Som om inte operationen var nog så började hon i går natt spy och få sprut-diarré. Det avtog inte utan hon var tvungen att gå ut varannan timme. Till slut var det inte ens diarré längre utan bara vatten som var färgat mörk-orange eller rött av blod.
Så vi åkte in till akuten och fick medicin för att få hejd på det så att tarmen skulle få vila. Hon är pigg och livlig så vi åkte hem och väntade på att det skulle bli bättre. Det har hjälpt och hon ligger nu i soffan och sover, helt utmattad och antagligen lättad över att det inte skjuter vätska ut ur hennes lilla rumpa längre.
Själv är jag helt slut av sömnbrist och oro. Först fick jag ingen sömn de två nätterna efter Sonias operation eftersom hon ville ligga på min axel och sova och gnälla, gnissla och pipa mej i örat. Varje gång jag försökte placera henne lite längre ner så kravlade hon sej tillbaka. Säga vad man vill om min hund men hon är envis som satan och vet vad hon vill. Och ännu viktigare så vet hon minsann vad hon INTE vill också.
Igår natt var vi ju ute varannan timme för att uppsöka lämplig toalett till Sonia så det blev mycket sporadisk sömn då också. Inatt hoppas jag att vi båda för sova ordentligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar