Bandit

Var på bio med Andreas i onsdags och fick ett samtal från HUH:s jourhemsansvariga. Hon hade panik och bad att jag skulle komma till arlanda nästa dag för att hämta en jourhund.

Trodde att det var underbara Toby (staffe) som jag skulle få med mej hem.....men istället blev det en Parson russel som heter Bandit.

Sonia behandlar honom med djupaste förakt och avsky men tolererar honom i alla fall. Han är en glad liten skit. Nyfiken, modig och pigg på aktiviteter. Han kommer säkert att bli en underbar familjemedlem i ett aktiv hem där han får följa med på allt roligt.

Det första han gjorde efter att vi hade varit ute på första promenaden med honom och Sonia var att kissa en sjö i köket och sedan vandra runt i hela lägenheten och droppa små bajskluttar över allt. Han har dock varit helt rumsren idag så det var nog bara att spänningen efter flygningen släppte när han kom in. Om det är någon som är intresserad av den här lilla två åriga killen så titta in på http://www.hundarutanhem.se/ och kika.

Ceasar Millan-anhängare

Jag är så trött och less på alla dessa människor som tittar på kanal 4+ och Ceasar Millan, och sedan använder hans metoder utan urskiljning kors och tvärs.
Nu får ni inte missförstå mej och tro att jag tycker att han är fruktansvärd. Tvärt om tycker jag att han har många bra poänger och åsikter. Några av dessa räknar jag upp här.

• Att man inte ska bli arg och frustrerad på sin hund utan vara lugn, bestämd och konsekvent.
• Ceasar tycker att en hund måste få vara hund och att den ska få sina behov tillgodosedda. Det vill säga kärlek, motion, aktivering och mat.
• Han anser att man alltid måste se till rasens behov och vad den avlades för att göra och sedan försöka tillfredställa dessa behov.

Det jag motsätter mej är den hysteri som har skapats om att man måste DOMINERA sin hund. För att kunna ge en bra korrigering måste man kunna läsa sin hund så att man kan göra det i rätt ögonblick. Att lägga ner en hund på rygg är en ganska stark handling som kräver att man gör det i rätt ögonblick och med en hund som klarar av det. Jag tror inte att det finns så många "vanliga" hundägare som kan läsa hund så pass bra att de göra en bra bedömning på när det passar att lägga ner hunden. det står mycket riktigt också i Ceasars program att han inte rekommenderar att man gör detta själv utan att ha konsulterat en instruktör först.

Jag har den här åsikten på grund av alla de deprimerande intresseanmälningar som jag läser varje dag. Det står med en fråga i formuläret som lyder: Har du någonsin kännt dig tvingad att lägga ner din hund? I vilka situationer skulle du kunna göra det?

Otroligt många svarar att de brukar lägga ner sina hundar i alla möjliga och omöjliga situationer och att de skulle vara beredda att göra det med den nya hunden också. I vilka situationer då? Jo när den inte lyder, när den inte gör som man vill, när den morrar, när den inte går fot, när den blir för glad, när den gör utfall åt en annan hund (oavsett dom det handlar om rädsla eller något annat). osv osv osv....... Den intresseanmälan jag läste alldeles nyss hade brottat ner sin hund på golvet och bitit honom i strupen.

Jag tycker att det är skrämmande att så många människor, varav en del inte har haft hund förr skulle känna att de har tillräckligt med kunskap och erfarenhet för att kunna avgöra hur och när en hund ska läggas ner. Jag skulle aldrig våga göra det själv eftersom jag inte tycker att jag kan läsa hund tillräckligt bra. Min jourhund som flyttade nu var livrädd för främmande hundar. Om jag helt enkelt hade lagt ner honom på rygg och hållt honom kvar där medan främmande hundar kom och luktade honom i baken så hade han med största sannolikhet kissat på sej och sedan förlorat förtroendet helt för mej. Att jag skulle lägga ner min egen hund, som av smärtorsaker har blivit mer tjurig mot andra hundar, är också för mej en helt främmande idé.

Jag tycker att dessa metoder bör tas med en nypa salt och man bör också förstå att man kanske inte kan applicera dem på alla hundar. Det får inte bli en "qick fix" som man tar till för att lösa alla problem. Om man har stor kunskap om hund och dess beteenden så kanske man är kvalificerad att göra detta, men annars tycker jag att man ska vara lite mer försiktig.

Har fått en ny hund

Ja det är inte riktigt som det låter men det känns nästan så. Sonia har blivit som en ny hund när Billy flyttade. Hon tar ständig kontakt på promenaderna och leker och busar. Hemma så går hon inte undan lika mycket utan vill ligga bredvid mej hela tiden.

