Sonia är gammal och luttrad och har antagligen tröttnat på snön när hon bodde på gatan i Rumänien utan något skydd. Hon följer med på en långpromenad om dagen på ca en timme då hon luktar på kissfläckar, letar efter delikatessen fruset katt-bajs och låter sig lockas att leka lite med den lilla svarta grisen. Efter det vill hon inte gå ut mer. Jag får locka och lura och dra med råstyrka för att få ut henne. Då springer hon snabbt utanför dörren och kissar och vill sen in igen på en gång. Om hon inte får det så blir hon sur! Så sur att hon vägrar gå och det är omöjligt att få ögonkontakt med henne. Hon sätter sig bara ner med ryggen vänd mot mig och tjurar. Min underbara tant!!!!
Den lilla svarta galningen är däremot överlycklig över allt det vita och blir lika förtjust varje gång vi kommer ut och han märker att det ligger kvar fortfarande. Han jublar och kastar sig i snödrivorna. Eftersom hans matte är ganska petig och jobbig så tvingar jag honom att värma upp innan genom att bara gå vanligt där det är plogat i ca 10 minuter. Det tycker Conrad är pest!!!
När han äntligen får komma lös spritter det i benen på honom som en kalv på grönbete och han vägrar gå på vägarna eller stigarna utan MÅSTE nödvändigt pulsa fram i snön. Det värker faktiskt lite i hjärtetrakterna av lycka när jag ser honom rusa runt så glad och galen i snöhögarna.
3 kommentarer:
Vilka härliga bilder! Sonia ser sådär måttligt nöjd ut... :) Zoë brukar gilla snön, men nu är den alldeles för tjock! Skulle hon försöka gå utanför det plogade/skottade skulle hon sjunka ner så att man inte ens såg huvud-tofsen på henne. :D Vi får ses någon gång med vovvarna! Tävlingslydnaden har vi dock lagt ner helt. Men det skulle vara trevligt att bara träffas och ta en promenad eller så. :)
Ha ha! Han är underbaaar!!!
Hej på er
härliga bilder. Kul att han uppskattar snön, en fördel när man bor i sverige :-)
och jag håller med, visst blir man glad av att se livsglädjen, det smittar verkligen
kram till er alla tre
Skicka en kommentar