Tillbaka i stan igen

Nu är man tillbaka i stan igen efter semestern på landet. Tog med mej voffsen och drog ut på föräldrarnas landställe ute på Djurö där dom har hus med strandtomt.
Sonia låg hela tiden nere vid stranden och vägrade masa sej upp till huset. Hennes största glädje var när någon orkade kasta en pinne till henne som hon hämtade in till stranden igen och mördade med stor glädje, eller när någon badade. Då simmade hon genast ut efter personen och "räddade" honom eller henne med resultatet att den stackarn nästan drunknade.
Billy vägrade fortfarande att bada fastän den lilla pälsbollen skulle ha mått bra av det. Han stog mest och slickade försiktigt på sjögräset vid strandkanten. Han är så snäll och försynt den pojken.

Annars hände inte så himla mycket. Jo skithundarna rök ihop en dag när jag hade åkt in till stan för att betala räkningar. Dom stog tydligen bara och stirrade på varandra och sen var dom igång. Pappa försökte sära på dom men dom flög bara på varandra igen. Min mammas assistent hjälpte till på sitt sätt och vattnade hundrna med vattenkannan eftersom jag hade sagt åt dom att kasta en hink vatten på dom om dom skulle bråka.
Jäkla bajshundar!!!!
Dom bråkade en gång innan vi åkte ut till landet också. Fattar inte vad som har flugit i dom små ärthjärnorna.

Jag latade mej i alla fall riktigt ordentligt och Billy ser lite småmullig ut nu så jag tänkte hårdträna med honom lite grann så att han blir smal och vacker igen. Sonia simmade ju så himla mycket så hon har bara gått upp i muskelmassa, mest på låren och rumpan men även lite på ryggen. Blev så glad över det eftersom det är just det jag har eftersträvat. Nu ska vi fortsätta hennes simmning i bassäng så får hon nog lika stora muskler på låren som en fotbollsspelare.

Har börjat placera staffar för Hundar utan Hem också och det går bra. Just nu har jag tre stycken som söker hem. Helt underbara små bullar är dom så hör av er till mej om ni funderar på en liten staff-bulle.....ja eller om ni skulle vara intresserade av Billy så klart. Det känns lite trist att han har varit hos mej i snart ett halvår nu. Det blir så mycket svårare för honom att flytta vidare sen. För att inte tala om hur överjävligt det kommer att bli för mej. Jag har funderat tusen gånger på att behålla honom men det verkar inte gå ihop riktigt med det praktiska. Han kan ju vara lite knepig ibland och man måste kunna ta honom på rätt sätt. Men vilken jävla ångest jag kommer att ha när han ska flytta iväg!!!!!!!

Klickerträning och en intresseanmälan

Nu har jag äntligen fått in en intresseanmälan på Billy. Blev oerhört glad när jag såg det men min glädje förbyttes i irritation efter att jag hade läst igenom den.
Den kom från en gubbe som skrev att han tyckte att Billy lät perfekt och att han var såååååå intresserad av honom. MEN han ansåg att priset (4800) var alldeles för dyrt för en sån "gammal" hund. Han skrev också att han hade tränat hundar i det militära och var för diciplin och regler. Trodde han att jag skulle ta det som en positiv merit eller??? Låter alldeles för mycket "gamla brukshundsmetoder" för att det ska passa Billy-Bus som är så känslig och osäker. Visst behöver Billy mycket regeler och rutiner precis som alla andra hundar men han ska också ha mycket kärlek, mjuk uppfostran och inte behöva utsättas för en massa straff och korrigeringar hela tiden.
Hoppas att det kommer in nått bättre snart.

Klickerträningen har verkligen börjat komma igång med hundarna nu. Sonia fattade inte alls i början och det var svårt att få henne att bjuda på några beteenden överhuvudtaget. Hon satt mest framför mej som ett tänt ljus och rörde sej inte ur fläcken med följden att vi satt och stirrade på varandra. Hon i väntan på att jag skulle klicka och ge henne godis, och jag på att hon skulle vända på huvudet, titta bort eller göra nått alls.
Billy är alltid lika rolig att jobba med. Han bjuder på beteende efter beteende och slår knut på sej själv för att komma på vad jag vill att han ska göra. När han gör rätt blir han så lycklig att han glömmer bort att ta godisen när han hör klicket. Herre gud vad jag önskar att Sonia var lite mer så den envisa jäkla terriern.

