Mer veterinärräkningar

Igår var jag med Sonia för att ge henne den vanliga cartrophen-sprutan och då tog jag också tag i diskussionen om Conrads sista valptand som vägrar att flyga ur boet. Jag har vickat och dragit i den och lekt en massa dragkamp med leksaker och handdukar i flera veckor för att få den att lossna. Efter allt detta sitter den fortfarande säkert som urberget.

Eftersom han nu närmar sig 7 månader så tyckte min vet. att jag skulle ta bort den. Chansen att den skulle ploppa ut självmant var ganska liten nu sa hon, och den kunde förstöra hans bett.
Sagt och gjort bokde jag alltså på en tid till honom imorgon kl. 08.00. Det känns ganska surt måste jag säga. Inte bara för att det kommer gå på 3000 kr, utan för att jag hade önskat att den lille blev lika enkel som Sonia när det gäller veterinären. Hon gillar att gå dit eftersom alla tar på henne, ger henne godis och beundrar henne i största allmänhet. Det är livet tycker tanten och vill mer än gärna gå dit.
Hade då föresatt mej att Conrad skulle ha samma inställning men det tror jag inte kommer att hända nu. Han kommer att skrika av förskräckelse och ilska när jag ska lämna honom och det kommer inte heller vara populärt att sitta i buren och vänta varken före eller efter ingreppet. Det kanske skulle gå ann om han fick sitta i en sköterskas knä hela tiden och samtidigt bli matad med oxfilé. Min enda förhoppning är att han ska glömma händelsen snabbt. Tänkte att nu när han är jobbig tonåring så borde det inte rymmas speciellt mycket i hans lilla, lilla, lilla ärthuvud.
Sonia är väl den enda som kommer bli glad över det hela eftersom hon då får iväg honom ett litet tag och får vara i fred från hans trakasserier.

"Kamhundar" mot bröstcancer

Lördagen den 31:a oktober anordnar min vän Johanna ett walk-a-ton med hundar och ägare som ska promenera till förmån för bröstcancer.
Ett härligt initiativ så jag hoppas att det kommer så många som möjligt. Klistrar in ytterligare information här nedan.


Lördagen den 31 oktober träffas vi, ägare av bull & terrierhundar, för en trevlig höstpromenad och för att samla ihop pengar till bröstcancerforskning.Starten till vår walk-a-ton finns på Ersta Gårdsväg och är mellan kl. 12.00 och 13.00. Sen går man de 2,5 km runt Årstafältet i egen takt. Vid målet kommer det säljas fika.Anmälningsavgiften är 100 kr/hund och betalas på plats. Pengarna som kommer in via anmälningsavgifterna går till Bröstcancerfonden.På Årstafältet råder koppeltvång och man plockar självklart upp efter sin hund.Skicka gärna ett mail till kamphundarmotcancer@gmail.com och skriv hur många två- och fyrbenta det är som kommer.

Välkommen!

Tadaa!!!!

I helgen var sista tillfället på instruktörsutbildningen på HundensHus. På lördagen skrev vi det skriftliga provet och redovisade de sista arbetena.
På söndagen var det praktiskt prov, resultat av helgens båda prov, utvärdering och utdelning av diplom. Jag klarade både det teoretiska och det praktiska provet!
Är supernöjd och glad över att vara färdig även om det kommer kännas lite trist och tråkigt att inte åka dit mer. Det var roligt att träffa alla människor och dessutom utmärkt miljö/social/passivitets träning för Conrad.
Han följde med sista dagen och bjöd de andra deltagarna på pussar, högljudda och förtjusta grisljud samt många obehagliga fisar.

Jag och en annan kursare funderar på om vi ska gå en spårkurs tillsammans snart. Tänkte att om det går bra så kanske det blir läge att ställa upp med Conrad i apellen i framtiden. Har ju spårat förr, både med Sonia och Nike, men det har varit på aktiverings/hobby nivå. Tänkte att om man ska tävla så är det nog bäst att lära in det ordentligt från början. Just nu kan jag för mitt liv inte räkna ut hur jag ska få lill-grisen att markera spårpinnarna utan att flisa sönder som och svälja dom. Men det får vi räkna ut längre fram.

PS.
Hörde att fina Milo (Conrads bror) blev tvåa i sin klass med HP när dom åkte till strängnäs i helgen. Stort grattis till Milo och hans duktiga matte och husse!!!
DS.

Så stolt och glad....

...över den lilla svarta. Träningen bara flyter på och det känns som att vardagen funkar också med några undantag som måste tränas lite mer på.

Det är så roligt att träna med honom just nu att jag måste behärska mej så att det inte blir för mycket. Han är ju faktiskt inte gammal alls och jag vill inte att han ska tappa sugen eller bli överaktiverad.

Idag tränade vi signalkontroll på sitt, ligg och backa. Det gick som ett rinnande vatten och han har till och med bra stadga i sitt och ligg även när jag drilla honom lite snabbare. När det gällde att backa så blev han lite konfys några gånger men det löste vi genom att bara träna backa ett pass och sen ta en lekpaus.

Jag började också ta tag i hans "hoppstå" vilket är något som jag tror Maria Hagström har kommit på. Hunden tar ett litet hopp med frambenen och ska landa med båda framtassarna hårt och tungt parallellt på marken och stå kvar där.

Det togs fram för att man inte fick till ett bra ställande under gång. Hundarna tog gärna ett par extra steg framåt innan dom stannade ordentligt vilket självklart drog ner poängen på tävling.

