Heligt förbannad

Conrad har ju som jag tidigare nämnt ett himla humör. När det involverar andra hundar blir han arg lätt, snabbt och med en väldig styrka. Han är en ettrig liten terrier ut i klospetsarna när det gäller just andra hundar trots att han är så himla snäll annars.
Jag tycker inte att det är något konstigt i sig, utan ser det mest som ett personlighets drag hos honom. Han har varit så ända sen den dagen han flyttade hem till mej. När Sonia sa till honom så drog han sej alltid tillbaka till ett säkert avstånd, men stog sedan där och fräste och moppsade sej och på den vägen har det fortsatt. Jag trodde att det berodde på en kombination av en liten inneboende osäkerhet blandat med ett hett humör.
Efter han blev biten så blev det värre. Mycket värre. Han började gå i försvar så fort han kände sig minsta lilla osäker med andra hundar. Det jag tycker är svårast är att han har inställningen att det är bättre att ta det säkra före det osäkra och attackera och skrämma bort den andra hunden innan den hinner hoppa på honom.

Vi försöker jobba varje dag med det här. Träningen innefattar övningar som ska höja hans självförtroende så som balansvningar och kroppskontroll och så började vi med spår så tidigt just av den anledningen. Vi skvallertränar också på varje promenad och försöker gå promenader med andra hundar, även om vi skulle behöva göra mer av den varan.

Det som gör mej så arg och ledsen är att det känns som att det alltid händer något som förstör för oss. Som idag när det kom rusande en okopplad liten papillon fram till Conrad. På något sätt som förmodligen hade med magi att göra slet sig Conrad ur sitt sele och satte sedan efter din lilla papillonen för att jaga bort den. Jag lyckades kalla tillbaka honom efter ett tag men då var skadan redan skedd. Conrad var upprörd och fick en till dålig erfarenhet under bältet.
Det känns som att såna händelser sker hela tiden och det gör mej rent ut sagt urförbannad!!!
Jag lägger ner så himla mycket träning för att min hund ska kunna känna sig säker kring andra hundar och vid hundmöten....och så träffar man på respektlösa och slarviga idioter till ägare som låter sina hundar springa vind för våg. Det gör att vi måste backa massa i träningen och det förstör så himla mycket för oss.
Ägarna till papillonen gick så långt bakom att dom inte ens syntes och deras respons på det hela var att fråga mej om Conrad var elak eftersom han lät så förskräckligt. "Du kanske borde ha honom kopplad" sa kärringen till mej. Där brast min självbehärskning kan jag tala om och den tanten fick veta hut så det ven kring öronen. Men inte bad hon om ursäkt innan hon gick sin väg....

Jag hoppas nu att det inte har förstört så mycket av vår träning. Jag letade upp några hundar på hemvägen som vi skvallertränade på och det gick bra. Men nu får det faktiskt vara slut med såna här incidenter eller så får jag väl börja gå omkring med en dog-defence spray i fickan och spruta på alla som kommer nära. Jag tänker i alla fall inte låta någon hund komma och göra Conrad osäker eller upprörd igen.
Förresten så söker vi trevliga promenad-kompisar (riktat till alla er som inte har blivit avskräckta av min beskrivning av Conrad *skratt*) som vi kan gå kopplade promenader med där dom inte ens behöver hälsa på varandra. Hör av er om ni vill gå en sväng.