Träning med ny hund...

...är alltid intressant. Gus är väldigt rolig att jobba med eftersom han så gärna vill vara till lags plus att han är så glad och tycker att det är roligt. Visst gör Sonia det också nu för tiden men det har jag fått arbeta för att hon ska tycka. Ibörjan var det inte alls så intressant att träna med matte.
Jag satte alltså igång att klicka in Gus andra dagen han var här och vi har redan hunnit med lite frishaping där han skulle bjuda på att sitta ner och jag har tänkt att så snart vi börjar få lite bättre flyt och har lagt på signal så ska vi börja med att ligga ner.
Vi har även provat på lite följsamhetsträning i koppel eftersom han drar så mycket att han nästan stryper sej själv. Jag tror att det är just det vi ska och bör jobba på mest den närmaste tiden eftersom det är så jäkla jobbigt och trist att promenera med honom när han slänger sej fram och paddlar på marken för att komma framåt.

Jag pratade idag med kvinnan som är intresserad av att adoptera honom och jag känner mej fortfarande inte helt säker på att jag inte kommer att ångra mej bittert om jag låter honom flytta här ifrån. Jag ångrar mej fortfarande idag att jag inte tog emot Baileys när jag hade chansen.....men jag vet ändå att det var rätt val just då.
Det lutar just nu mot att ta en valp.....men antagligen kommer jag hinna ändra mej miljoner gånger innan jag slutligen bestämmer mej helt.

Things can only get better

...och det menar jag inte på något negativt sätt som att det är så dåligt just nu att det bara kan bli bättre. Tvärt om så känns allt just nu väldigt bra och jag tror och hoppas att det bara kan bli bättre.

Sidney har flyttat till ett nytt jourhem. Det fungerade verkligen inte här eftersom han flög på Sonia ett par gånger och hon blev så deppig att hon slutade äta och ville inte gå ut. Det kändes inte riktigt ok att en snorunge som Sid på bara 6 månader skulle flyga på en 6 årig tik.

Det går bra i det nya jourhemmet och jag hoppas att det kommer att hålla i sig.

Istället kom Gus hit (även om jag kände att vi inte skulle ha flera jourisar nu) och han stal både mitt hjärta och i alla fall en liten del av Sonias.

Inte konstigt när man är så här jäkla söt.

Han kom travandes med en stor tratt runt huvudet eftersom han hade opererat sitt öga. Det satt en vagel där som irriterade hela tiden. Sonia tittade mycket skeptiskt på honom och undrade antagligen varför jag envisas med att släpa hit tråkiga idioter (Billy), Småskitar (Bandit) eller elaka valpar ( Sidney). Och nu kom det hit nått jävla mongo med tratt!!!!!

Hon hälsade på honom men blev urförbannad när han vände på huvudet och hon fastnade med nosen i hans tratt. Men lite härlig var han ju så det blev lite omväxlande att hon ville leka men ändå sätta honom på plats.

Den eventuella spänning som var lossnade nästan på en gång (bara jag tog av honom tratt-eländet) och första natten sov i alla i sängen ihop. Sen dess har jag två sängvärmare varav Sonia är den som snarkar minst och Gus är den som pruttar mest.

Är så himla sugen på att behålla honom. Så sugen att jag har lite ångest över att det är folk som har lämnat in intresseanmälningar på honom. Men jag har ju faktiskt planer för mej och min valp och det skulle vara roligt att för första gången få lära in allt nytt och inte som tidigare, lära om alla ovanor som hundarna har lärt in. Plus att om jag ska ha flera hundar så vill jag att i alla fall en av dom ska kunna gå lös för det mesta. Sonia kan bara gå lös ibland och Gus verkar vara helt jaktgalen. Han skulle gärna flänga efter både kaniner, katter och fåglar om han fick. Kan bara tänka mej hur roligt dom skulle kunna ha när dom sätter efter en kanin tillsammans och skiter i mej och min inkallning.

Dessutom har Ylle äntligen börjat löpa så snart kommer parningen med Pumba att ske. Spännande!

Ja som ni ser så har jag inte bestämt mej för något än och jag plågas över att behöva ta ett beslut. Men kanske jag borde hålla mej till min plan om att skaffa min första valp någonsin?! Eller??????

Sid och Sonia

Sonia är redan skittrött på Sid. Utomhus kan dom leka lite men inomhus är det mest irriterade tillsägningar som kommer från Sonias håll.

Han snor hennes leksaker ur munnen från henne och försöker skuffa undan henne när hon vill gosa med matte.

Inte för att jag tillåter det utan är mycket mer med Grisen än vanligt, men hon är så snäll mot Sid och låter honom få som han vill för det mesta. Har inte sett den här sidan från henne förr. Inte i samband med andra hundar i alla fall.

Här har Sid krupit ner bakom Sonia vilket inte uppskattades.....

....så hon gick därifrån och lämnade bädden till Sid.

Jourisen Sidney

Idag kom helt oväntat en liten jourvalp hit. Sidney som är en liten 5 månaders bullmastiff-blandning är helt underbar och har den mjukaste valppäls som kan tänkas.