Igår var jag ute med min äldsta systerdotter för att fira hennes födelsedag lite i efterskott. Bjöd henne på Pizza Hut som hon ville. Har inte ätit där sen jag flyttade hem från Spanien så jag var glad som en gurka över hennes val. Vi tog varsin liten pizza och jag var så mätt att det nästan kom ut genom öronen medan hon hade kunnat äta dubbelt så mycket. Lite konstigt tyckte jag eftersom hon är smal och ser ut att äta ett riskorn i veckan ungefär.
Blev också lite chockad över att behöva inse hur gammal hon har blivit. Hon fyllde 17 nu och pratade om att hon hade gått på bio och sett sex and the city filmen.
Herre Jesus tänkte jag. Är det verkligen passande att hon ser en sån film?!!! Men jag måste erkänna att när jag var 17 var inte jag främmande för sex och trodde inte att missionären var det enda ställning som var laglig så det var nog lite naivt av mej att tänka så.
När det gäller min syrras barn är jag både framstegs och utvecklingsfientlig av mej. Jag vill att dom ska vara barn hela tiden så att jag kan fortsätta köpa lego och barbie-dockor till dom.
Jag ska nog inte ha barn inser jag mer och mer. Jag skulle antagligen tvinga dom att titta på teletubbies och svamp Bob för resten av sina liv.

Idag....

...hade jag tänkt att jag inte skulle göra ett skit. Har inte vant mej än vid att inte ha skolan att stressa med så jag kände att jag skulle tvinga mej själv att inse att min semester har börjat.

Tog sovmorgon och åkte sen ut i skogen med hundarna med medhavd matsäck och diverse leksaker till skitdjuren. Strålande väder och nästan äckligt varmt ute så den optimala utflyktsplatsen blev en skog med en sjö intill.

Sonia blir näst intill skogstokig när hon är nära vatten och plaskar runt som en anka så jag visste att hon skulle ha roligt. Billy har bara plaskat lite i vattenbrynet hittils men jag ska nog få honom att bada till slut.

Sonia hittade genast en stor gren på botten och släpade upp den medan jag såg förtjusningen skina i hennes ögon. Äntligen något riktigt STORT som skulle dödas och strimlas av hennes käftar!!!!!

Billy klev ut i vattent lite försiktigt och såg inte riktigt hur djupt det var så helt plötsligt stod han med vatten upp till magen. Han blev helt stel stackarna och stod där som paralyserad i flera minuter innan han generat såg upp och fattade att det inte var så farligt. Då nappade han åt sej ett näckrosblad som han kom med som om han menade att det hade varit hans uppdrag hela tiden.

Efter det var han inte lika rädd av sej men efter att Sonia blängde misstänksamt på honom med elaka ögon så fort han närmade sej hennes jäkla gren så hölla han sej vid vattenbrynet hela tiden och åt gräs. Det är så kul att se hur olika dom är varandra även om dom kan vara lika ibland. När Sonia betar gräs gör hon det som om hennes liv hängde på att hon fick i sej så många grässtrån som möjligt. Billy däremot slickar lite försiktigt på grässtråna och tuggar lite försynt på toppen av dom. Han hittade också en ny delikatess: KLÖVERBLOMMOR. Ibland tror jag verkligen att han borde ha blivit en ko istället.

Det var en jättehärlig utflykt och när jag kom hem var jag helt slut, men kunde fortfarande inte slappna av. Det kändes som att jag bara måste göra något nyttigt. Så jag städade hela lägenheten, bytte sängkläder och diskade.

Nu har jag gjort mitt för idag och ska hoppa in i duschen och äta lite fruktsallad.

Tyvärr har jag fortfarande ingen kamera så det blir inga bilder från utflykte. Sätter in några andra istället på grisen.Sonia när hon var i hägnet i Rumänien/Medgidia. Det här var en av de bilder som gjorde att jag blev kär i henne. Tyckte att hennes hängtuttar var bedårande och det gör jag än i dag.

Sonia när hon ligger och njuter på rygg på vardagsrumsgolvet.

Billy och grisen när dom försöker riva av varandra öronen i soffan.

