Dålig dag

Det kommer ibland enormt dåliga dagar när allt är mörkt och tungt, och idag har varit en riktig jobbig dag. När jag satt vid datorn och försökte fokusera kom en uttråkad Sonia och bad om att få träna lite....och plötsligt kändes allt mycket bättre. Tack Sonia! Du är det finaste som finns.

Vår

Tog med mej grisen, en filt, böcker och lite annat pyssel ut idag och solade på ängen samt lekte och tränade med Sonia.

Vi tränade apportering (fast med leksak istället för apportbock), loss och backa. Allt gick suveränt och vi lekt ordentligt som jackpot belöning. Sonia är så himla rolig för när vi har kampat lite om leksaken och jag har låtit henne vinna den, så kommer hon tillbaka till mej och trycker upp leksaken i ansiktet på mej med ett förtjust morrande. Det är kul att se att min träning att samarbeta och leka tillsammans har lönat sej.

Hon har blivit hemskt tanig nu när vi har tagit det så lugnt. Otroligt att hon förlorar i muskelmassa så pass snabbt. Får boka in några pass i poolen snart så att hon är i fin form till terrorist-valpen kommer hem. Vi tar nog en till cartrophen-spruta också innan det är dags att hämta lillebror bara för att vara riktigt garderade.

Jag och pojkarna

Inte undra på att det är svårt att välja mellan grabbarna.

Killen med vitt på huvudet kröp ihop och la sej till rätta i min hand, medan han med svart huvud vred sej som en ål. Det var också han som väldigt lägligt råkade bajsa i min hand en stund senare. :)

Valpbilder vecka 2

Idag var jag hos Maria igen och hälsade på valparna. Dom hade blivit stora och mulliga, speciellt den röda tiken och hanen med vit krage. Inte för att dom andra var långt efter i storlek heller...

Fortfarande har jag ingen aning om vilken av pojkarna det blir men tror att han kommer att heta Conrad.

Detta är på grund av att Johanna har är en mycket manipulerande vän som varje gång vi pratar tjatar sej blå om just Conrad. Jag har börjat gå på det nu och har kommit på mig själv med att tänka på min lilla valp som Conrad. Antar att jag får ge upp och erkänna att Johanna avgick med segern den här gången. Det är ju ett gulligt namn som passar en busig och energisk liten kille.

Det är viktigt med sömn när man är liten.

Här är pojkarna och jag fick nästan till ett perfekt kort till mamma Ylle knuffade undan mej när hon bestämde sej för att ena pojken behövde kissa.
Och här är den underbara mamman. Fisig, mjölkfylld och helt underbart charmig.

Jag vet inte om det syns så bra här men alla valparna har nu öppnat sina ögon och min kan blicka in i deras små blå. Maria tog kort med sin proffs-kamera på mej och de båda pojkarna så när hon har skickat dom till mej kommer dom upp här.

Älskade Sonia-grisen mår mycket bättre. Såret har nästan läkt igen helt och hon är bra i magen igen. Vi har varit ute mycket i det härliga vädret och tränat för livet. Sonia var nästan manisk när hon fattade att hon fick TRÄNA igen efter den lååååånga och olidliga pausen.

Vi körde fotposition och pysslade lite med framförmappen samt försökte shejpa kroppskontroll. Resultatet ska bli att hon lyfter ett av bakbenen så högt hon kan. Ungefär som en kissande hanhund. När vi lyckas så lägger jag upp en film här.

Stackars Sonia

Som om inte operationen var nog så började hon i går natt spy och få sprut-diarré. Det avtog inte utan hon var tvungen att gå ut varannan timme. Till slut var det inte ens diarré längre utan bara vatten som var färgat mörk-orange eller rött av blod.
Så vi åkte in till akuten och fick medicin för att få hejd på det så att tarmen skulle få vila. Hon är pigg och livlig så vi åkte hem och väntade på att det skulle bli bättre. Det har hjälpt och hon ligger nu i soffan och sover, helt utmattad och antagligen lättad över att det inte skjuter vätska ut ur hennes lilla rumpa längre.
Själv är jag helt slut av sömnbrist och oro. Först fick jag ingen sömn de två nätterna efter Sonias operation eftersom hon ville ligga på min axel och sova och gnälla, gnissla och pipa mej i örat. Varje gång jag försökte placera henne lite längre ner så kravlade hon sej tillbaka. Säga vad man vill om min hund men hon är envis som satan och vet vad hon vill. Och ännu viktigare så vet hon minsann vad hon INTE vill också.
Igår natt var vi ju ute varannan timme för att uppsöka lämplig toalett till Sonia så det blev mycket sporadisk sömn då också. Inatt hoppas jag att vi båda för sova ordentligt.

My dog hates me

Operationen gick bra igår även om jag inte kunde hämta Sonia när det var sagt för att såret ville inte sluta blöda. Jag fick vänta med att ta hem henne till åtta på kvällen. Då var hon groggy, trött och hungrig...men väldigt glad över att jag kom och tog med henne hem.

Vetten hade gett henne en spruta smärtstillande innan hon åkte hem men när det började avta så fick hon väldigt ont och låg hela natten och gnällde, pep och grät rakt i mitt öra. Tror att jag sov en timme sammanlag.

Idag är det bättre men förödmjukelsen har inga gränser tycker Sonia eftersom hon är tvungen att ha på sej en blå uppblåsbar krage inomhus (som jag fick låna av Johannas snälla mamma) och när hon ska gå ut klämmer matte på henne en blå t-shirt.

Slutsatsen är att det är MYCKET SYND om stackars Sonia vilket demonstreras med all önskvärd tydlighet genom att konstant låta som en mycket högljudd pipleksak.

Jag undrar om det är jag eller Sonia som kommer att känna sig mest lättad när det här är över och livet kan gå tillbaka till det normala.

Dagen innan operationen....

....så har vi gjort härliga saker hela dagen och bara njutit av det fina vädret. Vi gick en jättelång promenad i solen och jag tog med leksaker och godis så tränade vi lite stadga på sitt och ligg. Så lekte vi en massa också och enligt Sonia så finns det inget roligare än när vi leker ihop.

När vi kom in hånglade vi lite i soffan och vilade oss och sedan tränade vi lite till. Tränade lite signalkontroll på "vinka" som faktiskt funkade bra. Sedan vi shejpade in detta moment har det blivit väldigt populärt hos Grisen som viftar och står i varje chans hon får. Men nu verkar hon ha fattat poängen.

Just nu ligger hon i soffan och är sur för att hon har föstått att det inte kommer någon middag ikväll. Den lilla kråkan ligger hårt hopkurad i soffhörnet och blänger ibland hungrigt och anklagande på mej. Hoppas nu att allt kommer gå bra imorgon och att hon kommer att läka fint och snabbt.