Jag har länge tänkt att jag skulle shejpa in det här med Conrad men av någon anledning så har jag hela tiden tänkt att "det går inte", "det är ju så svårt så det klarar vi aldrig". Nu när jag väl tog tag i det så visade det sej att det var inte speciellt svårt alls. Jag fick vara lite snabb fram med belöningen när han landade med tassarna och sen la jag på frisignalen på en gång så att han skulle förstå att det handlade om ett stadge-moment. Det vi ska jobba på nu är att få hoppen lite mindre och få större säkerhet i hur tassarna landar.

Jag vet att jag skrev att vi skulle fokusera mer på tricks och konster nu istället för lydnaden, men jag kna inte hålla mej ifrån. Det kliar i fingrarna och det är ju så himla roligt men min duktiga hund.

Sonia fick följa med matte på en lång och skön promenad där hon var lös hela tiden och vi gick och skrotade omkring. Vi avslutade promenaden i Fridhemsplan så att hon fick lite se lite stadsmiljö också och sen tog vi t-banan hem.

Jag fortsatte också att shejpa henne till bia-bädden och nu kan hon masa sej dit utan att jag behöver klicka och belöna för var enda tass. Stort framsteg när det gäller tanten!

Conrad fick också komma in till stan och välja ut reflexhalsband i djuraffären. Imorgon tänkte jag att vi ska ut i skogen istället. Det är så skönt och mycket roligare att gå ut nu när han kan följa med på en promenad om dagen som är mellan 30-40 minuter. Jag tror att han kommer att få en till växt-spurt snart så jag vill inte motionera honom för mycket. Ser fram emot när han kan följa med hur långt som helst. Då ska vi packa matsäck och gå ut i skogen på långtur.

Burlek

För första gången på jag vet inte hur länge så ägnade vi träningen till lite burlekar. Trodde att Conrad hade glömt bort det mesta men där underskattade jag honom. Han var såååå himla duktig så vi behövde inte backa i träningen alls. Kriterierna var denna gång:

# Att springa in i buren/ut ur buren på signal

# Bra fart in och ut ur buren

# Att kunna stanna kvar i buren korta stunder även med mild störning utanför

Han var så duktig att jag filmade en liten snutt.

Med Sonia tänkte jag träna i stort sett samma sak men med bia-bädden istället för buren. Kan vara praktiskt att ha någonstans att beordra henne när det ringer på dörren. Jag började att shejpa henne till bian och det gick väl helt ok. Ingen direkt fart och även om hon vet vad hon ska göra så tvekar hon först. Antar att det är för att hon är en cross-over hund. Shejping tar längre tid för henne, men det är bra för henne att få klura lite så vi kör på i alla fall. Dock så blir det ingen film på henne för jag tror att det inte finns nån som skulle orka hålla sej vaken medan tanten saaaaakta masar sej in i bia-bädden, tass för tass.

Den lilla svarta....

....är precis lika glad och sprallig som vanligt så han tog ingen skada alls av "delikatesserna" som han satte i sej. Istället verkar det som att det satte igång något i honom för idag lyfte han minsann på benet två gånger när han skulle slå en drill.
Vi var också ute i skogen idag och Conrad tyckte det var ett riktigt äventyr. Måste nog ut lite oftare så att han inte enbart blir en stadshund. Som det är nu trodde han att han skulle komma bort sej om han inte gick på samma sida av ett träd som jag. Men han flög över stock och sten så jag har gott hopp om att han snart känner sej lika hemma i skogen som hemmavid.
Hade tänkt att det här var ett utmärkt tillfälle att gömma mej bakom stenar och träd och öva lite inkallning, men det gick inte alls eftersom han jättekoll på mej hela tiden.

Den som inte har kännt sej så bra idag har tyvärr varit Sonia. Imorse ville hon inte äta och var allmänt hängig. Hon betade en massa gräs men inget kom upp. Nu har hon hämtat sej och verkar var normal igen men jag blir lite orolig i alla fall. Är så himla löjlig när det gäller henne och det kommer jag nog alltid att vara. På något sätt är jag inte alls lika hönsig när det gäller Conrad. Antar att det beror på att han är ung och stark och hon börjar bli gammal och redan är sjuk.
Min finaste tant! Jag är så glad att jag har henne.

Jävla skitvalp!!!!

Var och lunchade med en kompis idag och var borta i 2 timmar. Hundarna var ordentligt rastade och innan jag gick låg vi en stund och hånglade i soffan för att varva ner.
Kom tillbaka och möttes av synen av en karta av mina p-piller som låg på golvet tom och en resterna av en sönderbiten bläckpenna i soffan. Han hade inte ätit upp bläcket eller stålfjädern som finns innuti men fått i sej det mesta av plasthöljet. Dom bitar som låg kvar var långa och otäckt vassa.
Dessutom hade han hämtat klickern och lagt den bredvid Sonia (????) och placerat fjärrkontrollen i sängen vid fotändan.

In till djurakuten som hade en tid ledig och kolla om det gick att få honom att kräkas. Tyvärr så sa veterinären att det inte gick eftersom de vassa plastbitarna var för långa och om dom fastnade på väg upp så kunde det vara riktigt farligt. Det var i så fall bättre om dom fastnade på väg ut det andra hållet. P-pillerna var ingen fara med eftersom han hade fått i sej så få.
Hela kalaset gick på 1200 kr + 2 burkar sparris på vägen hem. Hoppas nu bara att det inte fastnar på väg ut så att vi måste åka in igen och öppna honom.
Förstår inte var det här kom ifrån. Han har ju gått att lämna ensam utan problem ända sen han kom.....
På plus-sidan så var han väldigt duktig och klarade av röntgen och allt annat utan värre problem än att han gärna ville våldta personalens munnar med sin glada tunga.