14 okokta potatisar

Igår kväll kände jag mej energisk nog att för att ställa mej och koka min berömda grönsakssoppa. Sagt och gjort knatade jag iväg till affären och inhandlade ingredienserna förrutom potatisarna vilket jag redan hade hemma. Dom låg och väntade på att bli skalade i en påse på diskbänken. Jag uträttade mina inköp på en kvart och klev in genom dörren och överöste jourisen Billy med beröm för att han inte hade förstört någon i min lägenhet. Han fick till och med pussa mej på munnen med sin äckliga stinkande andedräkt.
Tog av mej strumporna i vanlig ordning (jag måste vara barfota hemma) och klev i något blött. Tittade lite noggrannare och upptäckte att det var en liten våt plastslamsa som låg där. Var fan kom den ifrån tänkte jag och förstod sedan med fasa att det var Billy som hade ätit upp alla potatisar i påsen. Dom var ungefär 14 stycken stora jäklar som jag hade tänkt mätta magen med till middag.
Jag var helt säker på att Sonia inte hade deltagit i potatis-orgien eftersom hon är kräsen som få. Om man vill vara snäll och bjuda henne på en delikat morrot eller en bit äpple ser hon bara förnämad ut och knatar surt där i från.
Var lite orolig över vilken effekt dessa potäter skulle ge Billy och hans mage så jag ringde till Bagarmossens djursjukhus för att fråga.
-Oj, 14 råa potatisar!!! utbrast sköterskan som svarade. Det vet jag inte alls hur dom brukar reagera av. Det kan bli spännande att se. Kom in om han inte verkar må bra, sa hon och la på.
Jaha, tyckte jag som inte ansåg att det hela var riktigt så spännande som sköterskan tydligen gjorde. Ringde för säkerhets skull upp Uppsalas djursjukhus för att dubbelkolla.
Där blev dom helt förskräckta och utbrast att jag genast skulle åka in med honom så att han skulle få kräkas.
-Potatisar kan man ju dö av, ropade hon till mej i luren. JÄVLAR!!!!!!!! tänkte jag men sansade mej och ringde till Albano i förhoppningen om att dom skulle säga nått bättre där. Det gjorde dom minsann så jag sket i att åka in och sa en liten bön om att det inte skulle finnas spyor och diarre' blandat med osmälta potatisbitar över hela huset när jag vaknade nästa dag.

Summan av hela äventyret är att Billy satte sej idag på morgonen och krystade som fan....och visst så ploppade det ut en hel del potatis. Han spydde även en gång lite senare men det kom ingen potatis den vägen. Han verkar ha lite ont i magen ibland men är ganska glad och larvig som han brukar vara mesta delen av tiden.
Är dock ganska skeptisk mot alla dessa åsikter som djursjukhusen som jag ringde hade om Billys tilltag. Om dom säger så totalt olika saker så undrar man ju om någon av dom vet vad som säger, och i så fall VILKET sjukhus är det som säger rätt???????

Jag har i alla fall inhandlat nya potatisar och tänkte göra ett nytt försök att få lite hemlagad soppa i magen. Vi får se om jag lyckas.

Beslutsångest

Ja, nu verkar det som att jag kanske kommer bli klar med komvux i höst. Tänkte ta högskoleprovet så att jag kan söka in på universitetet med hjälp av de strålande poäng jag självklart ska plocka hem på det provet.
Har hela tiden tänkt mej att jag ska läsa till psykolog men nu har det börjat växa lite tvivel i min hjärna.
Är det verkligen vad jag vill?
Kommer jag att stå ut med att lyssna på andra människors problem dagarna i ända?
Blir det inte för tungt för mej personligen?
Kommer jag må dåligt av det?

Egentligen är det ju hundar jag brinner för och skulle helst av allt vilja jobba med det men att försörja sej som hundtränare verkar vara ett svårt och fattigt jobb med mycket arbete och liten inkomst. Vad jag har förstått så är det ytterst få som kan försörja sej enbart på det.
Står lite i valet och kvalet här. Antar att jag skulle kunna ta en annan utbildning på universitetet, en som inte är lika lång och krävande som psykologilinjen och samtidigt utbilda mej till hundtränare....
Måste nog fundera lite....eller så är felet att jag funderar för mycket.