Känns som att hon är lättad över att han är borta. Tror att hon kommer att sakna att gå umgås med en annan hund efter ett tag men det får jag ta ställning till då.

Hennes leksaker har vi tagit fram igen. Vi kunde inte ha dom ute när Billy var här eftersom hon bara gick och muckade med honom om dom, även om den lilla stackarn inte ens var intresserad.

Hon blev så glad över det min gris. Hon samlade ihop alla och låg med dom och gnagde ett bra tag. På bilden har hon tuggknuten, en pip-pelikan och en tennisboll. Hon är lite possesiv tror jag ;)

Har haft en trevlig dag förrutom att jag går och letar och lyssnar efter Billy hela tiden. Det kom en intressent på en av HUH:s staffar hit. Hon hade rest ända från Umeå så jag hoppade verkligen på att hon skulle visa sej vara lika bra och seriös som i telefonen. Vore inte kul att skicka hem henne med ett "nej tack". Som tur var så var hon precis lika vettig och seriös som hon lät tidigare.

Det enda tråkiga som hände var att det kom en liten lurvig hund springade mot mej när jag var ute med Sonia. Hundjäkeln skällde och morrade så att det flög fradga överallt. Sonia var jätteduktig och tittade undrande på mej. Fjanthunden skuttade omkring oss och fräste och Sonia började svara upp och fräsa tillbaka. Tänkte att "det blir ju inget kvar av den där hunden om jag inte gör nått" så jag gick helt enkelt därifrån med grisen. Röt fram ett NEJ till den andra hunden och höll upp handen. Tro fan att den sket i det och följde efter oss för att komma fram och mopsa med Sonia. Hon började bli riktigt sur och det syntes att det kunde smälla när som helst, så jag skopade helt enkelt upp henne i famnen (mot alla konstens hundregler) och gick iväg.

Är säker på att massa människor skulle avråda mej från att göra så och att jag skulle bli kritiserad till döds av många, men jag tog helt enkelt det säkra före det osäkra. Är för övrigt så himla trött på dessa små luddiga tussar som springer lösa och mopsar åt andra hundar, och om möjligt ännu mer trött på dessa mattar som springer efter och skriker "Nej Fluffi, nej. Kom tillbaka till matte!!!". Om man inte har koll på sina hundar så ska man inte ha dom lösa oavsett hur snälla dom är. Om det var Sonia som sprang lös och skällde och morrade på andra hundar så skulle hon säkert ha blivit skjuten av polisen nu. Det verkar ju ha blivit mer regel än undantag på sista tiden när det gäller de här raserna.

The world according to Sonia

Billy flyttade för gott idag. Han var ju borta hos sin nya matte förra helgen och jag var så himla glad för jag trodde att han inte skulle komma tillbaka....men det gjorde han ju. Matte va så gullig mot honom och sa att hon hade saknat honom. Jag tyckte bara att det var skönt jag.

Försökte ge matte hintar hela veckan om att det bästa vore om han bara åkte tillbaka dit han var men hon fattade inte. Till slut kände jag mej tvingad att vara lite mer tydlig. Vi var ute på promenad och han stog och slickade på ett grässtrå. Blev så himla irriterad på honom att jag gick fram och bet honom i örat. Kände mej ganska nöjd efteråt och tänkte att nu MÅSTE ju matte förstå, men hon blev bara arg på mej. Jag var sur hela kvällen och kände mej väldigt orättvist behandlad.

Idag kom Billys nya matte Gunnel och hämtade honom. Han var lite förvirrad när han skulle gå men jag gav honom lite tyst uppmuntran. Kände mej så glad att jag nästan vinkade hej då men så slog mej tanken att han kanske kommer tillbaka den här gången också.

Jag låg för säkerhets skull vid dörren ett tag och höll koll men han kom inte. Så jag drog igång en glädjedans och sjöng högt och ljudligt. Matte var lite ledsen för hon satt på golvet och grät...men hon kommer väl över det snart. Jag menar det var ju inte som att hon måste lämna ifrån sej mej......det var ju bara Billy.

Matte började städa hela lägenheten för att ha nått att göra och sa att nu kommer inte Billy tillbaka och det finns ingen söt liten kille som hårar ner hela lägenheten längre. Ja tack och lov för det tänkte jag, äntligen är vi av med honom. Vi kanske kan ta hem nån annan kille istället. Nån som är lite mer macho och inte lika fjantig som Billy.

Fast det ska bli skönt att få ha matte för mej själv ett tag så att hon fattar vem det är som räknas här. Tar ju ett tag att skola om de här människorna.
Nu ska vi ut i skogen för matte har lovat att lägga ett spår till mej.

