsätta med beteendet tills han får frisignal.
Med Sonia gjorde jag faktiskt ett uppletande här om dagen. Första skicket så hittade hon den älskade luddiga kampleksaken och det andra skicket så hittade hon till sin stora förvåning ett grisöra som hon självklart inte brydde sej om att komma in med till mej. Jag känner att det inte längre spelar någon roll när det gäller hennes träning. Huvudsaken är att hon har roligt och inte hur momenten går till eller hur reglerna är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

2 kommentarer:
Men GUD detta låter ju hemskt!! När kommer det att släppa vet man det, eller jag menar har dom nån prognos åtminstonde?? Jag håller tummarna för att du blir bra fort fort förstås
kram maria
Nej, dom sa att man inte kan veta säkert vad där är som orsakat det eller när och om det kommer att gå över. Men när det bara är ena halvan av ansiktet så är prognosen ganska god.
Men sen började doktorn prata om borrelia, MS, hjälpblödning och annat obehagligt så jag måste erkänna att jag är lite nervös just nu.
Skicka en kommentar