19 maj 2010

På gott och ont...

...så tog jag med mej tanten ner till Fredhällsklipporna för årets första bad. Ja...för henne så klart, inte för matte som är en badkruka av stora mått.
Hon simmade och simmade och simmade och massakrerade pinnarna jag slängde ut i vattnet. Herregud så lycklig hon var!
Tyvärr innebär detta att från och med nu finns det ingen annan stans som man kan gå enligt Sonia. Herrens vägar äro outrgundliga, för de leda alla till badklipporna. Det är Sonias evangelium och heliga bok i en enda mening.




3 kommentarer:

Alexandra sa...

Vilka härliga bilder! Båda mina hundar har följt mattes exempel - vi är badkrukor alla tre! :)

Anonym sa...

Men hennes evangelium i Rumänien var kanske att hon aldrig fick se vatten i denna härliga bemärkelse ?
Eller om så vore: hon kanske aldrig kunde slappna av i så fall när hon badade- av oro för att ng skulle ge sig på henne på ett eller annat sätt ( hund eller människa ).

NU får hon ju chans att NJUTA av det hela- o har en fantastisk matte som låter henne få njuta.

SÅ ditt evangelium Sofia- det får nog bli att göra som tant Sonia vill :=)
//Madde

Anonym sa...

Och glömde ju...
Hur är det med din Conrad ?

/Madde