Over and out /Sonia

Ensam lördag

Gårkvällen var otroligt lyckad även om det till slut bara blev jag och Catharina. Herregud vad vi åt, jag är fortfarande mätt. Till efterrätt fick jag hemgjord kladdkaka med hemgjord gräddglass. Välsignar Catharina och hennes stora amition i köket.
Hennes hundar åt nästan upp mej i sin iver att få pussas så jag kände mej populär. Glömde tyvärr kameran hemma så det blev inga bilder.

På förmiddagen kom Billys nya matte och hämtade honom. Han följde med villigt och glatt....men den som blev allra gladast var Sonia. Hon sprang omkring i lägenheten och letade efter honom och när hon upptäckte att han inte var kvar så morrade hon av förtjusning och rullade runt runt på golvet i en vild glädjeorgie.

När jag kom hem igår från middagen till ett tomt hus kändes det trist. Ingen som pussades och morrade, ingen som ville sova under täcket med mej och slicka mej på vaderna. Vaknade flera gånger under natten och trodde att jag hörde Sonia tassa omkring. Förväntade mej att hon när som helst skulle komma uppskuttande i sängen och lägga sej bredvid mej....men ingen kom.
Jag trodde att det skulle bli lite skönt att vara hundfri men ett liv utan hund känns ganska meningslöst och väldigt tomt.
Längtar till dom kommer hem imorgon.

Sista helgen med Billy

Jag både hoppas och inte hoppas på att det här är den sista helgen för Billy-Busen här hemma. Hans nya matte kommer och hämtar honom imorgon på förmiddagen och ska ha honom över helgen. Tror verkligen att det här kommer att bli bra men är samtidigt ledsen över att han ska flytta. Det känns verkligen som att han är MIN hund nu men jag antar att det är bäst för alla.

Sonia blir glad eftersom hon aldrig riktigt gillade Billy, ja förrutom när hon jagade honom utomhus och vrålande sprang efter honom med öppen käft. Han sprang för livet den lille stackarne. Då tyckte hon i alla fall att han var ganska rolig.

Billy slipper bo med surgrisen Sonia och får en egen matte som BARA lägger all sin kärlek på honom.....och jag få mer tid att träna och jobba med Sonia. Det har inte alltid blivit så mycket spår eller roliga skogpromenader för henne på sista tiden. Har masat mej iväg en gång i veckan eller så. Men nu har jag ju verkligen tid och det ska bli kul och nyttigt för henne att vara min kurshund när jag går instruktörsutbildningen.

Lyckligt ovetande ligger Billy här i soffan utan att ana att han ska få åka iväg imorgon.

Sonia däremot verkar känna på sej nått för hon sitter här bredvid mej och fjäskar. Hon verkar nöjd den lilla illojala skithunden.

Hundledig helg

På fredag ska jag till Catharina på tjejmiddag. Ida är bjuden också och det ska bli så himla kul. Eftersom Catharina har två hundar redan så fixade jag hundvakt till vovvarna. Jag bad mina föräldrar ha Sonia över natten och Billy ska få vara hos den kvinna som antagligen kommer att bli hans nya matte. Hon verkar väldigt bra så jag hoppas att han visar upp sin charmigaste sida hemma hos henne.
Jag bad dom ha hundarna från fredag till lördag men hux flux så hade dom smörat till sej hela helgen. Mina hundar är populära minsann....
Känns mycket underligt att inte ha någon hund i helgen. Sitter till och med och funderar över om man inte kan låna hem nån annans hund en dag. Men jag antar att jag bara borde njuta av det så mycket jag kan och göra såna saker som är lite jobbiga när vovvarna är hemma.

• Tvätta. Hundarna hatar när jag springer ut och ur lägenheten och inte låter dom följa med. Plus att dom ska separeras varje gång jag går ut.
• Försöka få bort så mycket hundhår från lägenheten som möjligt...så att hundarna med glädje kan börja om från början med att släppa hårbollar när dom kommer tillbaka.
• Gå på stan och fika med kompisar utan att kolla på klockan och tänka att jag måste hem. Kanske gå och "windowshoppa" lite också och komma hem med nått nytt kul.
• Ringa en massa samtal för Hundar utan Hem som måste göras.
• Laga god mat och avnjuta den utan bedjande blickar och en massa dräggel.

Jo det blir nog lite skönt i alla all när jag tänker efter....fast mycket tomt och konsigt. Kommer att sakna att sova med grisen i sängen. Kanske borde gå ut på krogen och försöka dra hem en padda som jag kan förvandla till en prins. Borde ju vara enklare när inte Sonia är där och konkurrerar om mannen i fråga, den karltokiga lilla grisen.

Ska ta kort på den charmigaste trebenta hunden i Stockholm och en ovanligt stilig schäfer/rottis hemma hos Catharina så ni får se. Skulle gärna vilja kidnappa dom hem till mej.