Ofrivilligt vårbad och födelsedagsfirande

I förrgår fyllde jag 30 och det kom släkt och vänner på tårtkalas på dagen. Conrad kunde inte tro sina ögon. Det kom bara fler och fler och alla klappade på honom och han kunde kasta sej över dom för att hångla helt ohämmat. På grund av detta fick han vara i köket eller sitta i buren när tårtorna väl hade ställts ut på soffbordet. Det hade inte funnits mycket kvar av dom annars. Sonia däremot gick omkring med glasartad och febrig blick bland gästerna, omväxlande spanandes på tallrikar som stog nära bordskanten och på alla potentiella slavar som kunde bli manipulerade att klappa henne på magen.
Men andra ord var både odjuren mycket trötta när gästerna gick och jag åkte i väg med föräldrarna för att äta en underbar födelsedagsmiddag på Långbro värdshus.

Igår var jag och hundarna ute på separata promenader i det härliga vårvädret. Sonia struttade omkring och slog sej lös i det späda gräset genom att rulla och gnugga sej. Min livsnjutande tant!
Conrad struttade inte. Istället for han runt som en orkan. Det finns ju så mycket att se, lukta på och stoppa i munnen så att han inte riktigt vet var han ska börja. Rätt som det är så hörde jag hur han rivstartade och med ett ljudligt *plums* skuttade han rakt ner i vattnet vid fredhällsklipporna. Han såg mäkta förvånad ut när ansiktet kom upp ur vattnet. Men ingen skada skedd. Han skakade lite på sej och ville gå tillbaka ner till vattnet. Själv tyckte jag att han hade badat nog nu så vi sprang och busade i solen för att han inte skulle frysa och det slutade som en väldigt lyckad vårpromenad. Kan tillägga att Conrad med sin magiska päls inte frös ett dugg och verkade tämligen oberörd över att ha blivit våt. Sonia skulle ha darrat av kyla och sedan krävt att få ha min tjocka tröja på sig på vägen hem.