Den lilla svarta....

....är precis lika glad och sprallig som vanligt så han tog ingen skada alls av "delikatesserna" som han satte i sej. Istället verkar det som att det satte igång något i honom för idag lyfte han minsann på benet två gånger när han skulle slå en drill.
Vi var också ute i skogen idag och Conrad tyckte det var ett riktigt äventyr. Måste nog ut lite oftare så att han inte enbart blir en stadshund. Som det är nu trodde han att han skulle komma bort sej om han inte gick på samma sida av ett träd som jag. Men han flög över stock och sten så jag har gott hopp om att han snart känner sej lika hemma i skogen som hemmavid.
Hade tänkt att det här var ett utmärkt tillfälle att gömma mej bakom stenar och träd och öva lite inkallning, men det gick inte alls eftersom han jättekoll på mej hela tiden.

Den som inte har kännt sej så bra idag har tyvärr varit Sonia. Imorse ville hon inte äta och var allmänt hängig. Hon betade en massa gräs men inget kom upp. Nu har hon hämtat sej och verkar var normal igen men jag blir lite orolig i alla fall. Är så himla löjlig när det gäller henne och det kommer jag nog alltid att vara. På något sätt är jag inte alls lika hönsig när det gäller Conrad. Antar att det beror på att han är ung och stark och hon börjar bli gammal och redan är sjuk.
Min finaste tant! Jag är så glad att jag har henne.