Det andra beslutet jag måste fatta är om jag ska ha en till hund eller inte. Jag känner mej oerhört elak när vi möter stora snygga hanhundar som Sonia skulle kissa på sej av lycka om hon fick leka med dom. Men min policy är att hon inte ska hälsa på hundar hon inte känner. Antingen vill hon leka med dom och det får hon inte, eller så hatar och föraktar hon dom och då tycker hon att dom borde skämmas som inte lägger sej ner och dör.
Jag ser i alla fall hur bra hon mår av att ha Billy här hemma. Då får hon i alla fall busa lite med en annan vovve och ha nån som tycker att kissfläckarna på marken och kaninernas bajspluttar är lika intressanta som hon gör. Det är nått extra med att ha flera hundar. Det blir en helt annat flockkänsla.

Jag ligger nu vaken på nätterna och väger för och nackdelar med det hela.
Kommer det att vara mer positivt än negativt?
Kommer Sonias höfter och rygg förvärras snabbare av att ha en till hund?
Är det inte snällare mot henne att hon får ett roligt liv med mycket livskvalitet än att hon får ett medelmåttigt liv?
Kommer Sonia att bli deppig när Billy har flyttat och hon inte länger har kontakt med några andra hundar?
Frågorna är så många och det värsta med det hela är att jag inte kan får några säkra svar heller.
Är det kanske själviskt att vilja ha en till hund, eller är det själviskt att inte skaffa någon?

Andra saker att vara orolig eller ha ångest över

• Att det vägrar bli riktigt vackert väder igen så att jag kan sola bort de ränder som jag olyckligtvis har fått av ett dumt skuret linne innan solen försvann.
• Att den här jävla mattekursen inte verkar ta slut så att jag kan få semester och flytta ut på landet med vovvarna.
• Att Billy har fått för sej att det gräs som ligger kvar när man har klippt det är en delikatess som inte får gå till spillo. Han äter och äter och går sen hem och spyr upp det i soffan. Sedan slickar han i sej det igen. Det verkar som att det smakar lika bra även då när det är halvsmält och blandat med magsyra.
• Att jag är ologiskt livrädd för att tömma min överfulla dammsugarpåse eftersom jag i förrgår sög upp en äcklig spindel med den och är rädd för att den fortfarande lever och ska krypa fram.
• Att efter över 1 års självvald celibat har jag börjat ruttna på det, men det verkar inte finnas några bra kandidater. Är nog lite kräsen egentligen men det känns som att efter ett år är jag nästan oskuld igen.....
• För ett tag sen var jag så stressad och deppig att jag tappade håret på en fläck mitt på skallen. Nu börjar det växa ut igen men är bara en liten tofs med kort spretigt hår som vägrar ligga ner. Resultatet av detta är att när mitt hår är uppsatt måste jag kleta i ett ton gelé eller vax för att det inte ska stå upp som en ful grästova. Undrar när det kommer att ge med sej????

Allt detta löser sej väl med tiden. Jag är bara inne i en oros-svacka där jag vänder och vrider mej om nätterna och kliar sår i huvudet av frustration. Nästa gång jag skriver har jag säkert bokat Anton och bestämt mej för att påbörja min lysande karriär som trädgårdsmästare eller stensorterare.

Polynom och andragrads ekvationer

Just nu håller jag på med B kursen i Matte och fattade inte riktigt att det var en intensivkurs som man inte kan förlänga. Därför slappade jag glatt den första veckan och insåg till min stora fasa att nu har jag bara 4 veckor kvar på mej att avsluta hela boken, göra en skriftlig uppgift och sedan genomföra slutprovet.

Därför har jag inte skrivit här på ett tag eftersom mitt huvud har varit fullt av polynomer, andragradsekvationer och grafer. Jag hatar matte. Kan inte se meningen med att sitta och räkna ut en ekvation för att sedan triumferande komma på att talet inte har någon lösning!!!!!

Hundarna hatar också matematik eftersom dom anser att jag skulle kunna göra något roligare med dom än att sitta och muttra över en bok. Sonia brukar ibland försöka hjälpa mej så att vi snabbare ska komma ut på promenad genom att trycka lite på miniräknaren eller slicka på den. Billy har gett upp och ligger bara och tycker synd om sej själv.

Tur att jag bara har 2 veckor kvar på kursen. Sen blir det semester ett tag och då ska hundarna få all aktivering och uppmärksamhet dom har saknat under den här tiden.

