Jävla SJ

I lördags kväll åkte jag till Centralen för att hämta Lacey som hade kommit från Sundsvall. J hade åkt och hämtat henne. Det var meningen att jag skulle ha henne sovandes hos mej och sen skulle vi åka ner till Gbg på söndags morgonen. Det blev inte så..... för J hade kärat ner sej så oerhört i det lilla pyret och stog på Centralen med ångest och funderade på att adoptera henne. Det slutade alltså med att hon tog med Lacey hem över natten och sen möttes vi upp på Centralen igen dagen efter. J grät när hon skulle lämna över hunden så det finns väl en möjlighet att hon åker ner till jourhemmet i Gbg och hämtar hem henne igen.

Tågen åkte iväg på utsatt tid och Lacey var jätteduktig. Hon la sej ner och vilade, men reste sej ibland och hade lite svårt att komma till ro. Inga olyckor på tåget, varken nummer 1 eller nummer 2.
När vi hade åkt en bit så sa dom i högtalarna att det var fel på ett hjul. - Men vi åker vidare till nästa station så får vi se hur det går, sa dom käckt.
Jaha, det kändes ju spännande. På varje stopp vi gjorde så undersökte dom hjulet och beslöt varje gång att vi kunde åka vidare till nästa station. Vi blev bara mer och mer försenade och kunde inte heller hålla full fart av säkerhetsskäl. Jag började bli lite orolig för att jag inte skulle hinna vara hos jourhemmet så länge. Mitt mellanstopp var på 4 timmar innan jag skulle åka tillbaka till Stockholm.
När vi kom till det sista stoppet innan Gbg, Alingsås, så sa dom plötsligt att nu fick vi minsann kliva av och vänta till det kom bussar eller nått annat tåg som kunde åka vidare. Hjulet var nu helt trasigt. Så jag klev av med Lacey och ringde jourhemmet som satte full fart på bilen och åkte till Alingsås och hämtade mej istället för Gbg.
Det regnade och var svinkallt. Tur att Lacey hade så mycket päls, om det hade varit Sonia så hade hon nog dött av kylan.

När jourhemmet kom så var det bara att kliva in i bilen och få skjuts till Gbg och kliva på tåget hem igen. Blev så himla besviken eftersom jag har sett fram emot att få träffa deras hundar i 1 1/2 år nu. Speciellt deras gammel-staffe som är 14 nu.

Satt och tjurade hela tågresan hem blängde på killen som satt bredvid. Han satt med benen som att han snart skulle föda barn och snorade och snörvlade hela resan. Försökte plugga lite också men eftersom min läsning handlade om den katolska kyrkans argument till varför det inte ska finnas kvinnliga präster så gjorde det inte mitt humör bättre.
Känner mej fortfarande sur och ledsen när jag tänker på resan och vad jag missade.