Polynom och andragrads ekvationer

Just nu håller jag på med B kursen i Matte och fattade inte riktigt att det var en intensivkurs som man inte kan förlänga. Därför slappade jag glatt den första veckan och insåg till min stora fasa att nu har jag bara 4 veckor kvar på mej att avsluta hela boken, göra en skriftlig uppgift och sedan genomföra slutprovet.

Därför har jag inte skrivit här på ett tag eftersom mitt huvud har varit fullt av polynomer, andragradsekvationer och grafer. Jag hatar matte. Kan inte se meningen med att sitta och räkna ut en ekvation för att sedan triumferande komma på att talet inte har någon lösning!!!!!

Hundarna hatar också matematik eftersom dom anser att jag skulle kunna göra något roligare med dom än att sitta och muttra över en bok. Sonia brukar ibland försöka hjälpa mej så att vi snabbare ska komma ut på promenad genom att trycka lite på miniräknaren eller slicka på den. Billy har gett upp och ligger bara och tycker synd om sej själv.

Tur att jag bara har 2 veckor kvar på kursen. Sen blir det semester ett tag och då ska hundarna få all aktivering och uppmärksamhet dom har saknat under den här tiden.

Jag hann dock med att åka ut till arlanda för hundhjälpens räkning för att möta upp ett inkommande flyg. Det är just den här delen som jag tycker är roligast med att vara engagerad i organisationen. Man får möta alla nya ägare som nervösa och förväntansfulla står och väntar på sin nya familjemedlem. När hundarna äntligen kommer genom tullen får man träffa dom och välkomna dom ut från flygburarna. När man sedan ser hur de nya ägarna sitter på arlandas golv och matar sina vovvar med köttbullar och ser helt nykära ut, då känns det som att man har deltagit i något riktigt bra.

Just nu kan jag faktiskt inte gå in på hundhjälpens hemsida eftersom jag har kärat ner mej i Anton, en hund som jag har träffat när jag var nere i hägnet. Anton är en pitbull-blandning som hittades när han stog fastbunden vid ett staket och en man hetsade sina hundar mot honom. Man räddade honom då genom att hota med polis och tog med honom till hägnet. Fantastiskt nog har har inte uppvisat några som helst tecken på osäkerhet mot hundar eller människor trots sin hemska bakgrund. Han leker med de andra vovvarna och vill gärna bli komma fram och pussas och bli klappad när någon har tid.

Jag är så jäkla kär i honom så att jag skulle kunna smälla av. Men just nu är det inte läge för mej att ta en hund till. Jag har ju Billy i jour och Sonia går på sjukgymnastik och smärtstillande, men åhhh vad jag skulle vilja........

Är han inte helt underbar???!!!!!! Så himla fin kille och han skulle antagligen passa jättebra med Sonia också. Det är så jävla surt när man hittar något som är helt perfekt men tidpunkten och omständigheterna inte passar ihop. Jag kommer i alla fall vara hans kontaktperson när han kommer hit, och om det inte går bra för honom i hans familj så får han komma till oss på en gång och stanna här. Men det är klart att jag hoppas för hans skull att han blir bokad snart och får ett jättebra hem även om jag säkert kommer att gråta en skvätt när det är helt uteslutet att han kan bli min.