Jag hann dock med att åka ut till arlanda för hundhjälpens räkning för att möta upp ett inkommande flyg. Det är just den här delen som jag tycker är roligast med att vara engagerad i organisationen. Man får möta alla nya ägare som nervösa och förväntansfulla står och väntar på sin nya familjemedlem. När hundarna äntligen kommer genom tullen får man träffa dom och välkomna dom ut från flygburarna. När man sedan ser hur de nya ägarna sitter på arlandas golv och matar sina vovvar med köttbullar och ser helt nykära ut, då känns det som att man har deltagit i något riktigt bra.

Just nu kan jag faktiskt inte gå in på hundhjälpens hemsida eftersom jag har kärat ner mej i Anton, en hund som jag har träffat när jag var nere i hägnet. Anton är en pitbull-blandning som hittades när han stog fastbunden vid ett staket och en man hetsade sina hundar mot honom. Man räddade honom då genom att hota med polis och tog med honom till hägnet. Fantastiskt nog har har inte uppvisat några som helst tecken på osäkerhet mot hundar eller människor trots sin hemska bakgrund. Han leker med de andra vovvarna och vill gärna bli komma fram och pussas och bli klappad när någon har tid.

Jag är så jäkla kär i honom så att jag skulle kunna smälla av. Men just nu är det inte läge för mej att ta en hund till. Jag har ju Billy i jour och Sonia går på sjukgymnastik och smärtstillande, men åhhh vad jag skulle vilja........

Är han inte helt underbar???!!!!!! Så himla fin kille och han skulle antagligen passa jättebra med Sonia också. Det är så jävla surt när man hittar något som är helt perfekt men tidpunkten och omständigheterna inte passar ihop. Jag kommer i alla fall vara hans kontaktperson när han kommer hit, och om det inte går bra för honom i hans familj så får han komma till oss på en gång och stanna här. Men det är klart att jag hoppas för hans skull att han blir bokad snart och får ett jättebra hem även om jag säkert kommer att gråta en skvätt när det är helt uteslutet att han kan bli min.

Uppiffad och sommar-fin

Efter mitt sista inlägg bestämde jag mej ju för att det var dax för en uppiffning av mej själv. Sagt och gjort så åkte vax-remsorna fram och jag både fixade till benen, plockade ögonbrynen, gick och klippte mej och köpte lite nya kläder.
Jag vet att jag bara skulle köpa lite billiga plagg från H&M men jag kunde faktiskt inte avstå från att köpa nya gympadojor från addidas. Skitfina!!!!
Alla som känner mej vet ju att jag älskar gympaskor och väskor. Det är min grej. Kände mej ganska nöjd när jag fixad och fin med nya skor på fötterna fick både visslingar och rop efter mej på hundpromenaden.
Att en del av den uppmärksamheten kom från några gubbsjuka, övermogna fyllon på kvarterskrogen väljer jag att ignorera.
Flirtade till och med lite med min granne som är ytterligt charmig och snygg, ännu mer så nu när han har blivit lite brun och fräsch. Han lutade sej ut från sitt fönster när jag satt på gräsmattan med Sonia och kom ut och bjöd mej på fika. Mycket trevlig det hela (inte minst för mitt skadade ego) men jag har bestämt mej för att hålla flirten på det här planet.
Man ska inte skita där man äter som det så fint heter och det har dom rätt i. Har tillräcklig erfarenhet av det från alla år då jag jobbade på krogen. Där var alla med varandra i olika omgångar och det kändes lite underligt att veta att man egentligen hade hoppat i säng med nästan samtliga kvinnliga och manliga kollegor om än indirekt. Fast man kan inte förvänta sej att man ska ha ett bra omdöme eller moral när man jobbar med en massa snyggingar och dessutom går ut och dricker sej dyngrak med dom efter varje arbetspass.

Jasmin var här och norpade med sej sin kamera som jag har fått låna en längre tid så nu blir det nog inga bilder på ett tag. Jäkligt synd för jag hade velat ta ett par kort idag när vovvarna badade. Sonia som älskar att bada och simma omkring bestämde sej idag för att ramma Billy så att han for i vattnet. Han såg helt förskräckt ut den lilla parveln. Där stog han helt lugnt och sniffade lite försynt på vattenytan när grisen tacklar honom bakifrån. Han åkte i med ett plask och sneglade misstänksamt på Sonia hela vägen hem. Det gör han i och för sej rätt i, för hon är inte att lita på den lilla bitchen.