Sonia blev förtjust och ville leka med honom direkt trots att Sid blev lite rädd för henne. Inomhus låg hon och tittade kärleksfullt på honom när han sov.

Allt var frid och fröjd till skithundarna började leka och Sid spydde lite. Då blev det genast tjafs om vem som skulle få äran att äta upp spyan. Sonia vann ju så klart, men jag hann torka upp nästan allt innan hon hann glufsa i sej för mycket.

Sen dess har Sonia inte velat leka mer... Trist tycker Sid som försöker få igång henne genom att skälla, morra och pipa samt bita henne i svansen, hänga henne i halsen och nafsa i öronen.

Sonia har bara sagt till slyngeln en gång så det kommer nog fungera fint med valpen som kommer i vår.

Klickerträning

Inser verkligen fördelen med att klickerträna sin hund från början och inte ha en cross-over hund. Sonia och jag har verkligen kämpat med att få henne att inte bara sitta och stirra på mej. När det gäller target så är hon väldigt duktig men att få henne att bjuda på spontana beteenden är seeeeegt.

Nu har jag tänkt att vi ska börja med att bara belöna "sitt" när jag ger kommando. Sedan så får vi utveckla det med att hon ska stå och vänta längre och längre på att jag ska säga sitt.

Vi började idag och det känns inte riktigt som att poletten har trillat ner än, men det kommer väl.

Idag är det klickerträning med gruppen och jag har lovat att träna lilla Viggo åt Johanna som har honom i jour.

Eller som hon kallar honom "min pocket size pitbull". Hade annars tänkt dra med mej grannens härliga rottistik på dessa träningar. Om någon undrar om jag skäms över att träna min egen cross-over Gris så är det inte fallet ;) Gruppen håller till i ett garage (för att det är under tak och upplyst) och det är svinkallt där. Sonia skulle frysa ihjäl på 5 minuter. Hon får följa med när det blir varmare istället.

Johanna ringde igår och berättade att en uppfödare skulle komma min sin dräktiga tik för att visa mej. Va??????? tyckte jag. Jag har ju redan bestämt mej för en kull. Men det här var tydligen en riktigt bra parning med arbetsvilliga hundar så jag tar mej väl en titt. Det vore ju dumt att inte göra det, plus att man säger ju aldrig nej till att få pussas lite med en staffe.

Jobbigt....

...tycker Sonia nu när det är så kallt. Matte har bytt täcke till det stora duntäcket och det är kallt och äckligt att ligga utanför men lite för varmt att ligga under det. Vanligtvis ligger hela hon under täcket men nu får man sticka ut nosen för att svalka av sej lite innan man kryper tillbaka in.

Stora Stockholm

Igår bar det iväg till Älvsjö för att titta på och hångla med mamman, mostern och mormorn till min blivande valp.

Catharina följde med och sov över här kvällen innan så att vi kunde åka tidigt. Blev dock lite för mycket prat och för lite sömn, men det är väl inte någon överraskning när det gäller oss två.

Jättemycket folk på mässan och hundar överallt. Egentligen hade jag kunna lämna Catharina i den gången där akita-montern låg. Hon fick nästan tårar i ögonen när vi var framme och hälsade på den ståtliga akita hanen och den söta tiken. Herre jösses va härliga hundar. Jag och hanen hade en liten privat puss-stund genom staketet.

Träffade Maria, min uppfödare och hon hade tydligen nerver av stål för hon stog och pratade med oss medan hon stog inne i ringen och visade upp Yoyo. Vi stog där och babblade om staffar och uppfödning till hon skulle springa varvet runt med lill-skruttan. Inte nervös för fem öre. Men hon är väl van.

Mamma Ylle var en riktig liten pudding och helt oberörd av alla människor och hundar.

Ylle och syrran Yoyo är lika snygga båda två och jag gillar Yoyos färg, den är läcker.

Men det är ju inte konstigt när man har en sån här snygg och stilig mamma. Garpenborgs Underverk; Vera.

Och här är mamma och systrarna tillsammans när de visar upp det nya regnmodet. Så jäkla söta små grisar alla tre.

Så för att samanfatta det hela så är jag nöjd med dagen och hoppas bara på att Ylle ska börja löpa snart så att hon och pappa Pumba kan få börja jobba på valparna. Då blir det hämtning i april och det skulle vara härligt med en påsk-valp. Jag fick Sonia i april så jag tar det som ett tecken på att Mr Valp kommer att bli lika härlig som hon.

Catharina åkte hem tidigare än jag och Johanna kom istället. Sen gick vi omkring som två häxor och förfasade oss över feta labbar, överstylade pudlar och långhåriga småhundar som snavade på sin egen päls. I smyg så hånade vi också Tv4+ hundcoach och hans schäfer som såg hade en rygg som en brant slalombacke. Ja....vi hånade ju inte hunden utan tyckte att det var ganska tragiskt och sorgligt. Undrar om vi har blivit cyniska eftersom vi har hållit på med omplaceringar för länge eller om vi håller på med omplacering av hundar just för att vi är så cyniska skeptiker?!